Det är nu det vänder!

Vårdagjämning 21 mars firades i Tärendö med ekonomikonferens. Och mellan våra ekonomiska förutsättningar och fundamenta, mellan skatteutjämningsmatematik och nämndernas äskanden, var detta en alldeles, alldeles underbar vårvinterdag i Tornedalen! Under lunchen hann jag ta en promenad utanför hotellet i den f d skogsbruksskolan och njuta av solen, som nu är så varm att den värmer! om man vänder sig mot solen och står stilla, tystnaden och bara ljudet av knarrande snö. Vid återkomsten till konferensanläggningen hördes fågelsång och takdropp. Och när jag vaknade hemma i min egen säng i Kuiva, var det ett så starkt sken som lyste in genom fönstrena. Ljuvligt! Och mycket snö ligger kvar. Jag har oroat mig i onödan för att det skulle hinna smälta bort till påsken, men nu finns det hopp om liv.

Ja, vi är församlade i Tärendö för att få en övergripande bild av ekonomiska hårddata och nämndernas syn på sina resp verksamheter, intäkter och kostnader. Egentligen borde det här vara årets höjdpunkt. Då vi grottar ner oss i målen och funderar på formuleringar och vassa, mätbara mål. Men tiden vill inte på att hinna med. Det är så spännande att prata skolpolitik, att fundera över socialnämndens underskott och utveckling av LSS-kostnader eller att bokbussen faktiskt luktar diesel.

Men det är ändå vid sådana här tillfällen, sådana här dagar, man vet varför man vill vara kommunpolitiker. Varför man brinner för och är sjukligt upptagen av kommunal verksamhet. Verksamhetsutveckling. Målstyrning. Anpassa kostnader, göra politiska prioriteringar, finansiera och förnya välfärden. Allt detta och mer därtill. Direkt folkvalda och på folkets mandat, på folkets förtroende. Kommunal verksamhet kan vara sjukt roligt!

Vårtecken

i form av snödroppar och annat hittade Göran och jag förra helgen på våra promenader i Hagaparken och på Djurgården. Vårblommor är något som jag som är född och uppvuxen i Tornedalen inte har en barndomsrelation till. Barnvisan Blåsippan ute i backarna står har man sjungit utan att ha en bild av hur den skulle se ut. Så det där med vårblommor är något jag nu i vuxen ålder jag verkligen uppskattar och njuter av.

På tisdag bär det av hemåt norrut. Övertorneå kommun håller ekonomikonferens i Tärendö och ett sådant tillfälle att diskutera strategiska frågor av ekonomisk och verksamhetsmässig art vill jag förstås inte missa. Annars går jag omkring och hoppas att det råder kyla i Tornedalen, så snö och is ligger kvar på älven och så jag hinner njuta av fler ljuvliga vårvinterdagar på älven med och utan skidor.

Jag var ju ute på skidor när jag var hemma för tre helger sedan. Om en vecka går Tornedalsloppet av stapeln, men i år är jag för otränad för att vara med. Det är jättesynd för det var rätt roligt förra året och en fin dag.

Att Centerpartiet skulle bli finska valets största parti har inte varit någon överraskning. De har länge varit ledande i opinionsmätningarna, så nu återstår att se vilka som ska regera landet, vilka som kommer att ta plats i riksdagen, utses till ministrar och medarbetare.

På tisdag får jag sällskap på jobbet av Micke och Jan från Nordnytt, som ska följa mig och min politiska vardag här i Stockholm och hemma i Övertorneå.

Bra jobbat, Elisabeth Eero & Co!

på Övertorneå vårdcentral för att ni säkrat fortsatt samarbete med Ylitornio och nu Pello vad gäller jourverksamheten helgtid. Det är oerhört värdefullt att det samarbete som i år är inne på sitt 30:e år får fortsätta. Det har vi som bor här stor nytta och glädje av. Det sparar tid och pengar och ger oss en trygghet och livskvalitet.

Helgen har varit helt underbar. Den första riktiga vårdagen hade vi i igår lördags och det blev premiär för mig med en skidtur utmed älven på skoterleden precis utanför här vi bor. Jag behöver bara gå tvärs över byavägen, ner bakom Savilahtis stall så är jag ute på älven och isen. När jag skidade tillbaka igår och såg vårt kära hus vid foten av Lammivaara blev jag så lycklig över husköpet. Det känns så rätt och så bra, att ha sitt eget hus här i byn. Varje gång jag tittar ut genom fönstren eller passerar byn och ser ut över älven, bergen och Finland så nära på andra sidan tackar jag min lyckliga stjärna för att det blev så här. Vem skulle inte längta efter det här? Så vackert året om, att det gör ont.

Jag har också hunnit laga mat och baka, och ikväll hade vi årsmöte i Hanhivittikko Vänner i Emmastugan i Soukolojärvi. Leena Raukola visade sommarbilder på Hanhivittikkos blommande skönheter. Åh, vad man längtar till sommaren och det som komma skall! Med den blommande ängen, vallen, den blå himlen, solen och ljudet från fjällkornas klockor. Och alla dessa blommor: skogsstjärna, midsommarblomster och kattfot - för att bara nämna några favoriter.

Imorgon är det dags för ännu ett möte med kommunstyrelsens arbetsutskott. Det blir en tidig start med informellt frukostmöte med tekniska enheten. Imorgon kväll åker jag tillbaka till Stockholm och för första gången se'n jag började jobba den 5 februari, ska jag stanna där den kommande och faktiskt även den därpå följande helgen. På onsdag ska jag följa med Maud till Växjö och det ska bli spännande att se och höra hur Smålandsföretagarna ser på tillvaron.

Efter nattens bränder

heter samlingsskivan av en av mina absoluta favoritartister Lars Winnerbäck. Efter nattens bränder känns också som en adekvat beskrivning av Köpenhamn efter de senaste dagarnas ungdomsupplopp.

Idag har jag lämnat in min allra första motion till kommunfullmäktige i Övertorneå kommun. Den handlar om att vi borde kopiera det finska systemet att uppvakta framgångsrika personligheter med gratis tomt. Jag vill ge kansliet och miljö- och byggkontoret i uppdrag att finna former för ett sådant system och dessutom att Markus Fagervall blir den förste som får en sådan tomt.

