Robbie Williams, here we come!

Så där ja! Nu har vi bokat biljetter med Norrlandståget till Göteborg den 1 juli. Sarita och jag lyckades få tag i två biljetter till Robbie Williams-konserten på det extra släpp, som var precis före påsk. Känslan av att vi är på väg och att det är på allvar, börjar så smått infinna sig! Det blir en höjdare att tillbringa min 31-årsdag på Robbie Williams-konsert. En bättre start på det tredje decenniet i sitt liv, är svår att föreställa sig.

Imorgon är det seriepremiär på fotbollens div V. Trots att jag tvivlat på Niklas självsäkra tips inför Övertorneå SK:s match mot Ullatti imorgon, måste jag nog börja tro honom. I dagens upplaga av världsbladet fanns nämligen en artikel där de tre tornedalska fotbollsklubbarnas lagledare spekulerade om årets serie och det verkade råda en förbluffande samstämmighet om att ÖSK nog kunde bli serietvåa (efter Gällivare/Malmbergets lag). Ja, jag har skrivit det förr här på bloggen och jag skriver det igen: egentligen är sport och jag, ingen lysande kombination. Mitt intresse är ... sporadiskt. Men imorgon håller vi tummarna för det internationella ÖSK och Niklas, Johan och grabbarna. Kör hårt!

Likaså hoppas vi förstås att Pello IF går en bra säsong till mötes. Kan inte vara lätt att få ihop laget till träning och tävling med spelarna utlokaliserade i Umeå, Uleåborg och Tammerfors! Med dessa rader riskerar jag reta upp kommunens alla fotbollsfans (och inte minst min kollega Johan - vilken av de kan ni locals lista ut!) genom att inte nämna Pol/Svanstein, som är det lag som spelar i den högsta serien. Förra säsongen innebar en nedflytt till div III, men vi får hoppas att det blir högst tillfälligt. Det som är spännande med det laget, är för en ovan sportkommentator, att de i vart fall verkar ha satsat på att förnya truppen och det kanske tyder på en långsiktigt ambition.

Själv kommer jag nog i ärlighetens namn mest att sakna damerna. Förra säsongen var jag på en fotbollsmatch och det var just när tjejerna lirade. I år har de skingrats för vinden; enligt min mycket initierade vän med råkoll på all idrott, har några stycken av de värvats till Haparanda, några har flyttat osv. Däremot är ett Flickor 18-lag på g, och det är ju så gott som något!

När vi åt middag hörde vi en debatt mellan justitieutskottets folkpartistiske ordförande Johan Pehrson och hans "andreman i utskottet" tillika opponent i det här fallet Britta Leijon (s) på Studio Ett i P1. Om detta har jag bloggat på vår riksdagsledamot i JuU:s, Johan Linanders blogg (som kommentar på hans inlägg "Ökad konkurrens för musik och film". Jag håller med Pehrson om att man borde kunna utöka skyddet för barn mot våld och övergrepp och tycker att det var ett intressant förslag.

Grattis Mona, Irene, Regina & Co & Tornedalsteatern!

Nu står det klart att Mona Mörtlunds drama "Regnblommorna är vackra i år/Vale tappaa sielu" med de tre skådespelarna Sari Oja, Irene Muskos och Regina Veräjä, i regi av Mervi Jaako, är en av de fyra föreställningar som "Sveriges nationalscen för det talade dramat" Kungliga Dramatiska Teatern - eller Dramaten som vi vanliga dödliga kallar den i dagligt tal- valt ut för sin Puls på Sverige-satsning med SVT!

Föreställningarna kommer att gästspela på Tornrummet i augusti-september (v 33-36) och som det tydligen heter "transmitteras" för TV. Den kommer att sändas i SVT under vintern och pjäserna kommer även publiceras i en pocketform (!). Jag kan inte låta bli att citera ur pressinbjudan "Dramaten tar genom detta projekt ansvar för sitt uppdrag som nationalscen och öppnar dörrarna för teaterproduktioner från hela landet". Hurra! Jippi! Äntligen! Det var inte en dag för sent!

Efter detta glädjeutbrott törs jag knappt erkänna att jag själv ännu inte sett pjäsen, trots att den hade urpremiär i Övertorneå kommun och senare spelats här en eller ett par gånger! På Tornedalsteaterns hemsida beskrivs pjäsen med raderna
"Ett drama om försoning – eller åtminstone ett försök till sådant…

Ett försök att förstå hur våra rötter och förflutna påverkar vårt handlande i nuet.

Och sanningen; ska den alltid sägas eller är lögnen ibland barmhärtigare?"

Icke desto mindre gillar jag kvinnorna bakom uppsättningen skarpt och hyllar därför detta erkännande av deras kulturgärning oreserverat och förbehållslöst. Mona Mörtlund är en av mina stora favoriter och tornedalsk huspoet, Irene och Regina, två härliga, skickliga och roliga kvinnor. Alla är de sådana kvinnor, vars frånvaro, skulle göra Tornedalen till en torftig bygd att leva i. De har alla förmåga att beskriva och förmedla sina bilder och intryck av denna bygd och detta folk. De roar och oroar, de får oss att skratta och gråta, de dröjer sig kvar när ridån gått ner, sista versen tystnat.

