Från Svanstein till Cypern

Om någon trodde att min frånvaro på bloggen de senaste dygnen berodde på semester, trodde ni fel. Jag har inom ramen för mitt "civila" arbete på Kommunförbundet Norrbotten tillsammans med kollegor i samarbetspartners och projekt arrangerat Barents Young Entrepreneurs Forum i Svanstein. Daniel och jag liksom Robert och Dharma med kollegor, medarbetare och goda krafter hade fullt upp med att förbereda allt innan gästernas anstormning på torsdag och fredag. Ett drygt sextiotal unga företagare från Finland, Norge, Ryssland och Sverige hade hörsammat vår inbjudan och kom för att diskutera möjligheter och problem med ökat internationellt affärsutbyte och knöt kontakter, skapade nätverk och relationer under två fina dagar i Svanstein.

Förutom konferenspassen hann de morgonpigga och sightseeingsugna med en rask promenad till Kynsivaara mitt i byn för att beundra utsikten under Ann-Sofi Väisänens pigga och sakkunniga ledning. Ann-Sofi har alltsedan jag flyttade tillbaka till Övertorneå varit en av mina idoler och förblir så! Vilken kunskap, vilket engagemang och vilket bultande hjärta för sin hembygd! Jag blir otroligt inspirerad av människor som Ann-Sofi och det är alltid lika roligt när vägarna korsas. Den här helgen gav inte bara möjligheter att njuta av gamla, goda vänner utan också tillfälle till nya bekantskaper. Det är otroligt roligt och givande att i samarbete med andra få lära känna de bättre och tillsammans kämpa mot gemensamma mål. Nu är i vart fall vårt mål för den här gången avklarat. Mission accomplished! Forumet är i hamn och trötta men glada skildes alla åt för den här gången.

Imorgon blir det semester. Imorgon sätter jag mig på planet till Cypern. Om och hur ofta jag kommer att frekventera internetcaféer där jag nu hamnar - vilket jag nu inte har en aning om, vet bara att jag landar i Larnaca sent imorgon kväll - för att blogga, återstår att se. Men bara så ni vet. Var jag håller hus.

46 %

Det vore nå't! 46% är inte stödet något politiskt parti i Övertorneå fick efter dagens s k onsdagsräkning. 46% är den röstningsandel Övertorneå-sonen Markus Fagervall fick i gårdagens omröstning i Idol 2006. Och det var med rätta! Alla är glada och stolta över "Fagge" och nu håller vi tummar och ringer och röstar närhelst han tävlar. Go Fagge! Keep on rockin'

Annars är mitt intryck på den tredje dagen efter maktskiftet att många i länet är livrädda för vad som ska hända. Jag är förvånad över i vilken omfattning och på vilka sätt en del människor nu föreställer sig att Sverige ska bli. Ska jag tro de jag hört hittills så kommer fattigdomen, eländet och armodet att snart lägga sig över nationen. Så här upprörda tongångar får man nästan, gå tillbaka till retoriken vid folkomröstningarna om euron resp EU-medlemskapet för att känna igen; "tillbaka-till-jordkulorna" och undergångsscenarios av allehanda slag tycks förekomma. Med borgarna vid makten kommer man, gott folk, inte att få någon a-kassa, som sjukpensionär kommer man inte att klara ekonomin, och kvinnorna får vackert gå hem till spisen och ta hand om ungaran. Hå, hå, ja, ja. Hur vore det om man kunde vänta och se en smula? Ge det hela en chans?

Och i länets kommuner pratar nu sossarna om hur hemskt det kommer att bli att leva utan sina kompisar i regeringen. I Kiruna är Kenneth Stålnacke rädd för att staten inte kommer att förstå stadsflytten och samspelet med en utvecklad näring. I Piteå hojtar Peter Roslund om att Norrbottniabanan inte kommer att byggas. Nej, det är lätt att instämma i kraven från b la Stefan Tornberg om att Roslund borde avgå som ordförande i Norrbottniabanegruppen.

För övrigt... är jag fortfarande digitalt utslagen av Telia på hemmafronten. Jag har noterat att en av mina favoritpersoner i svenskt näringsliv, Marie Ehrling, slutar som vd för Telia-Sonera. Jag förstår henne. Usch, vilket företag när det kommer till service och kundkontakter! Nej, kära borgare, sätt Telia-Sonera överst på listan över utförsäljningar av statliga bolag. Det kan knappast bli sämre än idag!

Dagen efter

Vilken dag! Det blev inte många timmars sömn i natt efter en omtumlande och historisk kväll. Jag hade svårt att somna och vaknade tidigt av att telefonen ringde. Till skillnad från resten av dagen då mina telefoner gått varma, var morgonens första samtal tillägnat Göran. Hans jaktkompisar är morgonpigga herrar.

Utöver gårdagskvällens stora glädjeämne, står det nu klart att jag kammat hem flest personröster i Övertorneå kommun. (Den vetgirige finner sammanställningen på www.overtornea.se) För det är jag naturligtvis otroligt tacksam. Jag känner mig hedrad, rörd, tacksam och ödmjuk över det stöd och förtroende människor visat mig och som jag också fått uppleva under valrörelsen. Jag ser fram emot att få påbörja mitt politiska uppdrag och kommer att ge järnet för att motsvara de förväntningar och förhoppningar som nu finns på mitt parti och min person. Tack alla ni som stött, trott, peppat och inspirerat i när och fjärran!

Det parlamentariska läget i Övertorneå kommun är mycket oklart. Socialdemokratin gör en mycket blygsam ökning och bryter mot Norrlandstrenden, medan deras nuvarande koalitionspartners Vänsterpartiet och Övertorneå-Alternativet backar. Sjukvårdspartiet ökar något och på onsdag kommer förtidsröstningsresultatet. Det blir en fortsatt spännande och intressant process, där vi som näst största parti kommer att spela en aktiv roll och försöka få igenom så mycket som möjligt av vår politik de kommande fyra åren.

Telia-debaclet fortskrider
För övrigt anser jag att Telia bör... kanske inte förstöras... men nästan. Idag säger de att bredbandsinkopplingen dröjer mellan åtta och tjugo (sic!) arbetsdagar! Som om jag inte redan dessförinnan höll på att krevera av frustration över Telias! September - en månad utan tillgång till dator, e-post och internet hemma. Suck....