Musiken har en stor och viktig plats i människor liv. Inte minst mitt eget. Vad är väl bättre för en sårig själ än just Winnerbäck, Annika Norlin (Säkert!/Hello saferide) - som f ö just nu går varm i min cd-skiva utan att jag har ont i själen - Lisa Ekdahl och mycket, mycket mer?! Det är som balsam för själen. Som ett besök hos ens favorithudterapeut förstås också kan vara.

Och när man är glad och upprymd, vad är väl roligare än att lyssna på Salem al Fakir? När man behöver bli taggad att lyssna på Marit Bergman, när det finska vemodet rullar in lyssna på Jord och vältra sig i deras välljudande tornedalska folkmusik? Eller Sofia Jannok och Mari Boine när man längtar efter toner från en annan värld? Eller brasiliansk electro pop och lounge eller portugisisk, kubansk, judisk klezmer eller finsk tango. Eller sista spåret på nämnde Fagervalls skiva Echo Heart; Only you (Young and true).

Vad vore vi utan musiken i våra liv? Utan böckerna, utan kulturen, utan odlingen och bildningen?! Och vilka vore vi? Jag vet vilken låt jag lyssnade på när studievägledaren på dåvarande rättsvetenskapen i Umeå universitet ringde och berättade att jag blivit antagen till juristutbildningen 1994, jag vet vilken låt jag spelade efter mordet på Anna Lindh, jag vet vilka låtar jag lyssnade på när jag blev kär i min nuvarande sambo eller vilken musik som tröstade mig nu när min moster gick bort för snart ett par månader sedan.

Eller Winnerbäck som introducerat en egen vokabulär och uttryckssätt för mig och säkert många andra yngre människor. Tandläkarväder. Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel. Jag vill suga liv ur din halspulsåder.

Tack för att ni finns! För att ni skapar och gör oss vanliga dödliga lyckliga och glada, ledan mindre ledsam och vissheten att när ingen förstår har ni varit där.

Sovjeti(s)k kultur?

"Det är en sovjetisk kultur i partiet däruppe" konstaterade Aftonbladets s-märkte debattredaktör Lotta Gröning i DN 21/2 inför sin 50-årsdag, apropå hennes erfarenheter från tiden i Norrbotten som chefredaktör för Norrländska socialdemokraten. Jag är långtifrån anhängare av Lotta Gröning. I många frågor har vi vitt skilda synsätt. Inte minst när det gäller Sveriges förhållande till EU och EMU. En intressant sak med Grönings uttalande är tidsformen (hon talar i presens). En annan, är att det mot bakgrund av den debatt som stackars SSU:aren och kommunpolitikern David Svenn, vållat i Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt och fackföreningsrörelse, verkar skrämmande aktuellt.

Vad är det då Svenn sagt högt? Jo, han hade ofoget att i NSD 24/2 yttra sin åsikt att las (lagen om anställningsskydd) borde avskaffas. Och det verkar många inom hans parti och närstående rörelse ha kraftiga synpunkter och invändningar mot. Kommunpolitikern och fackligt aktive Mårten Ström, IF Metall i Luleå avfärdar i en debattartikel i NSD i dag (1/3) Svenns artikel i otäcka och raljanta ordalag. Unge Svenn bör enligt Ström i princip hålla tyst eftersom han "inte ens påbörjat" den resa Ströms egen fackliga karriär sedan 1977 tagit honom på.

Jag får en obehaglig känsla av att takhöjden i s-distriktet och LO-distriktet minst sagt är låg. Unga politiker och medlemmar bör icke göra sig besvär och sticka upp. LO-distriktets ordförande Lena Israelsson "fördömer" Svenns uttalanden med ord som "Man kan inte ha en socialdemokratisk politiker med uppdrag som uttalar sig på det här sättet". Israelsson "väntar sig krafttag mot politikern från partiets sida". Kommunals ombudsman Barbro Öberg efterlyser "rensning i leden".

Mysigt arbetsklimat och fin ton partikamrater emellan. Not. 1700-tals filosofen Thomas Thorilds ord i Uppsala universitet "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större", har sällan känts mer obehagliga.

Ute och cykla...

kan man ibland vara som fritidspolitiker. På gårdagens (26/2) kommunfullmäktige försökte jag med anledning av behandlingen av ärendet om anslutningsavgiften för lokal-tv att få svar på några utestående frågor. Dessa frågor aktualiserade jag på KS 12/2 med en förvirrad diskussion som resultat. Effekten blev densamma igår. Lite tröttsamt att man efter en förvirrad diskussion utgår ifrån att den som äger ärendet, går till botten med frågorna, bara för att i nästa skede, upptäcka att så inte är fallet.

Och ja, jag var nog ute och cyklade i sakfrågan igår. Kommunstyrelsens vice KS-ordförande och jag pratade ständigt förbi varandra. Jag saknade förre kommunchefen Johan Antti. Han hade troligtvis på ett par minuter kunnat reda ut och sortera argumenten och strukturen i diskussionen, som vi heta debattörer inte förmådde göra. Desto mer förargligt att han (Johan) satt på åskådarplats med sin fru och deras yngsta son och inte hade möjlighet att ge sig in i diskussionen. Men väl på planet till Stockholm vid 19-tiden igår kväll kunde han raskt förklara bl a skillnaderna i avgiftsuttags-hänseende mellan tjänsten lokal-tv och tjänsten sotning (myndighetsutövning mot enskild).

På torsdag har vi utbildningsdag för nya kommunfullmäktige. Vi kan se fram emot en heldagsövning och jag har redan klart för mig, vilket pass som blir min favorit i repris, som jag inte kan få nog av - nämligen själva starten; rollfördelningen tjänsteman - förtroendevald. Det ser jag fram emot att vi får grotta ner oss i en stund. Denna ack så klassiska källa till konflikt och missförstånd.

Fram till dess kan vi betänka generaladvokaten i EG-domstolens utlåtande apropå röddiesel-införseln från Finland till Sverige och polttoöljy-trafiken. Domstolen kommer senare i år att sätta ner foten och i ett förhandsavgörande till hovrätten för Övre Norrland meddela sitt slutgiltiga ställningstagande. Som så ofta är fallet när generaladvokatens yttrande publicerats eller domstolens dom avkunnats, är det mest spännande att se hur båda parter förklarar sig som vinnare och lyfter fram olika delar i domen till sin fördel. Vi såg det när det gällde införseln av alkohol och vi kommer även att se det denna gång.