Idag blev jag mycket illa berörd, bedrövad och illamående. När jag körde hem från Luleå lyssnade jag på Daniel Rundqvists referat i P4 Extra från den hjärtskärande, upprörande och i grunden djupt tragiska "Bobby-rättegången" som pågår i Eksjö tingsrätt. Idag vittnade hans mamma, som står anklagad (och mordåtalad) för att tillsammans med sin sambo, ha plågat ihjäl sin tioårige son Bobby. Oavsett skuldfrågan är hela händelsen så fruktansvärd. Detaljerna och händelseförloppet är för mycket att ta in. Det är så svårt att förstå att sådan ondska kan finnas och hur en människa kan göra så mot ett försvarslöst barn. Än mindre sitt eget.

Jag avslutar ändå dagens inlägg med några verser ur en av Mona Mörtlunds dikter, tillägnat de fantastiska kvinnor som tar Tornedalsteatern och Tornedalen till Dramaten.
Dessa rader har funnits i mina tankar när jag varit ute i skogen och motionerat och trampat efter stigarna i kväll och i måndagskväll:
"Jag undrar ofta hur ni har det
ni som gick här före
och såg samma stigar samma vatten rinna
*******
Döda som ni alla
som gick samma stigar samma vatten följde
aldrig såg ni heller målet aldrig källan
bara denna sträcka denna by

och det var världen"

Det var världen då. Idag använder vi begrepp som "den globala byn". Så snabbt har perspektivet förändrats. På bara två generationer. Mellan mormor och mig.

Viva Europa! eller Ja, jag älskar livet!

Idag har jag firat Europadagen med tjänstledigt för politiskt uppdrag i Luleå. Vi har som jag skrev igår debatterat EU-frågor först på universitetet och nu ikväll på Ebeneser. Debatten fördes i förhållandevis resonerande tonläge och kom mycket att handla om EU:s framtid, den vilande konstitution, som är föremål för "tankepaus" efter att franska och holländska nej:en till förslaget, utvidgningen, vilka utmaningar den medför, om Norrbotten, Sverige och EU. Om vad som är europeisk identitet och om och när svenskarna i gemen kommer att betrakta sig som européer.

En rolig grej på EU-debatten på universitetet var att jag såg en f d kollega och medarbetare. Sven jobbade på Övertorneå kommun samtidigt som mig, och idag såg jag honom på håll i publiken, men tillfället medgav inte att vi kunde talas vid. Ikväll har jag istället mejlat honom och framför också här på bloggen mina bästa hälsningar :-)

Det var otroligt roligt att ge sig in i EU-debatten igen, efter valet till Europaparlamentet för två år sedan, har jag inte deltagit i någon sådan debatt som vi hade idag. Grädde på moset var förstås att få höra en av min stora P1-favoriter; Kjell-Albin Abrahamsson med sina reflexioner från hjärtat av det "nya" Europa. Efter att ha varit utrikeskorrespondent i Moskva, Wien m fl världsmetropoler, finns han sedan några år tillbaka i Warszava, Polen. Det var minst en lika stor fröjd att höra honom "live" idag, som hans krönikor, reportage och inslag i P1:s olika program.

Ibland klagar vi på att svenska journalister är dåliga på att bevaka, följa och rapportera EU-frågorna, men idag var nog ett lysande undantag. Alla var där, såväl på dagen som kvällen. Mellan debatterna hann jag till och med till Svea Laiti på Meän Raatio och dagens upplaga av Päiväntiima. Min finska och/eller meän kieli är naturligtvis långtifrån vad den borde vara, men jag försöker så gott jag kan. Säkert irriterar det en och annan att det blir en salig blandning, och säkert kan jag inte uttrycka mig lika väl på finska. Trots det känns det viktigt att våga, försöka, prata och samtidigt vara medveten om att det är just långtifrån så bra som det borde och som jag ville att det skulle vara.

Jag har skrivit det igår och jag skriver det igen. Missa inte för allt i världen Erika Rousus bloggande på Kuriren. Idag har Erika bloggat om sin längtan till studenten och alla aktiviteter de har på gång. Studentfirandet är ganska stort i Övertorneå och en fin årlig happening. Det är så mysigt att ta del av Erikas tankar och tänka tillbaka på hur det var när vi tog studenten. I mitt fall på Laestadiusskolan i Pajala i juni 1994. Den tiden i ens liv är så ljuvlig; man bara vet och känner hur man har hela livet framför en, hela världen ligger för ens fötter, och allt är möjligt. På samma gång kan den frihetskänslan och valfriheten paradoxalt nog också kännas en smula ångestfylld och ganska pressande. Vilka val ska jag göra? I vilken ände ska jag börja? Vad händer om...? Vad ska jag göra av mitt liv?

Nu ett decennium senare brottas man emellanåt med samma funderingar. Man är lättad över att det allvar man då vid studenten kände, inte är så i verkligheten. De där viktiga valen kommer ständigt, ibland är de lättare, ibland svårare att göra. Men man har en annan tillförsikt och livserfarenhet nu; man vet att det ordnar sig. På ett eller annat sätt fixar det sig. Och det underbara att man oftast alltid kan göra nya val, om de val man gjort plötsligt känns fel eller otillräckliga. Livet är fullt av möjligheter och nya chanser. Det är det som gör det så ljuvligt att leva. Svea frågade mig plötsligt i studion idag när intervjun var slut och hon skulle mixa på en låt med Björn Kjellman, "Älskar du livet, Linda?" Ett tvärsäkert "jajamän!" slank ur mig, men resten av dagen har jag bara gått och myst över den frågan. Det känns som politiker ovant att få en så'n fråga av en journalist, men jag är glad över att jag fick den. Det fick mig att stanna upp och tänka på, allt som gör livet värt att leva.