Vi blev vinnare!

Nu har jag äntligen fått tillgång till dator och internet och möjlighet att ögna igenom valnattsresultatet. När vi lämnade kvällens lyckade valvaka på Luppioberget kunde vi konstatera att vi blev vinnare. Vi nådde våra mål!
Centerpartiet medverkade till att Allians för Sverige vann valet och att Sverige får en ny regering!
Centerpartiet blir Sveriges tredje största parti!
Stefan Tornberg återtar Centerpartiet Norrbottens riksdagsmandat!
Centerpartiet Övertorneå svarar för den största ökningen lokalt (+4,1%) och får ytterligare två mandat från dagens sex. Vi befäster därmed vår ställning som kommunens näst största parti och Norrbottens starkaste centerkommun.

Över det kan vi alla känna stor glädje och stolthet. Vi är så ödmjuka och tacksamma för det förtroende väljarna visat oss och lovar att göra våra bästa den kommande mandatperioden. Tusen tack till alla som kämpat och jobbat, slitit och släpat så hårt!

Uppåt och framåt...

... så känns valvinden den här gången och därför är det naturligt att vi ikväll intar Luppioberget som plats för vår valvaka. Jag har börjat dagen med att besöka vallokalen i Kuivakangas för att sätta ut partiets namnvalsedlar och lite senare idag ska jag själv rösta i Övertorneå Folkets Hus.

Tyvärr, förvärrades det halsonda till fullskaleförkylning och kampanjandet i Pello, blev det sista tillfälle den gångna veckan, jag kände mig någorlunda pigg. Men vem blir inte det i sällskap av så trogna och alerta partimedlemmar som Svea Lahti, 82 år och Gun Lehto, + 70 år?! Tillsammans med dessa partiveteraner och krutgummor hade jag förmånen att dela ut disktrasor och valmaterial utanför Pellohallen. Ögonblick och situationer är guld värda och det här är folkrörelseparti när det som är bäst. När unga och gamla, sida vid sida, kämpar tillsammans mot samma mål. Alla behövs och alla kan bidra med något. Tack Svea och Gun, för allt vad ni gjort och för att ni är sådana inspirerande förebilder! Vi är så glada för att ni vill och orkar hålla på!

Nej, nu fortsätter nedräkningen. Hoppas att det inte blir så jämt att vi inte ikväll får reda på valutgången. Vi håller tummarna och önskar varandra lycka till!

Valspurt - på gott och ont

Vad är det värsta som kan drabba en politiker med tre dagar kvar till valet? Det finns säkert en hel del. Det jag skulle ranka mycket högt av farhågor och mardrömmar, är det jag råkat ut för nu: halsont. Det började redan igår i bilen på väg hem från blixtvisiten i Umeå. I natt kände jag hur det stadigt blev sämre och i morse vaknade jag tidigt av att det gjorde så ont. Det gör ont hela tiden, det gör ännu mer ont om jag sväljer, och jag har nästan ingen röst!

Om några timmar ska vi kampanja utanför Pellohallen, och jag hoppas att rösten och halsontet ska vara i bättre skick då. Annars går valspurten alldeles utmärkt. Vi har vind i seglen och jag är övertygad om att vi kommer att göra ett mycket bra val i Övertorneå kommun, Norrbotten och Sverige.

Nu är det mindre än hundra timmar kvar till valet och vi ger järnet ända in i kaklet!

Folkligt, festligt, fullspikat på Ebeneser igår!

Och vi var där, Auli och jag liksom partikamrater från Boden, Kalix, Piteå, Överkalix och Älvsbyn och många nyfikna och intresserade lulebor! Vilken succé och vilket segertåg utmed Norrlandskusten. De senaste dagarnas utspel med nationell landsbygdsstrategi, den goda idén med regionala tillväxtkontor och gårdagens rapport med en agenda för Sveriges nye näringsminister de kommande 100 dagarna, känns för mig som partist i en av Sveriges många glesbygdskommuner som ett efterlängtat styrkebesked. Vi har än en gång visat att vi är det enda alternativet i svensk politik när det gäller frågorna om stad och land och kampen för att hela Sverige ska leva.

Nu är det bara några dagar kvar till valet. Jag längtar och ser fram emot söndagen med stor tillförsikt. Vi känner vinden i ryggen och de senaste dagarna har inneburit mycket mediakontakter för att svara upp mot det intresse som visas oss. I fredags var jag med i Sveriges Radio Norrbottens eftermiddagsmagasin Puls och talade om min ambition att bli Övertorneås första kvinnliga och länets yngsta KS-ordförande. Idag sänds intervjuer med mig och min huvudmotståndare, det sittande kommunalrådet Arne Honkamaa, i P4:s program Päiväntiima.

Idag publicerades mitt svar på Tomas Vedestigs osakliga påhopp på min person i fredagens Haparanda-Bladet. Jag tror att jag aldrig tidigare fått så mycket positiv respons på en insändare tidigare. Mejl, SMS och glada heja-rop strömmar till och det är kvinnorna som stöttar och uppmuntrar. Jag är glad, rörd och tacksam för det stöd och den tilltro ni visar mig och vill passa på att tacka er alla för det. Så här långt!

Telia - frustrationsfällan

Som trogna blogg-besökare noterat har jag flyttat. Med en knapp vecka fram till valet kändes det viktigt att snarast få telefon- och ADSL-abonnemang flyttade till bostaden. Det var då startskottet för allt elände med Telia gick. Men det förstod jag inte då. Vad som i själva verket väntade mig var många frustrerande timmar och brustna illusioner.

Först ringde jag Telia på det nummer Telia hänvisar till på sin hemsida för att felanmäla ett kabelbrott . Beskedet var att jag skulle ta den felanmälan i samband med flyttanmälan. I samband med att jag någon dag senare anmälde flytten fick jag först köa en dryg halvtimme, som nummer 88 i kön, för att till slut komma fram och meddela flyttningen och felanmäla kabelbrottet. Då kunde vare sig handläggaren hitta vår bostad i sitt register eller notera kabelbrottet. Han kopplade mig raskt vidare till felanmälan för kabelbrott - trots mina högljudda protester om att jag just blivit hänvisad till honom från de! Då jag plötsligt befann mig som nummer 24 i den telefonkön, lade jag uppgiven på luren och gick till de människor som väntade mig.