Annat att fundera på är finansieringen av den sk merkostnadsersättningen för plusjobben, som regeringen beslutade att slopa den 15 februari. S-märkta kommunalråd och förmodat opolitiska kommunala tjänstemän talar om beslutet i termer av "dråpslag" och anklagar regeringen för avtalsbrott. I Norrbotten arbetar länets KS-ordförande på landshövdingens initiativ? för att använda strukturfondspengar för att kompensera bortfallet. Var finns det egna ansvaret? Och vem ska ta ansvar för ett medvetet risktagande?

Det har aldrig varit en hemlighet att Allians för Sverige inte trodde på eller ville ha plusjobben. Vi varnade för att det var ett cyniskt sätt att hyfsa arbetsmarknadsstatistiken, skapa konstgjorda jobb eller 'sysselsättning' i ordets bokstavliga bemärkelse för att tala socialdemokratiska, och såg risker med undanträngningseffekter av vanliga, riktiga jobb - som vi nu dessvärre också kan se sker på sina håll. Alla plusjobb är självklart inte meningslösa eller obehövliga. Men att dra på och trycka ut människor på kommunala plusjobb till varje pris, till och med efter maktskiftet, var också ett vägval. Det vore klädsamt om de som då fattade de besluten och tog det steget, idag också ville stå för det.

Idag var förstås Dagen A. Ansvarsutredningen. Den ska jag återkomma till här på bloggen. Det viktigaste just nu är att vi får en konstruktiv debatt som mer handlar om principer än kartor och gränser.

Nattprat och Beroccab(rus)

Idag när det var tiogradig kyla och snöblåst var det dags för årsmöte för Centerpartiets kommunkrets i Övertorneå. Mina partivänner uppvaktade mig med anledning av mitt nya jobb med ett vackert silversmycke, från en av mina absoluta favoritdesigners Erica Huuva, och Harry Grape som är f d gruppledare och f d kretsordförande höll ett fint och gripande tal. Tack kära vänner!

Min sambo är glad över att jag är hemma och ledig. Han tycker att jag behöver andas ut mellan varven. För andra helgen i rad när jag kommit hem, har jag pratat jobb med honom. I sömnen. I förrgår natt hade jag haft en mindre diskussion med honom, huruvida han lämnat synpunkter på en interpellation om beskattningen av bärbranschen... Ja, hjärnan går på högvarv och det är mycket och det är intensivt, men otroligt roligt och spännande.

Helgen har varit lugn och skön. Med en förkylning på halsen har jag igår kokat kycklingsoppa med massor av chili, röd currypasta och vitlök och knaprat finska dundermediciner mot förkylning - Coldrex och Finnrexin är mina absoluta favoriter och ett måste i hemmaapoteket. En Berocca-brustablett per dag har också slunkit ner. Det är säkert obehövligt och/eller något jag inte kan tillgodogöra mig, men Berocca-reklamen är så farligt säljande och frestande: mot "fysisk och psykisk ansträngning"! Ja, just det med den texten, kan i vart fall jag, lätt utveckla ett osunt "beroende" av Berocca. I Finland är apotek inte föremål för statligt monopol och jag var extremt nöjd över det privata apoteket i grannbyn Ylitornio igår. Öppet till kl 14 en lördag. Egen hemsida. Inte illa!

Överhuvudtaget har jag här på hemmaplan njutit av livet som gränsbo. Jag älskar Finland och jag älskar att bo nära Finland. Att med lilla illgröna Polon snabbt åka över bron i Aavasaksa och köpa tervapastiller och Fazer-choklad med chili. Detta broderland med Marimekko, Iittala, Lapin kulta och Mumintroll. Och privata apotek!

Imorgon har vi kommunfullmäktige. Tyvärr, denna gång befriat från kioskvältare. I centergruppen börjar vi dagen med ett besök på ett av våra större företag, Svenska Släp och lastvagnspåbyggnader. Det ska bli spännande att se och höra vilka möjligheter och utmaningar Ville Lampinen och Co står inför och hur han och de ser på Politikens roll för att främja och undanröja dessa. På kvällen flyger jag till Stockholm och ett par dagar på departementet.

EU-frågor i fokus i Luleå

med en kvart kvar tills gaten stänger, hinner jag blogga om min förestående resa till Luleå, där jag å jobbets vägnar kommer att befinna mig till i övermorgon fredag. Idag börjar 10:e upplagan av Europaforum. Jag ser fram emot att ta del av och uppleva arrangemanget, som jag faktiskt inte tidigare varit på. Det ska bli mycket spännande att se vilka tankar, känslor och ambitioner de kommunala och regionala företrädarna i Sveriges fyra nordligaste län hyser inför EU-projektet. För mig som i det "civila" ska jobba med strukturfondsfrågor blir det extra intressant att höra hur snacket går inför den nya programperioden.

Har inte ens hunnit blogga om kandidatracet i demokratiska partiet i USA. Vad kan gå snett med namn som Hillary Clinton och Barack Obama?! Wow, vilken superduo. Och Nancy Pelosi i kongressen. Rösterna som vill att USA snarast avvecklar truppmedverkan i Irak växer i styrka och opinionsstöd. Underbart! Can't wait for Election Day. Har dock lite svårt att förstå den amerikanska upprördheten från såväl demokrater som Joe Liebermann och republikaner som Mc Cane över president Putins tal vid säkerhetskonferensen i München 10 februari. Vad skiljer egentligen Putins kritik från Europas? Och vem säger att Putin och/eller Ryssland är helgon? Att rusa iväg och etikettera talet som en retorik från kalla kriget känns lite over the top. För min del.

Hem till Byn

var jag och många med mig i helgen. Det blev en minnesvärd och alldeles underbar helg! Markus Fagervalls två spelningar var förstås någonting utöver det vanliga och det är så roligt att det blev så bra! Den första spelningen på sporthallen hann jag inte riktigt ta till mig, då jag som en i arrangörsstaben hade en hel del att stå i, och kom därför att njuta av hotellspelningen vid midnatt till fullo. Tight och trångt, god stämning, spelglädje, fullt ös och rock'n'roll! Härligt! Min favoritlåt från första plattan "Only you (young and true)" har inte blivit mindre favoritaktig efter helgens gig. Snarare tvärtom! Det bästa var nästan att höra Markus själv kommentera helgens spelningar i Päiväntiima ikväll. Jag fick ståpäls när han beskrev hur gigen kändes för honom. Kung Markus måste bara vara rädd om sig. Synd, att de har en så hektisk turnéplan. Bandet och Markus hade varit välförtjänta med lite vila och tid för upplevelser i Tornedalen. Skoterkörning i lössnö och lite bastu och god mat ovanpå det. Men livet är tufft för en rocker.