C - de enda som ifrågasätter (s)ystemet

Laddar som bäst upp inför morgondagens EU-debatter på firandet av Europadagen imorgon den 9 maj i Luleå. Tillsammans med två Europaparlamentariker och folkpartiets riksdagskvinna, alla från Norrbotten, ska vi under ledning av Kjell-Albin Abrahamsson, utveckla våra partiers olika syn på de EU-frågor som publiken på Luleå tekniska universitet och senare på Ebeneser kan tänkas ha.

Har varit ute och gått på Särkivaara och förundras av det sköna vädret, den vackra utsikten och tänker för mig själv att detta kanske är den bästa årstiden. Innan sommaren brustit ut i full blom, med ännu mera pollen och myggor. Snön har smält bort, skogen är torr och fin, fåglarna sjunger och kvittrar som om de aldrig ville sluta.

Läste en mycket intressant artikel i fredagens Dagens Industri. Maria Ludvigsson, författaren till en rapport om skillnaden mellan svensk och dansk arbetsmarknad, konstaterar det uppenbara om Centerpartiets förslag till undantag för LAS för unga upp till 26 år: '”Jag tycker att det var konstigt att centern inte fick med sig resten av alliansen. Det saknas motsättning i svensk demokrati. Om alla för en socialdemokrati light finns det inga alternativ att välja bland. Centern är de enda som ifrågasätter det rådande systemet." I couldn't agree less.

Allas vår skönsjungande Micke H har de senaste dagarna haft fullt upp med en viss uttagning. Vi håller tummarna så de vitnar. Det var dagens roliga nyhet. Dagens dåliga nyhet är att Övertorneå kommun för första gången på tre år backar på Svenskt Näringsliv ranking över företagsklimatet. Med 16 platser. En positiv trend har brutits och jag är bedrövad över det.

För första gången sedan Norrbottens-Kuriren körde igång veckans bloggare har en Övertorneå-bo fått förtroendet. Erika Rousu som nyligen varit med om en bilolycka, som jag bloggade om här "Måtte allt gå bra 19/3", är veckans skribent, så håll utkik efter Erikas bloggande på kuriren.com, om livet som 18-åring med studenten framför sig, rehabiliterande sig själv hemma i Övre Kuivakangas.

Sista kommunfullmäktige inför valet ägde rum i Hedenäset idag. Frågan om särskilt boende blev föga förvånande återremitterad. Ännu ett fattigdomsbevis från den sittande vänsterkoalitionen, ännu ett haveri i en viktig strukturfråga. Sönderfallet är totalt. Vad som än händer i höstens val, hoppas jag att vi får tydliga besked och mandat från väljarna, om vilka de vill anförtro ansvaret att sköta kommunen. Med en stabil, aktiv och samspelad majoritet kan vi driva igenom de ibland svåra beslut som måste fattas, för att i det långa loppet klara kommunens utveckling och framtid.

Maktmi(s)sbruket måste stoppas!

Dagen efter socialdemokratins frontalangrepp på Svenskt Näringsliv i första maj-talen runtom i landet, gav regeringen ännu ett varnande exempel på hur det egna regeringsinnehavet missbrukas. Den trogne arbetaren i den socialdemokratiska vingården, Anders Sundström, gavs i uppdrag att pröva "om de statliga bolagens medlemskap i Svenskt Näringsliv och aktuella arbetsgivar- eller branschorganisationer tillgodoser bolagens intressen på ett tillfredställande sätt".

När yttrande- och åsiktsfriheten vänds mot de egna intressena känner sig socialdemokratin hotad. Då skyr man inga medel för att utöva påtryckningar mot de som offentligt vågar yppa en avvikande uppfattning. Bara det här visar på följderna av ett obrutet och alltför långt maktinnehav där stat och parti vuxit samman. Bara det här visar så väl varför Sverige behöver ett maktskifte i höst!

Samtidigt ska vi komma ihåg att det här bara tyvärr är ännu ett i raden av många tydliga exempel på just ett alltför nära förhållande mellan socialdemokratin och staten. Det var ingen slump att de byggnadsarbetare i Nyköping, som för två år sedan vägrade åka till Stockholm och delta i fackföreningarnas demonstrationer för övergångsregler mot de nya EU-länderna, blev avstängda från a-kassan. Det är ingen slump att medarbetare på lokala arbetsförmedlingar i Norrbotten på offentliga möten hetsar mot och varnar för ett borgerligt maktskifte. Allt är i grund och botten olika uttryck för samma strävan; att till varje pris säkerställa ett fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav.

Valrörelse pågår! Live from Kuusamo

Solens varma strålar flödar här i Kuusamo, östra Finland. Tillsammans med ett gäng partikamrater har vi ägnat söndagsförmiddagen på konungens 60:e födelsedag, till att arbeta och förfina ett utkast till kommunalt handlingsprogram.

Medan socialdemokraterna och vänstern imorgon paraderar under röda fanor och tomma slagord, diskuterar vi politiska förslag som ökar företagsamheten och minskar arbetslösheten.

Igår morse plåtade vi ett glatt gäng kommunfullmäktige-kandidater, medlemmar och aktiva partiföreträdare i Kattilakoski. Bilden ska användas i en folder som småningom kommer alla medborgare i vår kommun till del.

Att lära känna varandra bättre, ha trevligt tillsammans och varva seriösa politiska diskussioner med lättsamma inslag, är en viktig framgångsfaktor i
bygget av ett vinnande lag.

Ett hav av möjligheter

Har precis totat ihop lite text till det kommunala handlingsprogram som vi håller på att ta fram. Imorgon kväll ska vi träffas i arbetsgruppen och gå igenom materialet och producera ett förslag, som vi kan jobba vidare med i helgen. Puh! Är så trött att ögonen blöder.