I torsdags kopplades Telias tekniker så äntligen in telefonabonnemanget. På kvällen när jag var ivrig att köra igång datorn och e-posta och kanske blogga lite visade det sig att ADSL-anslutningen var inaktiv. Jag ringde Telias kundjänst och efter 50 minuters väntetid i telefonkön fick jag besked att de inte visste när ADSL-anslutningen skulle kopplas in och att det normala var åtta arbetsdagar efter att telefonen kopplats in! Hon bad mig återkomma dagen efter för att få reda på när ADSL skulle kopplas in. Så med nya friska tag ringde jag återigen kundtjänst i förrgår morse. Och nej, de visste fortfarande inte när ADSL skulle kopplas in.

Så här sitter jag nu, en vecka kvar till valet utan tillgång till epost och/eller internet hemma! Tack för det, Telia. Nej, ni må tro att Telia efter den senaste tiden inte står högt upp på min favoritlista! Vad är det för ett företag som kan behandla sina kunder på detta vis?! De är omöjliga att nå och när man väl kommer fram bollas man in i olika telefonköer.

Och jag är ändå ung, förhållandevis tekniktillvänd och svensktalande. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad för slags elektroniskt samhälle vi har skapat i Sverige idag. Hur lätt är det, om man som ofta är fallet i te x Övertorneå kommun, är äldre och har finska som modersmål, och behöver göra en så'n enkel grej som att ringa vårdcentralen? Det är inte lätt! Det automatiska bandet som rullar igång uppmanar användaren på svenska (och bara på svenska!) att knappa in sitt telefonnummer. Och det här är bara ett exempel. Så här ser vardagen ut för de som söker kontakt med många vanligen förekommande samhällsnyttiga tjänster som te x Telia, Vattenfall, länstrafiken etc. Inte är det konstigt att institutioner som Apoteket eller mataffärerna på senare år har fått en ökad betydelse som mötesplats för våra äldre. Det är där de träffar vänner och bekanta, det är där de (ännu!) kan få personlig service och mänsklig kontakt.

För att inte tala om den politiska dagliga debatt som jag och andra väljer att också föra på internet via hemsida och blogg! Ett av mina uttalade syften med blogg och hemsida, är dock, måste jag tillstå till mitt försvar, ett försök och ett sätt att nå framför allt yngre och/eller mer teknikvana målgrupper.

Därför kandiderar jag (II)

I dagens (8/9) Haparanda-Bladet (HB) går den socialdemokratiske kommunfullmäktigekandidaten Tomas Vedestig till fläskangrepp på mig. Han anser att jag gjort ett dåligt jobb som projektledare för Expedition Övertorneå (mitt tidigare jobb) och att jag därför är olämplig som kommunalråd för Övertorneå kommun.

Det finns - precis som vid tidigare angrepp med sammanblandningar mellan min tjänsteutövning och kandidatur - massor av saker att säga om det. Det mesta kommer jag att svara på i tisdagens HB. Av utrymmesskäl kan jag dock inte ta upp allt i det genmälet. Därför väljer jag att här på bloggen bara resa ännu en av de många frågor ett sådant angrepp väcker.

Tror Tomas Vedestig att det är därför jag kandiderar till KS-ordf posten? För att jag tror att jag var så en himla duktig projektledare? Well, newsflash! Jag kandiderar och har fått förtroendet att leda mitt parti i det här kommunvalet, för att vi har en tydlig vision för hur vi vill förbättra den här kommunen och massor av konkreta förslag och idéer på hur det ska gå till.

Om han däremot själv kandiderar för att han är en duktig facklig förtroendeman, eller för att Arne Honkamaa kandiderar för att han en gång i tiden var en duktig rektor ska jag däremot låta vara osagt. Jag är övertygad om att väljarna liksom jag själv är fullständigt ointresserade av den saken. De flesta av oss, som är intresserade av politik, är faktiskt mer intresserade av att veta vilka visioner och idéer partierna har om hur samhället ska fungera, när vi tar ställning och går till val.

Två veckor kvar till dagen D!

På ett styrelsemöte i Hanhivittiko vänner i veckan, noterade några av ledamöterna att herrarna på SR Norrbottens tornedalsfinska dagsmagasin Päiväntiima betecknat den här tiden som vvv; vaali,vaali, vaali. Det fnissade vi gott åt, för så känns det ju.

Det är alltid lika förvånande hur kallt det blir, när det börjar regna. Hösten är en av mina favoritårstider och det är rätt mysigt att sitta kura inomhus över en kopp te, medan regnet faller. Björkarnas höstlöv blåser ner över gräset på tomten, bygdens folk rustar och förbereder sig för älgjakt och det enda jag saknar är svamparna. I år uteblev de på grund av torkan och det är synd. Att plocka svamp är skönt, roligt och avkopplande. Luften i skog och mark under hösten är så klar och härlig, lätt att andas. Nej, hösten är en hit.

Nu är det bara två veckor kvar till valdagen. Det känns nästan overkligt när man i åratals arbetat mot ett mål, förberett sig väl, planerat och jobbat och snart är vi där. Det ska bli kolossalt spännande att se hur det går! På det lokala planet, i Norrbotten och i riksdagen.

Debatten om ungdomsfrågor på Frippes i fredagskväll var en bitvis märklig tillställning. En del av mina politikerkollegor talade mer om det förflutna och det som varit, än om det som är och skall komma. På nå't sätt är det lite symptomatiskt. För en del är det alltid lättare att vara nostalgiska och tjata om att det var bättre förr i svepande ordalag, men inte förmå presentera lösningar och tankar om dagens och morgondagens problem och utmaningar.

Vill Övertorneås (unga) medborgare ha politiker som lever i nuet och framtiden, eller sådana som tycks mer förankrade i tider som flytt, som varit och farit. Om två veckor får vi svaret! I can't wait... Jag är ganska otålig och rastlös annars av mig, egenskaper som är dåliga för politiker, men nu längtar jag mer än på länge efter facit, efter väljarnas dom.