En annan av helgens höjdpunkter var skidturen med Sarita i lördags förmiddags. Med den 5 km turen, har jag nu kommit upp i 7,8 km i år. Lite och sent. De två senaste åren har jag åkt mer skidor och börjat tidigare. I år är det väl kylans iskalla grepp som dämpat lusten att åka skidor, men i lördags var det kanon. Under tio minusgrader, fint före och en ljuvlig vinterdag. Vad mer kan man begära? Det blev den perfekta uppladdningen för en intensiv dag.

I fredags när jag åkte hem läste jag i DN (16/2) om en undersökning LO låtit genomföra. LO:s avtalssekreterare Erland Olauson kommenterade undersökningen som handlade om svenska folkets syn på löner och löneskillnader. I artikeln som redogör för svenskarnas inställning att löneskillnaderna mellan kvinnor och män å ena sidan borde vara lägre, men å andra sidan samtidigt värderar traditionella kvinnodominerande yrken lägst, säger Olauson"Det visar att det är lätt att hålla med om principerna, men att det finns ett glapp mellan principer och den faktiska inställningen." Nähä?! Olauson får gärna komma till Övertorneå och prata med sossarna och Kommunal om det där glappet.

Före valet var det inte bara borgerligheten i Övertorneå som talade om att höja lägsta lönerna i vården och omsorgen. Det fanns en del sossar som även ville göra det. Så till den grad att de var oroade för att vårt förslag att bygga ett nytt särskilt boende, skulle äventyra resursutrymmet för bl a lönehöjningar och andra personalsatsningar. Vi argumenterade för att kommunen behöver göra både och, dvs både jobba med att få till stånd en fin och fräsch arbetsmiljö samt en schysst lön för våra anställda. Vem är det som fem månader efter valet vill och är beredda att leverera?! Ja, inte är det sossarna eller ens dessa anställdas eget fackförbund, Kommunal. De anser sig tvungna att avvakta den årliga lönekartläggningen först.

Så medan den borgerliga oppositionen skulle få saker att hända, vill det (s)tyrande gänget vänta lite. Med Kommunals goda minne. Om den sanna inbörden, av den i s-rörelsen så omhuldade retoriken om "facklig-politisk samverkan", är att arbetsgivare och arbetstagarorganisationer kommer överens om att hålla nere lönerna för de sämst betalda, är jag glad och stolt över att vara en i det icke-socialistiska gänget!

Landsbygdsutveckling i Dalarna

är ämnet och missionen för dagen. Har precis anlänt till Rättvik efter 3,5 timmes tågresa från Stockholm. Länsstyrelsen i Dalarna har bjudit in landsbygdsutvecklare, byautvecklingsgrupper, kommunbyaråd, kommunala tjänstemän och politiker och andra regionala företrädare för ett framtidsseminarium på temat landsbygdsutveckling.

För min och Centerpartiets del blir det mycket Dalarna nu. För ett par veckor sedan var det kommundagar i Leksand, nu är jag här idag och om ett par veckor åker Näringsministern till Leksand. Men det är bra! För är det någonstans entreprenörskap, småföretagsamhet och Centerpartiet lever, frodas och blomstrar så är det här! Så här trivs vi och mår gott, hämtar ny kraft och inspiration i såväl det personliga livet som i det politiska utvecklingsarbetet. De många goda exempel som finns här ger viktiga erfarenheter och impulser.

Annars har det som - numera - vanligt varit en rushig vecka. KS i måndags där den stora diskussionen rörde hur vi ska ta krafttag för att förbättra företagsklimatet, departementsarbete med veckoberedning på tisdag, besök på riksdagsgruppens möte där finansministern pratade vårbudget, ännu mer departementsarbete igår, avstämning med min kollega Tora Holmström politiskt sakkunnig på Jordbruksdepartementet, fika med Stefans PRAO-elev och Övertorneåsonen Linus m.m, Dalarna idag och departementet och hemresa imorgon. På lördag har vi Markus Fagervalls konserter x 2 i Övertorneå och nästa vecka blir det lite departement och mycket Norrbotten. Det blir första gången jag deltar i ett Europaforum och det känns spännande och värdefullt.

Men det är kul! Jag trivs som fisken i vattnet och är så glad över att få jobba med regionala tillväxtfrågor på nationell nivå i mitt "civila" jobb. Det ger mig mycket ork, många idéer och förslag, nya kunskaper och erfarenheter att omsätta i vårt lokala arbete hemma i Övertorneå.

Företagsklimatet i Övertorneå - hot eller möjlighet?

Så är snart ännu en helg i våra liv till ända. För min del har det inneburit en helg med glädje och sorg. Till och med på en och samma dag. Som livet självt - sorgen och glädjen sida vid sida, ständiga följeslagare på vår vandring.

Vi vet nu att Övertorneå kommun fortsatt neråt i ett mycket tråkigt sammanhang. Nämligen på Svenskt Näringslivs årliga ranking om det lokala företagsklimatet i de svenska kommunerna. Kommunalrådet Arne Honkamaa (s) säger lite yrvaket och oförstående i intervjun i fredagens (9/2) Nordnytt, att han inte riktigt förstår hur det kan bli så här och att vi ska ta tag i frågan om hur vi organiserar det kommunala näringslivsarbetet (i klartext: - ska vi bedriva arbetet inom ramen för Övertorneå Utveckling AB eller ska vi göra ett totalt omtag?)

Själv känner jag mig inte särskilt överraskad. Jag ser det som ett naturligt resultat med tanke på den rådande situationen i kommunen, som mycket påminner om hur läget var, när jag återvände till Tornedalen och Övertorneå 2002, som nybliven projektledare för den utvecklingssatsning, som sedermera blev "Expedition Övertorneå". Företagare och kommun satt i olika rum och pratade "om" och "till" varandra, istället för att i sitta rum och tala" med" varandra. Gert Karnberger, vd Claes Olson, höll förra veckan på Centerpartiets kommundagar i Leksand ett mycket intressant föredrag om deras företag, deras syn på varumärket, medarbetarna, affärsidén etc. Detta att prata "med" istället för "om" och "till", var en av de saker han pekade på som framgångsfaktor, bakom företagets makalösa resultatutveckling och expansion.