Det blev en lång dag idag med start i Kalix kl 05.30 imorse. Min kollega Jan och jag skulle hinna med 07.35- flyget imorse och jag delade upp min resa med övernattning hos mamma. Vi hade Hanhivittikko vänner-möte igårkväll så jag kom inte iväg från Övertorneå förrän framåt kl 22.

Eftersom Jan och jag jobbar i ett Barents-projekt är det inte att undra på, hur ofta vi pratar Barents och det som händer och sker i området. Senast i förrgår (24/4) skrev den norske utrikesministern Jonas Gahr Stöhre på SvD:s Brännpunkt om regionen. Det känns nästan generande och pinsamt när också en norsk (eller utländsk minister överhuvudtaget!) måste tala om för oss svenskar att det nu "är det dags att utvidga perspektivet och inleda ett nytt samarbetskapitel i de allra nordligaste områdena".

Vi är många som oroar oss för hur den svenska regeringen hanterar frågan om Barentsregionen. Det finns åtskilliga exempel på hur Sverige laggar efter, framför allt efter våra nordiska grannar, Norge och Finland men även andra, och hur Sverige tyvärr också i åtskilliga fall prioriterat ner frågan och sänkt ambitionsnivån. Det tycks som om man i Stockholm inte riktigt förstår frågans vidd och betydelse. Det är synd och det är vi norrbottningar som får betala priset i form av uteblivna utvecklingsmöjligheter!

Så därför alla Barents-vänner: snart är det återigen finländskt EU-ordförandeskap och frågan om den Nordliga dimensionen kommer att lyftas fram på agendan. Låt oss icke förtröttas i kampen och sprida ljus och upplysning om det hav av möjligheter som Barentsregionen representerar! Håll ut och keep up the good work!

Grüss Gott aus Bayern!

Shakin 'n' stirred hemma på Tallbacken igen, efter en veckas semester i München, Österrike och Scweiz och besök och samvaro med våra vänner. Nu är Jay bortgift och tituleras sedermera Jay Anna Harris-Theis. Det var ett vackert bröllop Jay & Fredrik ordnade i München i fredags. I strålande solsken kunde vi efter ceremonin på Standesamt på Mandlstrasse skåla för de nygifta i Engelska parken. Därefter fortsatte begivenheten med tårtkaffe, bussrundtur på "Jay & Fredrik hotspots" och till sist middagen och festen på Kaisergarten. Helgen var alldeles underbar och avkopplande och vi fick tid tillsammans med brudparet under lördagen och tidig söndagförmiddag innan vi påbörjade den långa hemresan.

Den stora överraskningen inträffade under torsdagseftermiddagen då Jays bror och hustru med 10 veckors bebis plötsligt dök upp. Joel & Cayce Harris är bosatta i Memphis och kunde på grund av hans lärarexamen egentligen inte delta i bröllopet. Det visade sig dock att dagen för examination blivit framflyttad och direkt när Cayce fick veta det, hade hon bokat biljetter till hela familjen. Vi satt på en liten kaffebar när Fredrik plötsligt dök upp med en barnvagn, som snart skulle visa sig innehålla lille Jaden, som Jay lustigt nog i uppståndelsen först inte kände igen; "whose baby is this, Fredrik?!" lyder de redan bevingade orden. Strax hoppade Cayce fram och Joel en stund senare och glädjen var total, för att inte tala om hur det blev senare när Jay & Joels föräldrar också en stund senare upptäckte vilka som anlänt. Helt underbart! Det kändes jättebra att Jays bror och familj kunde vara med på denna så viktiga dag.

Dessförinnan hade vi några fina dagar hos Anja & Georges i Chur, Schweiz. Deras yngsta son Thomas har blivit en stor och reslig man som utbildar sig till skogsskötare. Det var jätteroligt att återse Chur efter 14 år, se'n jag då var där ett par somrar och sommarjobbade. Resan till nästa anhalt Salzburg gick via Lofer och Uncken, två små fina sportorter i österrikiska alperna, där Göran och svenska juniorlandslaget i kanotslalom varit två år i rad och tränat och tävlat.

Tack alla kära vänner för er stora gästfrihet! Det var jätteroligt att få träffas igen på era hemmaplaner och få tid och tillfälle att umgås tillsammans med er.

Många funderingar om vad som kommer att hända med "utanförländerna" Schweiz och Norge, efter besöket där och samvaron med norska Anne, se'n 40 år boendes i Tyskland. Kostnadsnivån är påtagligt högre och den kris i välfärdsstaten som vi upplever i Sverige, tar sig samma uttryck i Schweiz och Norge, givet vissa viktiga skillnader i hur samhällena fungerar. Hur länge kommer invånarna att stå ut med högre levnadskostnader, hur länge kommer näringsliven att klara den globala konkurrensen?

Nu laddar vi för valet den 17 september och denna vecka har vi arbete med att ta fram manus och bild till den hushållsfolder, som ska ut med våra valsedlar småningom. Vi kommer också att jobba med det nya kommunalpolitiska handlingsprogrammet på såväl torsdagskväll som söndagförmiddag.