Ungdomsfrågorna i fokus

Det märks att valet närmar sig med stormsteg. Nu har förtidsröstningen inletts och i onsdagsmorse var Kurt Juntti, företrädare för Junilistan och jag först på plats i Tornedalens folkbibliotek med att lägga ut våra namnvalsedlar. Det är, som jag bloggat om tidigare, mycket praktiskt pyssel och arbete att fixa med inför valet. Ikväll deltog jag också i festkommitténs planeringsmöte inför vår öppna valvaka på Luppioberget söndagen den 17 september. Det känns jättekul och spännande att planera för den och se målet för de fyra senaste åren rycka allt närmre. Jag tror att vi kommer att ha all anledning att se fram emot valutgången med tillförsikt och att vi kan fira valframgångar under kvällen, men oavsett hur det går är det kul att tillsammans fira allt hårt arbete vi gemensamt har lagt ner under den gångna mandatperioden.

Imorgon kväll är det dags för ungdomsdebatt på Övertorneås ungdomsgård Frippes. Det ska bli jättekul att möta bygdens unga och höra vilka tankar, frågor och funderingar de har inför valet och framtiden. Tidigare under dagen kommer jag träffa medlemmar i Pello.

Ikväll var det Maud Olofssons tur att grillas i SVT:s "Utfrågningen" och varje gång jag möter och/eller ser henne blir jag så glad och inspirerad! Hon är en så bra förebild och inspiratör för oss lokala och regionala centerledare och det är så roligt att ha en så fin partiledare och företrädare som vi har.

På lördag är det kampanjlördag igen på ICA:s parkering i Övertorneå. Och det kan bli första morgonen jag vaknar och bor på riktigt i vårt hus i Kuivakangas. Vi har sovit över där en kväll tidigare, men nu blir det på allvar. Göran har slitit och spurtat med trappan ikväll. När vi flyttar vill vi förstås ta med katterna och nu när vi inte längre behöver behandla trappan med starka medel är det fritt fram att inleda flytten från Tallbacken till Övre Kuivakangas. Det ska bli kolossalt spännande att se och följa vad Skrållan och Socks kommer att tycka om huset och vad de väljer att upptäcka och vilka nya favoritplatser de hittar.

Valarbete och husrenovering - helgens stora projekt

I lördags (26/8) körde vi igång kampanjandet utanför ICA Supermarket i Övertorneå - en av ortens hotspots! På bilden syns Ulf, Harry, Östen och Ylva in action vid vårt bord. Lördagarna fram till valet kommer vi finnas på plats där mellan kl 11-13 för att prata politik med väljarna, dela ut vårt kommunala handlingsprogram för den kommande mandatperioden och sälja friggeboda-lotter (som dras på valspurten 16/9). De två enskilt "populäraste" frågor människor tog upp med oss i lördags, var dels frågan om äldreboende i Övertorneå tätort (där valet står mellan ett nybygge och en ombyggnation, som jag bloggat om här tidigare), dels Ekfors beslut att inte tända gatubelysningen. Ekfors är ett av Övertorneå kommuns äldsta privata företag och en tvist mellan bolaget och Övertorneå kommun om prissättningen av gatubelysningen har resulterat i bl a detta agerande. Människor är frustrerade och otåliga över att frågan inte får en snar lösning.

Lördag eftermiddag och så gott som hela dagen idag har jag tillbringat vid "nya" huset i Kuiva med renoveringsarbeten. Det finns förstås hur mycket som helst att göra i mitt kära hus. Det är byggt 1944/45 och det vi behöver göra där är ömsom roligt, ömsom mindre roligt. Under helgen har mamma förstärkt vår lag och under veckan fanns lillebror lägligt på plats och hjälpte oss med att baxa ut gamla maskiner och en 3 m3 oljetank. Vi är så tacksamma för alla hjälpsamma nära och kära som gett oss handtag! En annan rolig grej är alla vänliga bybor och grannar som nu välkomnar oss till byn. Det känns jätteroligt att snart få flytta in och vi känner oss mycket välkomna.

Att skrapa bort gummi från heltäckningsmattan som täckt trappan till övre våningen tillhör avdelningen mindre roliga projekt. Men när man väl tagit ett trappsteg, kan man alltid belöna sig med en rolig uppgift som att städa och möblera ett rum, lacka ett nyslipat furugolv eller beundra utsikten. I gårdagens försiktiga regnande fick vi syn på en vacker regnbåge. Ett av målaren Kalevis tricks funkade riktigt bra på trappan med heltäckningsmattrester. Att pensla på färgborttagningsmedel och sedan lägga på plastfolie visade sig vara mycket effektivt. Vi kan inte flytta in i huset eller ta dit våra katter Skrållan och Socks förrän vi blivit klar med trappan, så den här veckan gäller det att ligga i med trappan på kvällarna efter jobbet. Dagtid kommer jag att kuska runt en del i tjänsten den kommande veckan; Tärendö, Överkalix och Rovaniemi står på tur, så tid och kraft för bloggande kan det tyvärr bli klent med också denna vecka. Som sagt, försök att ha överseende, bästa blogg-besökare.

Om kommunikation och Glappet - mellan retorik och verklighet

Har precis skickat iväg Centerpartiet Övertorneås svar på en enkät som ska publiceras i Övertorneå kommuns informationstidning Det Goda Livets valspecial. Det är ofta svårt att bevara enkäter, eftersom man sällan vet om man uppfattar frågorna på avsett sätt, ens svar kan tolkas på många olika sätt beroende på de som läser svaren.

Däremot är det angeläget att ge väljarna klara besked om vilken politik och vilka frågor man går till val på. Vilken vision och vilka idéer man vill genomföra om man får väljarnas förtroende och chansen att påverka. På lördag liksom de tre följande lördagarna fram till valet kommer vi att finnas på plats utanför ICA i Övertorneå, för att möta och föra dialog med medborgarna. Det är med förtröstan och tillit valrörelsen nu gått in i intensivskedet för min egen del. Jag får mycket positiv respons från olika människor, som stöttar, peppar och inspirerar och gör att man orkar lite till, fastän krafterna tryter emellanåt. Jag känner mig trygg i att vi kommer att göra ett bra valresultat.