De år Expedition Övertorneå pågick är de enda år historiskt som Övertorneå kommun klättrat på rankinglistan. Poängen är att så länge det projektet pågick fanns forum, arenor och mötesplatser för företagare, kommunanställda och engagerade kommunmedborgare att mötas, samtala, stöta och blöta idéer och förslag. Man skaffade sig på ett ganska informellt sätt en i alla fall viss förståelse för varandras villkor och spelregler. Man hade ett gemensamt mål, de som var med i processen, visste vart vi var på väg. Och man träffade varandra med viss regelbundenhet. Och i projektet hade man en gemensam angelägenhet, en gemensam baby, något att gemensamt ta ansvar för och vårda ömt.

I slutrapporten för Expedition Övertorneå skrev jag in slutsatser och lärdomar av projektets 3,5 år. Jag påtalade risken för "projektifiering". Ett projekt kan när det är som bäst testa och utveckla nya metoder och initiera processer som formen i en gängse organisation kanske inte alltid medger. Det förutsätter dock en god implementering av projektresultaten i organisationen. En baksida eller en risk med projekt, är att projektet i sig blir en slags gisslan, ett slags alibi i organisationen. En bekväm förevändning för att slippa ta till sig och engagera sig i ett arbete. "Men vi har det här projektet...", "Det här sysslar ju Lisa eller Kalle med...."
Så trots att Expedition Övertorneå var ett KS-projekt, kom kanske frågorna inte på ett tydligt sätt att ägas i och av "kommunhuset" .

Det är vi många som är skyldiga till. Inte minst jag själv som projektledare, som inte tidigare insåg vikten av förankring och att skapa ett starkt och genuint engagemang för frågorna i huvudmannaorganisationen. Vi lade mycket krut på att sprida information och skapa engagemang i det omgivande samhället, och lyckades väl med det. Jag trodde felaktigt att eftersom KS initierat och ägde projektet, var alla kommunala företrädare (såväl förtroendevalda som tjänstemän) därmed "automatiskt" med på vagnen. Men så var det ju inte. Såklart. Det vet jag nu. Det visste jag inte då - 26 år gammal och aldrig jobbat i kommunal verksamhet.

Det här är historia. Men jag vill alltid försöka lära av historien och mina misstag, så jag kan undvika att upprepa de. Därför handlar en uppryckning av företagsklimatet i Övertorneå om nu, precis som då, att göra hemläxan. Att skapa mötesplatser, att skapa en ömsesidig respekt och förståelse för varandras ansvar, möjligheter och begränsningar. Därför är det precis som kommunchefen Maria Salmgren formulerade saken: "Nu kan det bara gå uppåt, det kan bara bli bättre".

Till sist... några korta kommentarer...

¤ Outinens Potatis AB flyttar till Haparanda.
Detta ska man enligt min uppfattning inte ta till intäkt för det taskiga företagsklimatet i vår kommun. Gör man det är man inte riktigt rättvis. Jag menar att man måste se det i ett större sammanhang. Företaget är för sin långsiktiga framgång beroende av en rationell logistik. Det företaget måste - precis som alla andra - minimera sårbarheten i olika avseenden. Det är jättetråkigt att företaget inte längre ser Niskanpää som en god utgångspunkt för framtida goda affärer.

Men nu måste krutet läggas på att skapa en rak, naturlig och konstruktiv dialog med det lokala näringslivet och alla som vill starta och driva företag. Där kommer morgondagens Kalle Outinen, Mona Outinen, Monika Simu och Allan Lehto och många andra skickliga entreprenörer Tornedalen sett.

¤ Företagsbesök.
Kan man initiera och företa sig själv. Därför börjar Centerpartiets 8 personer starka kommunfullmäktigegrupp samt varje annan intresserad medlem på Eija Stenbergs initiativ att genomföra företagsbesök. Startskottet går 28 februari hos Vilhelm Lampinen och hans tjejer och killar på Svenska Släp- och lastvagnspåbyggnader.

¤ Linus goes Sthlm
Nästa vecka prao:ar Övertorneås Linus Hannedahl hos vår riksdagsledamot Stefan Tornberg. Jag ser fram emot att träffa grabbarna, men känner mig något snopen och förbisprungen av vår unge och ambitiöse vän som går i 8:an på Centralskolan. Jag var nämligen hela 18 år och gick 3:an på gymnasiet när jag prao:ade hos dåvarande norrbottensriksdagsmannen och nuvarande landshövdingen och kanske för första gången träffade vår näringsminister, som då var pol sakk hos arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund.

Min nya kollega Elisabeth Thand-Ringqvist, som varit pol sakk hos näringsministern från början efter regeringsskiftet, fick motsvarande möjlighet hos den förre Korpis-bon och f d riksdagsledamoten från Jämtland, Stina Eliasson.

¤ Barndomshjältar
När jag började i CUF 1988 fick jag snabbt höra talas om alla hjältar som jobbat på och kämpat i Pingvin Revolution Team och andra obskyra grupperingar i CUF Norrbotten genom åren. Släkten Jonsson, syskonen Tornberg, Maud, Bengt Falemo etc. Vissa av dessa legendarer hann jag till och med träffa medan de ännu var aktiva i CUF. Människor som då hette bl a Lollo Viklund, Siv Andersson, Karin Nilsson, Malin Sundström, Katarina Sundbaum-Funck. Men vissa hörde man bara talas om. De blev nästan mytiska figurer. Som Snömannen. Alla snackade om de, men ingen hade sett de. Anne Uvemo var en sådan. Henne har jag genom årens lopp hört så mycket gott om. Och hon finns! Pawh-rikh-tit! Jag träffade henne igår på Stefans roliga 50-årspartaj. Och jag vill särskilt adressera partivännerna i Uppsala - för det är där Anne Uvemo numera lever och frodas. Så Maria, innan du drar till USA kan du väl ta Anne hem. I Övertorneå kom Siv och Ylva "hem" efter några helt civila år. De tjejerna är guld värda. Så missa inte dessa brinnande centersjälar!

Not yet up'n'runnin...