Dessutom har vi hela frågan om det framtida särskilda boendet i Övertorneå som KS-ledamöterna med Ulf och Harry i spetsen förtjänstfullt agerat i. Av flera skäl vill vi se ett nytt boende. Givet bl a den befolkningssammansättning vi har och det behov av kunnig, engagerad och motiverad arbetskraft som vi behöver och kommer att behöva inom äldreomsorgen framgent, är det viktigt att nu göra en så framtidssäker investering som möjligt. Men fler behöver göra sina röster hörda i denna så viktiga debatt, som snart klubbas, på kommunfullmäktige den 8 maj. Vad tycker personalen, fackföreningarna, vad tycker de äldre idag och vi som kommer att bli gamla så småningom? Vad tycker anhöriga? Alla är vi berörda och alla har vi ett ansvar för att nå en så ändamålsenlig lösning som möjligt.

Snälla kronprinsessan: gift Dig!

På resan till och från Luleå idag lyssnade jag förstås på radio och favoritprogrammen på P1, även om det på sedvanligt vis blev en hel del zappade mellan kanalerna och stationerna. Jag har med stort intresse följt röstsammanräkningen i det italienska valet och blev förundrad och betänksam när jag hela morgonen hörde Alice Petréns rapporter från Rom. Hon beskrev Italien som ett tudelat land och hela parlamentsvalet som en folkomröstning för och emot Berlusconi, och konkluderade hela inslaget med orden: och de största förlorna är det italienska folket.

"Varför?" "Hur?" "Hur menade hon egentligen", kom jag på mig själv att fundera. Folket har fått säga sitt i ett demokratiskt val. Att utfallet resulterar i ett svårmanövrerat politiskt läge är en sak. Men att säga att folket förlorat efter att de har utövat sin rösträtt, dessutom i en omfattning som inte Italien är bortskämd med, känns dock en smula magstarkt.

Nu är det inte ens en vecka tills Göran och jag åker iväg till Tyskland och Jay Annas bröllop med turer i Schweiz och Österrike. Jag längtar förfärligt till att komma iväg. Först och främst blir det roligt med lite semester, att få umgås på tu man hand, träffa vänner som vi inte annars ser eller umgås men så ofta, fira Jay och Fredrik, men också för att på plats upptäcka vad som är hett stoff i de respektive länderna.

Sist och slutligen för ikväll: Fylld av vårkänslor, hoppar den oblyge, men ack så hjälplöst oideologiske, monarkisten i mig fram. Åh, vad jag längtar efter kronprinsess-bröllop och kunglig bröllopsyra! När den dagen infinner sig är jag den förste att utbrista ett "Äntligen!". Efter bröllop och barndop i kungahusen i Norge, Danmark och Belgien, kan det väl snart bli vår tur! Eller hur?

La PrimaVera

Våren är i antågande konstaterade min favorit som ny premiärminister i det italienska parlamentsvalet, Romano Prodi, på sin hemsida för tre dagar sedan. I skrivande stund är det ännu ovisst om det blir ett maktskifte och röstsammanräkningen verkar tyda på ett mycket jämnt valresultat, med dött lopp mellan kandidaterna i olika regioner. Europa behöver Italien och Italien behöver Europa, med Romano Prodi får vi alla en trygg och pålitlig europé.

I Övertorneå är det aprilväder med snö och slask och även om våren är på gång, har vi en längre startsträcka än Rom. Skidans dag på Särkijärvi igår blev en blöt tillställning i det snöblandade regnet och det var inte utan att jag undrade om det inte blev säsongens sista skidtur. Ikväll hade Centerpartiet bjudit in till öppet möte i Juoksengi för att diskutera framtidens äldreomsorg och skola. Två viktiga och aktuella frågor, där viktiga avgöranden kommer att behöva fattas inom en snar framtid.

Den 8 maj ska kommunfullmäktige besluta om hur det särskilda boendet Särkivaaragården ska moderniseras. Valet står mellan den sittande majoritetens förord för en om- och tillbyggnad och vårt förslag om nybyggnation. Den nuvarande Särkivaaragården utgör inte en god arbetsmiljö för personalen, och erbjuder inte heller ett vare sig tids- eller ändamålsenligt boende för våra gamla. Något måste därför göras.

Vi välkomnar en öppen, bred och livlig debatt om vad medborgarna anser i denna fråga. Det kommer att bli en av våra största investeringar för överskådlig tid och därför är det angeläget att frågan ventileras så brett som möjligt. Behovet av goda kalkyler, underlag, genomlysta alternativ är stort för att få ett så välgrundat beslutsfattande som möjligt. Vad tycker du?

Därför vill jag bli kommunalråd i Övertorneå

Idag har vi presenterat vår kommunfullmäktigelista. Jag har fått förtroendet att toppa listan och därmed utgöra vår kommunalrådskandidat. Jag känner mig oerhört hedrad och stolt över att få förtroendet att leda vårt arbete och vårt gäng och kommer att göra allt vad jag kan för att tillsammans med mina partikamrater göra en bra valrörelse.

Att kandidera till kommunalrådsposten, sker utifrån många bevekelsegrunder. Jag är en bärare av de värderingar och visioner som Övertorneå kommun behöver idag och än mer i framtiden. Den vision om ett företagsamt, grönt, tryggt och öppet Övertorneå som vi står för, är vad Övertorneå behöver för att klara framtiden och välfärden. Min förhoppning är att få mandat att tillsammans med alla som lever och verkar här, se till att utveckla och förnya Övertorneå kommun.

Den lista vi går till val på är ett starkt och kraftfullt alternativ till den sittande vänsterkoalitionen. Våra kandidater och vårt lag är en skön blandning människor med avseende på olika erfarenheter och utgångspunkter i politiken. De är mammor och pappor till små och stora barn, de driver företag, de bor runtom i vår kommun, de har varit aktiva i politiken och/eller föreningslivet, de är unga och gamla. Vi förenas alla av vår vilja att göra Övertorneå till en ännu bättre kommun. Tillsammans har vi alla goda chanser att göra ett bra valresultat.