När man studerar valsedlarna till länets kommunfullmäktigeförsamlingar, kan man göra ett antal intressanta iakttagelser. Sossarna som hellre pratar än gör jämställdhet, matchar följdriktigt t ex bland sina femton listor, endast fram två kvinnliga toppnamn, varav den ena, Anna-Lena Vestin, inte vill bli gruppledare (!). Och skälet till att sossarna har femton listor, istället för oss centerpartister som nöjer oss med fjorton, dvs en lista per kommun, är att Övertorneå-sossarna inte förmår hålla ihop kring en lista. De utmärker sig som den enda arbetarekommunen i länet med två listor. Uppenbarligen saknar kamraterna i Juoksengi förtroende för Arne Honkamaa och andra lokala partikamrater. Vi centerpartister toppar med en kvinna i fyra av länets kommuner (förutom i Övertorneå, även i Luleå, Älvsbyn och Överkalix. Mest jämställda är folkpartiet som i sex kommuner för fram en kvinnlig toppkandidat.

Det är hög tid att avslöja sossarnas jämställdhetsbluff. Inte minst i Norrbotten där de under lång tid haft så stort inflytande. Varför vågar de inte släppa fram kvinnliga politiker till de främsta positionerna? Varför har vi inte jämställda löner? Varför släpps inte företagandet inom den kvinnligt dominerade offentliga sektorn fritt? Hur kommer det sig att det är okej att göra avdrag för att en manlig hantverkare målar fönstren, medan det inte är okej att göra avdrag om en kvinnlig lokalvårdare putsar de? Om sossarna skulle vara så duktiga på jämställdhet och solidaritet som de så gärna berömmer sig själva för i högtidstal, varför ser verkligheten så totalt annorlunda ut?

Nej, att snacka om Norrbotten som ett attraktivt län gör man emellanåt. Men att gå från ord till handling och visa upp en modern och attraktiv bild av länet, med en blandad kompott, unga och gamla, kvinnor och män, det orkar eller vill man inte.

Länet runt på två dagar

Hå, hå, ja, ja. Imorgon bär det av på tjänsteresa till Luleå och senare till Kiruna. Jag borde vara hemma i Övertorneå igen 782 km senare på tisdagkväll vid
19-tiden. Den här gången åker jag kollektivt nästan hela rutten. Buss till Luleå imorgonbitti, tåg därifrån till Kiruna och så tillbaka med bussen till Överkalix och sista biten hem hämtar Göran mig med bil. Norrbotten är fantastiskt.

Idag sammanstrålade jag och min kommunkretskollegor Christina från Överkalix och Kurt från Pajala för fotografering i Överkalix. Det blev fina bilder i solen med varma vindar framför Kalix älv, som ska ackompanjera en kommande gemensam debattartikel om Östra Norrbotten.

Och apropå älv. Igår (19/8) var det Nationalälvdagen. Vid 21.30 i Svanstein igår tittade Sarita och jag på hur ett par båtar med tända facklor passerade ner längs med Torneälven. Det var mysigt och stämningsfullt när det skymde och blev allt mörkare med tända marschaller och små eldar vid stränderna. När vi körde tillbaka ner till Övertorneå hade också finnarna hakat på med tända eldar och facklor utmed stränderna. Hög mysfaktor!

Vi fick också chansen att se de coola bokstäverna i Svanstein. Ovanför byn, på berget ovanför skidstugan och idrottsplatsen har byborna snickrat bokstäver, målade i rosa (för att matcha byakyrkans färg) och 30 m breda står de där. Så nu har Hollywood fått konkurrens om sin profilering. Jag gillar tanken skarpt - Svanstein och Hollywood!

Så förutom lite valaffischering, debattartikelskrivande och fotografering har helgen ägnats åt 65-årsfirande och husrenoverande. Jag har snickrat mina första valaffischskyltar och var först ute i fredags kl 17 med årets valaffischering. Hemma i Kuiva har jag också satt upp en skylt bredvid en hög bråte och brädor. Valaffischens motiv? "Ivriga bävrar" Vad skulle annars passa bättre?

Somewhere... over the rainbow...

Idag kom det efterlängtade regnet. Första dagen på en månad! Det har inte regnat sedan natten till den 13 juli kom vi fram till, efter visst tänkande och resonerande på dagens smaskiga surströmmingslunch. Och regnbågen den fanns där, stor och fin, spänd över himlavalvet, när vi ikväll körde hem från huset i Kuiva. Kvällssolen lyste och genom det finmalda duggregnet trädde den fram - den vackra regnbågen.

Om årets surströmmingspremiär kan man säga följande. Surströmmingsfantasterna på kommunhuset i Övertorneå tillhör inte tjuvstartarna. Vi håller på rätt dag och traditionen. Och i valet mellan Oscars och Kallax vann Oscars överlägset med sina stora, fina, fasta surisar. Så det så. Nu återstår att pröva vinnaren i NK:s test: årets upplaga av Röda Ulven. Enligt min goda vän med försänkningar och rötter i Höga Kusten, surströmmingens vagga och helgedom?!, har hennes släktningar betraktat Röda Ulven med misstro. "Sladdrig" lär visst - ett för surströmmingar förödande - omdöme lyda.

Jag önskar redan nu er alla en trevlig helg! Var rädda om er.

Valets osynliga arbete & osexigaste frågor

Tillsammans med sex andra partikamrater har vi avslutat den första kvällen av ett av valrörelsens grovarbete; nämligen ihopplockandet av valsedlar för utskick till hushållen. Två sedlar av varje lista (tre listor; för tre val) bladar vi in i vår folder, kuverterar dessa foldrar, klistrar igen kuverten och packar ihop i buntar om 50 ex. Det finns naturligtvis roligare saker att ägna sig åt i det politiska livet, men det här är en - bland många andra - viktiga och nödvändiga "att göra"-grejer.

37,5 liter infrusna röda vinbär senare, orkar jag inte blogga så mycket mer idag. Med fyra veckor och fem dagar kvar till Dagen D - valet till kommun, landsting och riksdag, märks det nu dagligen hur valtemperaturen stiger. I de lokala annonstidningarna har nu plötsligt våra konkurrenter dykt upp. Från att inte ha rört sig ute bland folk - i vart fall inte i mer organiserade former - tycks man tro att lite annonsering sista månaden klarar biffen och mandatet från folket. Den typen av människosyn och folkförakt är sådant som enligt min mening bara spär på politikerföraktet.

Norrbottens sjukvårdsparti annonserar i Gränslös och bl a för de fram åsikter om hur återvinningen bör organiseras i kommunen. Som förespråkare av låg kommunalskatt blir jag kall om fötterna, när jag ser att sjukvårdspartiet väljer strategin att frivilligt öka kommunens ansvar för återvinningen utan finansiering. Själv anser jag att vi glesbygdskommuner istället borde förena oss mot Förpackningsinsamligen, som faktiskt är den aktör som är ansvarig för landets återvinningscentraler.