Först vill jag tacka min gruppledarsyster Camilla i Luleå för vänliga ord både på hennes och min egen blogg! Försökte publicera de på hennes blogg, men det har inte lyckats...

Första dagen på nya jobbet har börjat ungefär som jag föreställt mig. Alla springer omkring och jag bara kan stå vid sidan om tills jag är up'n'runnin. Jag har fått ett kontor, men ännu inte datorkonto, passerkort och telefonanknytning, så det återstår en del, innan jag kan komma igång på allvar. Men det känns bra och jag längtar tills jag blir mer varm i kläderna!

För att lägga skämten om resten av länet vs Luleå åt sidan ett tag, Camilla, kan jag bara konstatera att jag visst tycker att Luleå kan fungera som en av flera motorer i länet. För det krävs ett ödmjukt och samlande ledarskap. Och det kanske vi har förutsättningar att få when the green revolution comes to Norrbotten, eller hur?!

Tillbaka till brottsplatsen

Efter 44 dagar och nätters bortavaro ur bloggosfären, ska jag nu ge mig på en comeback. "Tillbaka till brottsplatsen" syftar inte bara på att 'blogging ylivainio' är tillbaka i sajberspejsen utan även min återkomst till Stockholm. Idag bloggar jag från Solna stadsbibliotek och när jag förnyade lånekortet, fnissade receptionisten över att sista lånet skedde år 2000. "I told you so" hade snabbprataren i mig lust att kontra med, eftersom jag inledningsvis förklarat att jag nu - efter några års bortavaro - var tillbaka i Solna.

Den svenska varianten på "I told you so"; "vad-var-det-jag-sade" har annars nått nya höjder i användarfrekvens lokalt i Övertorneå kommun den senaste tiden. Många olyckskorpar har skrockat och i förbifarten snabbt påpekat "vad-var-det-jag-sade" när samtalsämnet rört Pullinki Ski. Jag hoppas att de som är snara med att säga så, inte är skadeglada. För faktum kvarstår - slalombacken i Pullinki är ett guldkorn. Oavsett vad som händer är och kommer Pullinki-backen att förbli en pärla och en reell tillgång. Den bär fortfarande på mycket potential när det gäller att vara en källa till aktiviteter och upplevelser. Pullinki bör vara en del i en helhet när Tornedalen nu äntligen börjar komma till sin naturliga rätt som vinterdestination. Med Pullinki och de aktiviteter i övrigt som finns och som kan skapas framgent i Svansteins-området, kan området utveckla sportdimensionen och bidra med unika mervärden i frilufts- och naturupplevelser året runt som redan idag finns i vår destination - oavsett om vi kallar eller säljer den Tornedalen eller Heart of Lapland.

När nu många springer ikapp om att få vara den första som säger "vad-var-det-jag-sade", och lägga skulden på "kommunen" (ett uttryck jag hatar för att det är så förbannat anonymt; vem är kommunen?! för mig är kommunen: vi - alla vi som bor och betalar skatt där!) för en dålig affär, vill jag vara kärringen mot strömmen i den här frågan och stå fast vid mitt tidigare ställningstagande, (som jag f ö bloggade om här 31/7 förra året). Det var helt rätt av Övertorneå kommun att förvärva anläggningarna i Svanstein och Pullinki. Däremot inte sagt att allt annat var helt rätt. Visst, den uppkomna situationen är tråkig och olycklig för alla berörda. För parterna, för byborna och för Övertorneå kommun. Och visst har negativa skriverier skapat badwill och osäkerhet. Men allt detta är saker som går att reparera.

Ni kanske undrar varför jag inte orkade blogga på 44 dagar och nätter. Jag har tvingats leva med Cancer i mitt liv de senaste två åren. Den sjukdomen besegrade till slut en nära anhörig plötsligt i början på januari, men i november - december gick mycket vaken tid till att bl a vara med henne. Det tog på krafterna, tillsammans med den sedvanliga julstressen och mitt ökade politiska ansvar som inte längre "bara" kretsordförande för Centerpartiet i Övertorneå kommun, DS-ledamot i partidistriktet, och styrelseuppdraget i Kalix folkhögskola, andra ideella uppdrag och vardagslivets förpliktelser, utan efter valet även som nyvald kf-ledamot och gruppledare för vår 8 personer starka, trevliga och duktiga kf-grupp, och nu efter årsskiftet som ny ledamot av ks och ks au. Och imorgon som politiskt sakkunnig hos näringsminister och vice statsminister Maud Olofsson.

Så sportversionen av detta är att det hänt mycket den senaste tiden. Det har runnit mycket vatten under Finlandsbron. Mina politiska antagonister hann också häremellan göra ett desperat och osakligt angrepp på min person. Det är andra gången på fem månader. Jag hoppas att majoriteten tar sig samman och börjar fundera på det här med sak och person. Det lärde mig kloka och mogna vuxna personer tillika personliga gamla idoler och hjältar som t ex Per-Gunnar Sundström, när jag som 13-åring tog mina första stapplande steg i politiken som ung och oerfaren CUF:are för drygt 15 år sedan. Det vore bra för det politiska klimatet i vår kommun om fler ville bejaka den sortens rågång. Då kanske rentav fler vilja och våga bli politiker.

Kommundagarna i Leksand var suveräna! Otroligt givande och inspirerande. Men det får jag blogga om en annan dag, för nu tar min internet-tid här slut. Ha det gott och sköt om er!

Nu vänder det!

Idag när det är vintersolstånd infaller årets kortaste dag och längsta natt. För oss på det norra halvklotet, nära den norra polcirkeln, är det en brytningspunkt som markerar att mörkrets tid snart är ett minne blott och att det efterlängtade ljuset vänder åter.

I övermorgon är det julafton och jag har aldrig i mitt 31-åriga liv upplevt att december gått så snabbt som i år. Den har bara rasat förbi i ett makalöst tempo och det känns som att jag inte alls hunnit med sedvanliga julförberedelser. Jag har således bl a för första gången på fyra år missat Tornedalens musikklubbs julkonsert, och hann inte heller ta del av Nattfestivalen i Korpis i den utsträckning jag hade hoppats.

Visst, har jag också ryckts med av den rymdfeber och det stå hej runt Christer Fuglesang som lägrat sig över Sverige, men också hunnit med en debatt om arbetsmarknadspolitiken i Haparanda som TCO-rådet arrangerade, lussekattsbak, knäckkok och köttbulle-tillagning, julfest på jobbet, julfest med partivänner från Övertorneå och våra finska grannkommuner Pello och Ylitornio, Marias disputation och många besök på vårdcentralen.