Att ta vara på sina mor- och farföräldrar

Imorgon 6 april är det två år sedan min mormor gick bort. Jag tänker ofta på henne. Tyvärr, kunde jag inte kommunicera med henne, under hennes sista levnadsår. Det var så mycket jag ville fråga henne om. Om hur det var då när hon var ung, eller vad hon tyckte och tänkte i olika frågor, om vilka minnen och upplevelser hon hade härifrån, eftersom morfar var född och uppvuxen här i Haapakylä i Övertorneå. Jag saknar henne så.

Igår hörde jag på radion två Luleå-tjejer berätta om sin resa till ett navajo-indianreservat och på frågan hur resan, intrycken och upplevelsen påverkar de i sin vardag, svarade en av tjejerna att hon hade fått lust att prata och umgås mer med sin mormor och farfar. De äldre i reservatet hade nämligen haft så mycket att berätta. Ibland blir vi för hemmablinda. Ibland är det nödvändigt som den samiske författaren Nils Aslak Valkeapää skrivit: "reser långt borta/för att vara nära".

Lyckliga ni, som har era äldre kvar. Ta vara på de och den tid ni har tillsammans!

Drygt fem månader kvar...

Imorgon torsdag offentliggör vi Centerpartiets lista till kommunfullmäktige. Nu flyttas tyngdpunkten i valrörelsen successivt från det interna och inre arbetet i partiet till det yttre och utåtriktade. Nu lägger vi kraften på att formulera politiken tillsammans med kommuninvånarna och kommunicera våra idéer och visioner, för att samla så stort stöd som möjligt för en ny politik och en ny majoritet. En politik för ett grönt, företagsamt, öppet och tryggt Övertorneå. Jag ser fram emot en spännande - och förhoppningsvis spänstig - valrörelse!

En lättnadens suck

... när jag hör att Umeå-polisen anser sig säkra på att de äntligen gripit den s k Haga-mannen! Under hela min studietid i Umeå var vi rädda för när han skulle slå till nästa gång. I dag åtta år, åtta våldtäktsoffer och oändligt lidande senare verkar nu polisen ha klarat upp brottet.
---
Ulf, vår nye kandidat Sven-Erik och jag deltog i Centerpartiets distriktsstämma i Luleå i helgen. Nu har vi listorna till landsting och riksdag på plats och det känns mycket bra att gå till val. Vi håller på er, Ulf & Åsa! Federley höll tal på konventet i fredags och frälsade massorna.
---
Tornedalsloppet från Vanhaniemi avklarades i söndags. 23 km. Nog kändes det i kroppen dagen efter. Men roligt var det! Fint väder, strålande solsken, vår i Tornedalen och folk hejande på olika platser utmed spåret! Härlig upplevelse! Nu är det bara att komma igen nästa år. Igår blev det lite skidåkning på Särkijärvi, eftersom vi tyvärr inte hann till byaloppet i Soukolojärvi.

Att avgå eller inte avgå...

Jag har med anledning av flodvågskatastrofskommissionens rapport tidigare debatterat för att utrikesminister Laila Freivalds ska avgå.

Efter kvällens avsnitt av SVT-produktionen - baserad på Hanne Vibeke Holsts bok - "Kronprinsessan", börjar jag nästan tycka att det bästa vore om Freivalds inte skulle avgå. För tänk om det skulle komma någon bättre i hennes ställe, som skulle öka socialdemokraternas popularitet? Freivalds börjar i själva verket bli en av borgerlighetens största tillgångar. Låt henne stövla på. Det är ju knappt sex månader kvar :-)

"Inget är klart, förrän allt är klart"

... det talesättet hörde vi till döddagar under Centerpartiets samarbete med socialdemokraterna i mitten av 1990-talet, från de nattmanglande förhandlarna med dåvarande partiordförande Olof Johansson i spetsen. Nu får jag själv anledning att använda den frasen, för att beteckna kvällens kretsårsmötes arbete med förslaget till kommunfullmäktigelista. På onsdag återupptar vi arbetet och hoppas då kunna fastställa den.

Emilia Andersson och Linnéa Fors, åk 3-elever från Gränsälvsgymnasiet här i Övertorneå besökte oss och berättade starkt och gripande om sitt möte med fattigdomen i Brasilien och deras arbete för fadderbarnet Jennifer. Linnéa och Emilia är två goda exempel på hur man i sin vardag med ganska små medel, konkret och med en egen insats kan bidra till en bättre värld med mindre fattigdom och elände. Det var intressant att höra hur den växande turismen inte bara för positiva sidor med sig utan även delvis försämrar läget för samhällets redan mest utsatta. Människor som lever i slumområden flyttas till andra slumområden eller fördrivs på gator, när myndigheterna vill ge plats och goda lägen för turisthotellen. Vi lämnade i höstas ett litet bidrag till flickorna så att de kunde förverkliga sitt projekt och det var fint att få denna återkoppling på sponsringen! Tack tjejer, och lycka till!

Måtte allt gå bra

Sent på fredagskvällen inträffade en olycka i centrala Övertorneå. Fyra ungdomar som åkte i en bil, åkte av vägen in i ett hus. Fortfarande vet vi inte hur läget är med de skadade. Förstämning och oro gör att tankarna på dessa vandrar fram och tillbaka. Vi tänker på dessa unga människor som precis har börjat sina liv och som har så mycket framför sig och deras anhöriga, och hoppas att det går bra.