Problemen med dagens återvinningsstationer är bl a att det är för glest mellan stationerna och att det på stationerna emellanåt brister i skötsel och ordning. Det leder till att folk i sin vanmakt inför överfulla containrar, lämnar sitt skräp intill och bredvid containrarna. I några fall har det lett till polisanmälningar och domstolsprocesser - ska man skratta eller gråta åt denna absurda och tragikomiska situation?

Lösningen på problemen borde enligt min mening, inte vara att höja den kommunala ambitionsnivån (och därmed kommunens kostnader) när det gäller återvinningen av förpackningar, utan tvärtom öka pressen på Förpackningsinsamlingen att ta sitt ansvar. Nu kommer kommunerna dessutom att tvingas börja betala för det glas som enligt Förpackningsinsamlingen smugglats in i Sverige. De hävdar att ökningen av smuggelglas, vars panter aldrig betalats i det svenska förpackningsinsamlingssystemet, utgör en merkostnad. Det skulle man kunna förstå om det vore så att man överträffade insamlingsmålet vad gäller glas, men enligt min sagesman, är så inte fallet.

Sopfrågorna är inte politikens sexigaste politikområde, men precis som med ihopplockandet av valsedlar; a woman's gotta do, what a woman gotta do. Någon måste ta sig an de problemen!

Maktskiftes-arbete från Öllöv till Övertorneå

Fullt upp med husrenovering, hinner jag inte blogga så ofta, som jag skulle vilja riktigt och jag ber er mina blogg-besökare om överseende för detta förhållande. Ämnen, uppslag och idéer att blogga om, saknas verkligen inte!

Imorgon åker ett gäng centerpartister från Övertorneå till Nolia och Alliansens stora dag. Det ska bli roligt att återse gamla bekanta och spännande att se och höra Allians-företrädarna med Maud i spetsen "live"!

Och från norr till söder kämpar nu centerpartister och borgerliga för maktskifte på alla nivåer. I min mejlbox hittade jag nyss en trevlig hälsning från f d riksdagsledamoten Gunnel Wallin. Hon var en av de riksdagsledamöter jag jobbade för när jag började som politisk sekreterare på vårt riksdagskansli och det var roligt att höra av henne och få känna på också den skånska valtemperaturen!

Under den gångna veckan har de borgerliga och inte minst Maud tydligt kritiserat den politiserade och s-märkta statsförvaltningen och pekat på effekterna av ett vildvuxet olyckligt förhållande mellan parti och förvaltning. Av vad jag sett och hört i Norrbotten de gångna åren kan jag tyvärr instämma till stor del i kritiken - kanske inte minst mot arbetsmarknadsmyndigheterna. Å ena sidan har jag erfarenheter av engagerade, tillmötesgående och hjälpsamma arbetsförmedlare, å andra sidan har jag mött förmedlare och chefer som öppet på möten, deklarerar sina politiska sympatier och farhågor inför ett maktskifte.

Själv har jag angripits häftigt i en anonym insändare i gårdagens (11/8) Haparanda-Blad. Efter att ha fått artikeln uppläst, valde jag att inte bemöta den. Det var ett lågvattenmärke och bland de elakaste och mest osakliga jag hittills stött på.

Det finns naturligtvis mycket att säga om innehållet och vilka tankar den väcker. Dels är jag förvånad över att min ringa person hos andra kan väcka sådant hat(?), sådan frustration och uppbåda sådan energi att de orkar skriva en hel lång insändare. Dels undrar jag över vilka drivkrafter och syften en sådan insändarskribent har. Är det en amerikaniserad valrörelse med negativt kampanjande där kandidaternas politiska agenda och profil är underordnade, till förmån för ett rotande i privatliv, civilt yrkesliv, karaktär, fel och brister, insändarskribenten är ute efter och vill ha i vår kommun?

Och varför är det i så fall intressant/relevant att ifrågasätta just min yrkesgärning? Hur mycket granskas andra toppkandidaters civila tjänsteutövning? Jag kommer aldrig att applådera, bedriva och/eller försvara en sådan amerikaniserad valrörelse, men jag tycker att det är intressant att se och fundera över, gentemot vilken mall eller norm jag och mina gärningar av vissa ställs mot.

Men framför allt undrar jag över hur det påverkar människors - och andra 31-åringars lust och vilja - att själva bli politiker. Är det - på ren svenska - så'n skit, man ska tvingas ta?! Nej, jag tycker faktiskt inte det. Därför valde jag att inte lägga mig på samma låga nivå som insändarskribenten.

Sist men inte minst, jag kandiderar inte för att bli älskad av alla. En av de bästa sakerna med att leva i ett fritt och demokratiskt land som Sverige - är att alla behöver inte gilla samma person! Det finns t ex 131 andra kandidater till kommunfullmäktige i Övertorneå att kryssa på istället för mig! Jag kandiderar för att jag drivs av idéer som kan bidra till att göra den här kommunen ännu bättre och för att jag tror att jag skulle vara en bra lagledare och företrädare för vår kommun.

Husrenovering istället för konvent

Eija och Ylva håller Övertorneås fana hög vid Centerpartiets första valkonvent i Stockholm idag och imorgon. Konventet är historiskt, då vi aldrig tidigare haft ett sådant, och den är ett svar eller ett motdrag till avskaffandet av årlig stämma. Själv tillhörde jag de som en gång i tiden tyckte att det var klokt att övergå till vartannat års stämma och också röstade för den reformen som stämmoombud. Nu kommer lackmustestet på klokskapen i den reformen. Motståndarna argumenterade för att årlig stämma med möjlighet för varje ombud att adressera stämman var ett viktigt kännetecken för ett folkrörelseparti och medlemsdemokratin. Idag hålls konventet på Clarion Hotel vid Skanstull i Stockholm, 500 delegater från hela landet är där, men fler åhörare finns det i princip inte plats för. Kanske hade reformmotståndarna rätt och vi förespråkare fel?