I måndags hade vi också den nya mandatperiodens andra och årets sista kommunfullmäktige. Det ska bli skönt med lite julledigt innan det nya året kör igång. Det nya året kommer som vanligt att bjuda på en hel del gott och blandat. Jag gör debut som kommunpolitiker på allvar, med att fr om årsskiftet äntligen få ta plats i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott.

Men dessförinnan blir det lite julledigt, tid att ta igen sig, umgås med nära och kära, njuta av god mat och dryck och bara vara. Det blir första julen hemma i huset i Kuivakangas och det ser jag fram emot. Förhoppningsvis blir det tid att läsa lite böcker, motionera och få möjlighet att tänka nya tankar och kläcka nya idéer.

Några av mina inspirationskällor inför det nya året är bl a nämnde Fuglesang, men även bygdens högaktuelle store son Markus Fagervall och kockarna i Kattilakoski. Dessa män (ja, jag har också kvinnliga idoler och inspiratörer, även om jag inte just idag bloggar om de) förenas bl a av att de vågat drömma högt. De har drömt och inte bara behållit drömmen för sig själv. De har haft modet att våga dela drömmen med hela svenska folket och alla som vill veta.

Fuglesang ville bli astronaut - nu fjorton år efter att ha uppnått den drömmen skriver han in sig i historieböckerna som den förste svensken i rymden. Markus säger att han 2008 kommer till Rockbjörnsgalan, för att hämta en egen Rockbjörn och inte som nästa år "bara" för att uppträda. Och slutligen kockarna i Kattila som vid 26-års ålder typ, lämnade stjärnkrogarna i Göteborg, startade egen krog mitt ute i ingenstans (förlåt mig, Niskanpää!) och sade att deras dröm och vision var att skapa en gourmetrestaurang. Tidigare i höst fick de utmärkelsen Årets krog, som jag också bloggat om tidigare.

En del kallar detta att ha ambition och våga förmedla det verbalt för otornedalskt. Andra kallar det osvenskt. Jag kallar det coolt. True inspiration to the people! Våga stick ut! Friskt vågat är hälften vunnet. Så kört hårt alla drömmare och ladda batterierna i jul.

Grattis Markus!

Jag såg det inte. Finalen i Idol 2006. Den sammanföll med Marias disputationsfest och tv:n på veterinärkåren fungerade inte. Så jag skickade SMS och ringde Sarita och Göran och höll mig uppdaterad. Oj, vad roligt, att det gick vägen för Markus och att han tog hem det hela! Så välförtjänt med den höga nivå på alla sina framträdanden han bjudit på under hösten. Medan andra utvecklats och kommit långt har han vid varje givet tillfälle bjudit på sin musikaliska bredd och stundom varit överlägsen med sin jämna höga nivå, sin rutin, scenvana, självklara och trygga uppträdande som ofta bjudit på magiska musikaliska möten. Bra jobbat! Nu firar hela Tornedalen. Själv får jag försöka spana in morgondagens repris...

Idag vaknar Maria i Uppsala och är nu filosofie doktor med sin avhandling i fysikalisk kemi. Hennes opponent professor Russell Schmel från Department of Chemistry, Tulane University, New Orleans, USA gjorde en bra inledande presentation där han lyckades sätta Marias - och den forskargrupp under Leif Hammarströms ledning hon tillhört - bidrag i ett större sammanhang, så att även vi dödliga kunde förstå och hänga med. Se'n blev det mycket kemi, mycket molekyler, excited state och mycket formler - som sig bör. Maria klarade det hela galant och när betygskommittén berättade att de godkänt henne ströddes lovorden. Den bästa avhandling en ledamot hade läst mm. Så det var jätteroligt att få vara med och följa Maria genom denna stora och långa dag.

Professor Schmels presentation var informativ och underhållande och han lyfte fram det stora behov av förnyelsebar energi världen kommer att behöva för att klara av den konsumtionsnivå vi har idag och som man kan anta kommer att öka framgent. Med referenser till klimatforskning, bilder av energiproduktion och konsumtion i USA, Sverige och världen och till och med Al Gores film An inconvinient truth, illustrerade han de stora möjligheter som en ökad produktion av förnyelsebara resurser innebär. Mina tankar går till BÖN-projektet som nu bedrivs i Östra Norrbotten i syfte att öka produktionen av biobränslen och hur rätt i tiden det ligger och vilken potential det finns, för de som nu kan, vill och är beredda att investera för att bidra till energiomställningen. Talet om Norrlands skogsbönder som framtidens oljeshejkar känns inte alls främmande eller orealistiskt. Möjligheterna finns. Det gäller bara att vi vågar och orkar ta tag i de.

Nu ska jag ta mig ut på Uppsalas regniga gator och inhandla lite presenter till vänner som gjort både storartade prestationer och som bara finns där. Trots att åren går och vi inte ses så ofta, så vet man var man har varandra och att man har varandra. Ikväll får jag förmånen att möta en av de över en bit mat. Att underhålla vänskap och relationer är också viktigt i det här livet som rusar förbi. Sköt om er och ha en trevlig helg och första advent!

Disputationsdags och Markusdag!

Så var det dags för Marias stora dag! Om några timmar ska jag kliva upp och ta 6-planet ner för att vara i tid i Häggsalen på Ångströmlaboratoriet i Uppsala vid 09.30-tiden när Maria ska försvara sin avhandling om artificiell fotosyntes. Wow! Har laddat upp med att spana in den blivande doktorns liksom morgondagens kocks/kökschefs bloggar. Nerverna verkar vara på spänn och även om Kristina och jag inte kommer att förstå så mycket av vad Maria forskat om inom fysikalisk kemi, ska vi vara på plats och vara moraliskt stöd och senare fixa det sista med maten.

En annan som också efter åratals av forskning nått sitt mål är Birgitta Wistrand. Hon disputerar också i morgon i Uppsala med sin avhandling om Elin Wägner. Jag är djupt imponerad över dessa powerbabes som tagit sig an så stora utmaningar, klarat de och åstadkommit bidrag till forskningen och vetenskapen. Vi är nog många som lyfter på hatten och ödmjukt bugar oss för er!