Det är sådana händelser, som ställer hela livet på ända. På ett kort ögonblick kan allt förvandlas, allt förändras. Glädje och sorg, hopp och förtvivlan, mitt i livet, sida vid sida. Ofrånkomligt, smärtsamt.

Solen och vårvärmen har varit generösa mot oss i helgen. Igår var det invigning av en bro på skoterleden vid Kuurajoki utanför Jänkisjärvi. Det var en gemytlig tillställning, med pigga och glada Jänkis-bor och andra tillresta. Det var roligt att få åka skidor på myrarna i de trakterna, det tillhör minsann inte vanligheterna.

Idag laddade jag upp med skidåkning på Särkijärvi-spåret här i Övertorneå. I år har de dåliga isarna förhindrat att det traditionsenliga skidspåret mellan campingen och Ruskolabacken dragits. Istället har det blivit en 4 km slinga runt Särkijärvi. Det är skön och fin motionsåkning, och en befriande avlösning på de emellanåt tuffa backarna på Isovaara.

Vi har hunnit med att fira en 28-åring (Grattis tjejen!) också och nu pågår förberedelser inför kvällens spännande årsmöte och nomineringsstämma.

Nästa söndag äger Tornedalsloppet rum. Planen är att i år köra motionsklassens 23 km spår från Vanhaniemi.

Da'n för da'n före da'n...

Har kommit hem från Luleå för en timme sedan. Arbetsveckans sista dag bjöd på en trevlig och blandad kompott. Dagen började med frukostmöte med Övertorneå-företagare. Förutom dagens temaämnen kom förstås företagandets villkor upp till diskussion. Jag tänker ofta att våra befintliga företagare här är en särskilt tålig sort, för att tala växtspråk och klimatzoner för ett ögonblick. Med ett något perifert läge i vart fall till de strikt nationella marknadscentra, med ett extra konkurrensutsatt läge så här på gränsen, klarar många av de år efter år att prestera beundransvärda företagargärningar med bravur. Tänk, att de - trots allt, lyckas driva företag framgångsrikt och lönsamt.

Fortfarande anser många svenskar att talesättet "statens kaka är liten men säker" är giltigt och har en stor tilltro till det offentligas förmåga att skapa jobb. Själv är jag oerhört bekymrad över vänsterretorikens och politikens bristande grundläggande förståelse för hur tillväxt och välfärd skapas. I debatten verkar de inte förstå att välfärdsutrymmet skapas av den privata sektorn och att basen för välfärden och vår gemensamma sektor är tillväxten i det privata näringslivet. Politiker kan aldrig skapa jobb, i bästa fall bara skapa, stärka och utveckla goda förutsättningar. Jag är den förste att erkänna att det finns ett ömsesidigt beroende mellan det privata och det offentliga, men om vi politiker nonchalerar de privata företagens betydelse för att skapa tillväxt och arbetstillfällen och börjar tro oss själva för att vara de bästa jobbskaparna har vi slagit in på en farlig väg.

Att ständigt jobba med att försöka förbättra företagandets villkor i Övertorneå kommun, är den viktigaste frågan den kommande mandatperioden. Utan tillväxt i det privata näringslivet ökar vår sårbarhet och beroende av den statliga politiken och statens välvilja, medan det är ett allt mindre beroende vi behöver eftersträva för att försäkra oss om ett större eget handlingsutrymme.

I Luleå var jag på min arbetsplats på Kommunförbundet Norrbotten för möte med kollegor och chef. Efteråt hann jag träffa vår nye CUF-ombudsquinna Åsa Andersson. Åsa (vars föräldrar f ö har sina rötter i Mettäjärvi resp Ruskola i Övertorneå kommun, så'nt är viktigt för oss tornedalingar att ha koll på :-) ) kommer redan till veckan att besöka oss tillsammans med Hanna Isaksson, från CUF:s riksorganisation. Vi ska göra en kampanjturné på kommunens skolor och försöka värva nya CUF-medlemmar.

Jag får många frågor från olika håll och kanter nu om höstens val och min roll i det. I morse hörde jag det (s)ittande kommunalrådet Arne Honkamaa, diplomatiskt svara: "Ei se minusta riipuu", dvs "det är inte mig det beror på", på en fråga om han skulle kandidera igen. Jag blev full i skratt över att i val- och nomineringstider, blir vi alla muslimer; Inshallah, om Gud vill. Fast för oss i folkrörelsepartier som socialdemokraterna och Centerpartiet är Gud liktydigt med Partiet eller Rörelsen. Då räcker det inte bara med att vilja och att ha ambition. Vad Partiet och Rörelsen vill, är minst lika viktigt: att förtjäna sitt partis förtroende och tillit.

Ikväll är det da'n för da'n före da'n. Jag har tidigare i veckan bloggat om att vi på söndag har kretsårsmöte och nomineringsstämma. Då fastställer Centerpartiet i Övertorneå kommun sin lista till kommunfullmäktige. Den som lever får se.

Ha en trevlig helg, kära läsare! Innan kretsårsmötet och dess förberedelser ska jag hinna med skidåkning och födelsedagsuppvaktning. En helg med vila, motion och frisk luft, umgänge med nära och kära och lite god mat ovanpå det toppat med politiskt ideellt arbete på söndagkväll. This can be something!

Att skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar?

En omtumlande dag lider mot sitt slut. Efter 3,5 år som projektledare på Övertorneå kommun, blev jag idag avtackad med vackra blommor, fina ord och uppskattade presenter av kollegor och arbetsgivare. För en person som mig, som har nära till sina känslor och såväl skratt som gråt, känns sådana ceremonier jobbiga. Trots att jag jobbar kvar i samma lokaler och träffar de flesta nästan dagligen, känns det ändå vemodigt att avsluta ett kapitel som vi gjorde idag.