Visst, hade det varit kul och häftigt att vara där, och se det nya valmanifestet från första parkett och träffa alla kära gamla vänner och bekanta och göra nya bekantskaper. Å andra sidan är husrenoveringsprojektet minst lika angeläget just nu. Huvudsaken är att vi är på plats och det vet jag att Eija och Ylva sköter till fullo.

Kärnkrafts-frågan pratar många om. Utom Centerpartiet och jag. Den senaste veckans säkerhetsproblem vid de svenska reaktorerna får alla att nervöst undra vad och hur Centerpartiet ska säga, agera och förhålla sig. Vi har utarbetat en ståndpunkt och plan för hur vi på ett realistiskt och ansvarsfullt sätt vill hantera den frågan. Det är som om vissa inte förstått att vi bestämt oss för, att inte låta den frågan eller någon annan sakfråga för den delen heller, stå i vägen för ett borgerligt maktskifte.

Lokalt har det utbrutit debatt i dagens utgåva världsbladet (Haparanda-Bladet) om klokskapen i fullmäktiges beslut att köpa Pullinki Ski och Wildmarkens hälsa och friskvård. Som jag skrev i mitt senaste inlägg är det aldrig roligt att tvingas behöva göra den typen av affärer, som man på goda grunder kan hysa principiella tvivel emot. Ibland är de dock nödvändiga. Inte minst tyvärr i en glesbygdskommun utan fungerande marknadsekonomi och kapitalförsörjning eller kanske till störst del - en regional utvecklings- eller tillväxtpolitik värd namnet!

Ibland blir det flipp som med Jaxal, Kablia och Kattilakoski gastronomi, ibland blir det flopp. Det tillhör de risker man som politiker måste vara beredd att ta. Självklart ska vi vara försiktiga med skattebetalarnas pengar och ha rediga underlag för beslutsfattandet, men ibland måste man också agera och våga ta risken att det går snett. Som med få beslut i livet finns det förhandsgarantier. Men lättast är såklart att i varje läge motsätta sig och därefter sitta på läktaren och klaga. Jag tror dock att medborgarna genomskådar Zackariassons flört inför valet. Denna liksom en del tidigare soloåkningar från hans sida, känns i mitt tycke som rätt lättköpta, för att inte säga populistiska, poäng. Jag hoppas att väljarna inte tar honom långt på de.

Bloggpaus pågår...

ifall ni inte redan upptäckt det. Husköpet i Övre Kuivakangas bidrar till att splittra mina tankar och åtaganden just nu. Jag återkommer inom kort på bloggen med politiska iakttagelser.

Tills vidare några kommentarer om aktuell politik och sammanfattande rader av sommaren... så här långt:

¤ Övertorneå kommuns köp av Pullinki Ski och Wildmarkens Hälsa & Friskvård
Inte ett roligt beslut. Men nödvändigt för att säkra norra kommundelens kort- och långsiktiga framtid. Med ett samlat ägande och grepp finns nu förutsättningar att skapa en helhetslösning för en utvecklad sportturism (kanske framför allt vintersport) med bas i Svanstein och tjänster i byarna runtomkring.

¤ NUTEK:s granskning idag av kostnaderna för byråkratin och regelkrånglet som drabbar Sveriges företagare
Äntligen har en sådan gjorts. Givetvis var innehållet av sådant sprängstoff att regeringen kände anledning att mörka rapporten över valet! Ännu ett i raden av argument till varför Sverige så väl behöver ett maktskifte! Om inte den sittande maktfullkomliga regeringen behöver time-out, så gör vi svenskar det.

¤ Israel - Libanon-krisen i Mellanöstern
Jag saknar ord för att uttrycka den vanmakt och frustration jag känner över situationen. Inte ens två dagars eld upphör kunde Israel fullfölja. Och samtidigt stärks det folkliga stödet för radikala grupper som Hizbollah i takt med den fortsatta israeliska offensiven. Var ska detta sluta? Hur ska något gott komma ur det som nu sker?

¤ Sommarens bästa deckare? "Den inre kretsen" av Mari Jungstedt som gått som sommarföljetong i Kuriren. Sista avsnittet publicerades förra måndagen när jag också återgick till jobbet efter tre veckors semester. Det kändes som att det faktum att det var sista avsnittet och första da'n på jobbet efter semestern också markerade att den ljuvliga sommaren sakta går mot sitt slut.

"Det blod som spillts" av Åsa Larsson har jag inte läst förrän nu. Och egentligen har jag inte gjort det nu heller. Jag lyssnade på den i en uppläsning av Katarina Ewerlöf och den var väl bra, även om det var extremt irriterande att höra hennes taskiga uttal av ortsnamnen. Det sänkte tyvärr upplevelsen. Idag kom "Fyren" av PD James från bokklubben och den känns spännande. Mina ansträngningar att inte bara läsa deckare under sommaren, har ebbat ut. Jag har börjat på "Anna, min älskade" men den tar sig inte riktigt. Samma sak med hörboken Gangsters av Klas Östergren i uppläsning av Reine Brynolfsson. Det känns som att boken aldrig kommer till skott och att historien bara rör sig som katten kring het gröt. Inte undra på att man måste dra igång bredvid-läsnings-projekt på sidan av...

¤ Sommarens bästa låt? "Hip's dont lie" med Shakira och Wyclef Jean. Trots Robbie Williams-konserten 1 juli!

¤ Sommarens bästa Sommar-pratare (hittills)? Åsa Larsson om sin barndomssomrar hos sin mormor i Kurkkio. Eller Malin Berghagen - av alla människor. Jag blev förvånad och imponerad av hennes program. Wikegård var en klar favorit som höll förväntningarna. Däremot var Persbrandt en besvikelse - gnällig och bitter. Kattis Ahlström var ganska bra, rolig med självdistans.

¤ Sommarens godaste grillrätt? Kanske den whiskymarinerade entrecôten i fredags. Mnnnmm.

¤ Sommarens bästa dopp? Playa del Kuiva - såklart! Även om det var lite väl många bromsar. När vattnet i Torneälven sjunker och sandbankarna växer i omfång är de oslagbara strand hang-outs. Som utomlands! Och hur många badare kan promenera över till Finland?

¤ Sommarens roligaste dans? Buggen i Jänkisjärvi. Och discot på Tornedalia på marknadsfredagen när min bror, Göran och jag fick shaka loss. Det händer tyvärr inte alltför ofta. Men roligt var det.

¤ Sommarens mest puckade replik? "Vet du vem jag är?!" fräste en överförfriskad ung man till mig - medan han stod på mina tår! - på fredagskvällen under Matarengi marknad. Gå hem och tagga ner, darling. Inte bra att ta sig själv på så stort allvar, att man måste be sina kompisar tala om för andra kroggäster vem man är. Lite Anna Sjödin-varning där.

¤ Sommarens hetaste ögonblick. Bastun i stugan i Lahnasuando i fredagsnatt. Hjälp, vad jag hade eldat! Det gick inte ens att ta löylyä! Och ur vattenvärmarens skorsten syntes eldslågor. Nej, annat var det i den behagliga värmen i rökbastun på Hanhivittikko och i Arendt Hannus i Soukis på Öppen rökbastu i juni eller i bastun i Karungi.

¤ Sommarens bästa politiska utspel? Mauds förslag under Almedalsveckan att införa greencard för en organiserad arbetskraftsinvandring. Gillar det förslaget skarpt och är stolt över att tillhöra ett parti som ständigt ser frågor ur nya aspekter och kommer med nya lösningar på gamla problem. Som vissa andra a) inte ser/erkänner b) inte har förmåga och/eller vilja att åtgärda.

Var rädda om er och ha en fortsatt trevlig sommar. Whereever on earth you are.

Sauna, sääskiä ja hilloja

eller på svenska: bastu, mygg och hjortron. De orden tillsammans med ordet "vänner" sammanfattar mina semesterdagar veckan som gått tills idag.

Det är sista semesterveckan och efter förra veckans hektiska marknadsvecka är jag glad över att ha fått koppla av med lite mer andliga och kraftgivande upplevelser som just bastubad, umgänge med vänner och hjortronplockning på myrarna.

Tillsammans med Magnus, Erik, Tina och Sven besökte vi bastun och grillstugan i Selttulanniemi i Karungi i måndagskväll efter en fika hemma hos Haaras i Kärrbäck. Det blev en fin kväll, god mat och trevligt umgänge, bastuns hetta, älvens svalka. Solen gick aldrig ner, och när den sken över den stilla älven och nejden, kunde vi bara inombords känna en stor tacksamhet över att tillsammans få uppleva ögonblick i Tornedalen som dessa.

Igår och i förrgår har Göran och jag under delar av dagarna jagat hjortron på myrarna kring Övertorneå. Lite grand har vi allt fått ihop. Långt ifrån de senaste två årens rikliga mängder, men ändock. Igår fick vi kanske mest motion och skogspromenad, vilket inte heller är fel. Vi har kvar hjortron i frysen från förra året, men det skadar inte att fylla på förråden. I år vill jag också plocka hjortron för att kunna ge bort till ett par, som kanske inte kan ta sig ut på myrarna i år. Under veckan hann vi också som hastigast träffas och umgås med våra schweizfinska vänner Anja och Georges, som vi besökte i Chur i april inför Jays bröllop.

Efter de tappra ansträngningarna igår stannade vi på Hanhivittikko och badade rökbastu. Gårdagskvällens torsdagsprogram bjöd nämligen på bastuafton och efter alla år på Hanhivittikko var det kul att själv testa rökbastun. Det är verkligen speciellt med rökbastu. Värmen är fuktig och behaglig och det är stor skillnad mot vanlig utebastu. Kroppen var totalt avslappnad efteråt och det är nog tur för idag gäller det!

Ikväll kommer nämligen Let's Dance-tävlingen i Jänkisjärvi att äga rum. Tillsammans med min danspartner Kjell Karlsson från Luleå Bugg & Swing ska vi vara ett av många tävlande par. Alla par verkade vara taggade till tänderna (kolla själv på hemsidan!), men mest imponerad och nöjd över, är jag över min partners motto och inställning;"Ännu ett golv, ännu en partner, ännu en seger"! Vilken vinnarskalle! Kan inte han få fason på mina danssteg, är jag nog ett hopplöst fall. Nej, så här i förväg känns det mycket betryggande och uppmuntrande att få tävla ihop med denne man.

Det har också varit mycket "första gången" över den gångna veckan. Första gången hos Haaras, Kärrbäck och Selttulanniemi, första gången på Aine konstmuseum i Torneå, första gången i rökbastun på Hanhivittikko, ikväll första gången i en danstävling - låt vara under lättsamma former och igår... första gången jag köpt ett hus.

Jag ser tyvärr inga tecken på att Israels orättfärdiga bombningar i Libanon skulle upphöra, snarare tvärtom. I skrivande stund har tusentals israeliska soldater gått över gränsen till Libanon, så förutom flygbombningar, isolering av hamnarna med jägare, går nu Israel till en markoffensiv medan Libanon förbereder ett försvar mot invasionen. Medan vi svenskar och våra media de senaste dagarna fokuserat mycket på evakueringen av svenskar ur Libanon, återgår nu tack och lov rapporteringen till att handla om vad som händer med alla andra civila som inte kan ta sig ur Libanon.

'Humanitär katastrof hotar i Libanon' sägs det på text-TV. Jag undrar var och när en humanitär katastrof börjar och slutar. I min föreställningsvärld gjorde den det i någon mening redan i den stund de första libaneserna fick två timmar på sig att lämna sina hem innan Israel påbörjade eldgivningen. Det värsta av allt är kanske ändå den cyniska världsordning vi lever med och i; den cyniska hållning USA med president Bush nu öppet deklarerar:'vi ger Israel en vecka - tio dagar på sig, innan vi börjar ifrågasätta deras agerande'.

Som så många gånger förr, som efter 11 september-dåden i New York, känns världen som en extremt motsägelsefull - och emellanåt rutten - plats och miljö att leva i. Med denna fantastiska planet, detta fantastiska liv, slösar vi människor bort varandras liv till ingen nytta, vi skövlar, utplånar, våldtar och förstör. Det är så obegripligt onödigt.

Vi har fått livet, vi har alla chanser att göra det här till en bättre värld, ge fler en drägligare tillvaro, ge fler mat för dagen och tak över huvudet, låta fler barn slippa förnedring och fattigdom och ändå gör vi så här. Vi har pengar, teknik, vi kan prata med varandra, komma överens. Varför är det inte det vi ägnar oss åt? Vad är meningen med detta vansinne?

Var rädda om er och ha en trevlig helg!