Mina år i Övertorneå kommun har varit bland de bästa i mitt liv och jobbet - rena rama drömjobbet. Många fina minnen av människor jag haft förmånen att möta, händelser och små episoder har etsat sig fast i mitt hjärta och alla dessa intryck kommer jag att bära med mig resten av mitt liv. Samtidigt som man kan känna sig överväldigad av alla känslor som finns inombords, vill man så gärna förmedla den tacksamhet och glädje man känner, inför de människor som funnits där i glädje och sorg, i med - och motgångar.

De flesta bekymmer i ens eget liv framstår som futtiga i jämförelse med andra människors livsöden och emellanåt knepiga situationer. Just nu möter jag mycket vrede, upprördhet och frustration hos människor över den senaste vågen rapporter om de statliga bolagsdirektörernas pensionsuppgörelser. Många människor vittnar också med oro och förfäran om arbetsförmedlingarnas högre krav på de arbetssökande. De ger uttryck för en blind tillämpning, som ibland okänsligt och utan att ta hänsyn till helhetsbilden för den arbetssökande, kan slå slint och skapa tragiska människoöden. Östra Norrbotten har länge dragits med en svår arbetsmarknadssituation och det är långtifrån enkelt vare sig för de arbetssökande eller arbetsförmedlingarna att klara sin uppgift.

De flesta av de jag mött anser att denna nya hårdare regeltillämpning till stor del, beror på regeringens ambition att hyfsa arbetslöshetsstatistiken inför valet. Cyniskt kan tyckas, men jag är benägen att instämma i analysen. Regeringens plusjobb-satsning ifrågasätter jag också på samma grunder. Vad händer med plusjobben när de två åren är över? Men när regeringens 4 %-mål ska uppnås, verkar ändamålen helga medlen.

Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet lade idag fram en skrämmande rapport. Var tjugonde svensk är antisemitisk och många är öppet fientliga till såväl judar som muslimer och vill förvägra dessa grupper religionsfrihet och rösträtt. Avogheten tar sig många uttryck i allt ifrån öppen diskriminering, till främlingsfientlighet och avståndstagande.

Paradoxalt nog verkar parallellt med en allt öppnare värld där de ömsesidiga och gränsöverskridande beroendena av varandra ständigt ökar i betydelse och blir allt tydligare i vår vardag, motsatta strömningar leva ett eget liv. Strömningar där idéer och ideal om "vi" och "dom", om att allt var bättre förr, om att detta "vi" är mer överlägsna, mer upplysta än andra, frodas.

Utan eldsjälar stannar Sverige! Och världen!

Efter en dryg månads uppehåll på bloggen är jag tillbaka med nya krafter. Årsmötessäsongen går på högvarv, som alla som är ideellt engagerade, är medvetna om och mer eller mindre uppslukade av. Ikväll hade det lokala hushållningssällskapet årsmöte i Emmastugan i Soukolojärvi och jag var inbjuden för att berätta om de senaste årens s k "Levande fäbod"-verksamhet på Hanhinvittikko - Norrbottens första - och hittills enda kulturreservat - som ligger i Övertorneå kommun, 9 km nordväst om Övertorneå tätort. Just nu håller vi på att bilda föreningen Hanhinvittikkos vänner, för att kunna driva verksamheten vidare.

På söndagkväll håller vår kommunkrets årsmöte tillika nomineringsstämma. Det känns av två skäl extra spännande och roligt i år. För det första är det mitt första verksamhetsår som kretsordförande och för det andra, ska vi fastställa vår lista till kommunfullmäktige. Jag hoppas på ett stort deltagande från våra medlemmars sida till detta viktiga uppladdningsmöte inför den alltmer intensiva fas av den valrörelse som vi redan befinner oss i.

Idag förrättades invigningen av Norrbottens största vindkraftspark i Aapua i nordvästra delen av Övertorneå kommun. Det är en rolig och historisk tilldragelse och utan tvekan, ett viktigt bidrag till Övertorneås ekokommun-profil. Framförallt är det en stor dag för invånarna i Aapua och omkringliggande byar och alla anhängare av lokal utveckling. Vindkraftparken är ett lysande exempel på Aapua-bornas tro på sin bygds framtid och vilja till positiv utveckling. Snurrorna på Etu-Aapua utgör en symbol för kraften hos individer som Gunnar Scott och andra Aapua-bor som i åratals envist kämpat för sin sak, och som också hittat och lyckats engagera entreprenörer. Idag kunde resultatet av deras drömmar, hårda arbete och många miljoner hedras och firas.

Den initiativkraft och framåtanda som visats hos Aapua-borna finns glädjande nog också på andra håll i Övertorneå kommun. Sedan en tid tillbaka har några Svansteins-bor med Ahti Vähäkangas i spetsen dragit igång en bolagsbildningsprocess, för att köpa slalomanläggningen Pullinki Ski strax norr om byn. Ett starkt lokalt ägande baserat på ett brett engagemang ger utomordentligt goda förutsättningar, för att framgångsrikt bedriva och utveckla, en i grunden fantastisk, anläggning och övrig vintersportpotential i området.

Det finns gott om eldsjälar och mycken lokal utvecklingskraft i Norrbotten och inte minst i Övertorneå kommun. Förstår vi hur mycket fattigare vi alla vore, utan dessa personers tro på sin egen kraft, förmåga och vilja att skapa sig en fortsatt framtid i vår bygd?!