Imorgon är det Markusdagen! Ring och rösta på Markus Fagervall i finalen av Idol 2006! Vad ni än gör, var ni än är! Det är imorgon det gäller. He'll make it! Var rädda om er och njut av helgen!

It ain't over 'til the fat lady sings

är det amerikanska uttryck, jag väljer som liknelse, för att beteckna den uppkomna situationen med Ekfors kraft, där Energimarknadsinspektionen (EMI) nu bestämt sig för att inlämna en ansökan om tvångsinlösen av bolaget till fastighetsdomstolen i Luleå imorgon. Uttrycket - vars ursprung och upphov diskuteras - används ofta i sportsammanhang för att beteckna att en match inte är avgjord förrän domaren blåst slutsignal.

Och så är det också i rättsliga processer. Hela vårt rättssystem bygger på principer som att ingen är skyldig förrän motsatsen bevisats och att ingen är dömd förrän domen är avkunnad. När opinionen stormar har vi lite till mans och kvinns svårt att ta det kallt och komma ihåg att det är på det viset det förhåller sig. Vi rycks med i en vinklad mediebevakning, engageras, upprörs, rasar och tar ställning.

Poängen i detta sammanhang är att lika lite som Ekfors krafts vd Mikael Styrman fråntogs den operativa ledningen över bolaget, under året av tvångsförvaltning - till mångas förtret och andras belåtenhet - är det nu lika ovisst att tvångsinlösen-processen vare sig kommer att utfalla till EMI:s fördel eller att processen kommer att gå snabbt. Det - att rättsliga processer oftast är utdragna över tid och år - är en av få klarheter som Lex Ekfors visat genom åren. Och så ska det vara i en rättsstat. Alla parter måste få komma till tals, lägga fram sin sak, sina argument och sina bevis.

Jag har vid några tidigare tillfällen bloggat om Ekfors, kommunens tvist om gatubelysningen och myndigheternas agerande mot Ekfors och Mikael Styrman. Den uppmärksamme läsaren torde ha förstått att jag inte ställer upp på den linje som te x Övertorneå PRO och byaåldermännen i nedre Tornedalen de senaste veckorna gett uttryck för. Istället tycker jag att det vore djupt tragiskt om det skulle gå så långt att bolaget skulle bli tvångsinlöst. Det skulle kännas som ett nederlag i Sverige 2006, där vi rimligen måste ha kommit längre i vår tilltro och förmåga till dialog som konfliktlösningsverktyg. Tragedin vore ännu större om kommunens äldsta privata och ett av Tornedalens mest anrika och omtalade företag skulle gå ett sådant öde till mötes. Inte minst i en kommun med Sveriges högsta arbetslöshet och ett tyvärr alldeles för taskigt företagsklimat.

Denna fråga berör och engagerar. Den prövar lojaliteter och skär genom familjer, arbetsplatser och politiska partier och tur är väl det. För hur vore det, som min partibror i Haparanda Perarne Kerttu, så klokt sade igår, om hela Tornedalen hade samma åsikt i ett företagsärende?!

Och nej, jag tycker fortfarande inte att det är ett dugg roligt med 33%-ig nätavgiftshöjning och släckt gatubelysning, som jag bloggat här tidigare. Och nej, företag och företagsledare kan i ett demokratiskt samhälle med lagar och spelregler inte bete sig hur som helst.

(Alla som känner mig vet att jag har en faiblesse för utrikiska oavsett om det gäller enstaka ord, uttryck, talesätt eller hela språk. Det är väl humanisten i mig som spökar :-) - jag gick 3-årig humanistisk linje på gymnasiet i Pajala, den förträffliga Laestadiusskolan och är fascinerad av språk. Och jag tycker om främmande ord och anglicismer, inte för att jag på ett pretentiöst sätt skulle anse svenskan som fattig på ord eller nyanser, utan bara för att jag gillar det.)

Och nu över till något helt annat. De fyra roligaste händelserna/sakerna den gångna veckan:

1. Kattilakoski Gastronomis utmärkelse Sveriges bästa krog
och den unga och hårt arbetande trion frestade svenska folket med norrländska tapas i TV4:s morgonsoffa i fredags! Grattis och keep up the hard work! Med all denna positiva respons Övertorneå nu får gratis tack vare bl a Kattilakoski-gänget är det naturligt att företagarna, Övertorneå kommun och Övertorneå Utveckling AB sätter sig ner och funderar på hur framgångarna kan omsättas och vad som ytterligare måste till för att befästa och utveckla anläggningen.

2. Markus Fagervall - nu självklart Idol 2006-finalist!
Denne suveräne Övertorneå-ambassadör, som jag säkert inte varit ensam om att nominera till Årets Norrbottning, i Norrbottens-Kurirens omröstning, klarade Robbie Williams Come undone och Bridge over troubled waters på ett alldeles strålande sätt och fick fortsätta att ta emot juryns och folkets välförtjänta kärlek och värme.

Markus är en lysande förebild för så många och på så många sätt. För oss tornedalingar såväl unga som gamla - vars självförtroende emellanåt vacklar och ödmjukhet förbjuder - visar han om och om, att vi kan och att vi duger. För svenskar och alla människor visar han att det går att vara sig själv och lyckas. Man behöver faktiskt inte göra om sig, spela en annan roll eller förställa sig. Och det, hur viktigt är inte det budskapet, i dessa tider av psykisk ohälsa bland såväl unga som gamla, där det gemensamma tycks vara att vi nästan tar kål på oss med våra egna höga krav och ambitioner oavsett om det må vara med avseende på vår förmåga att prestera, på vårt utseende?! Nej, kära människor, fortsätt rösta på denna unga man och det hopp han förmedlar att alla kan lyckas och att det är tufft att vara sig själv (som det ständigt sägs på P3 Star som jag ofta lyssnar på dagtid)!

3. Stekpannetumultet i Haparanda
När Iittalas "Panny" såldes för 99 spänn i Haparanda i onsdags blev det tumultartade scener enligt Kuriren i torsdags (23/11). Göran Lahtis artikel med rubriken "De var heltokiga" är så komisk och säkert kunde de som gjorde illa sig hålla sig för skratt men det låter bara för roligt! Inte minst lustig är de från södra Sverige influgna tjejernas kommentarer, om att aldrig mer ha erbjudande på stekpannor i Haparanda. När min f d chef på Ica,Inge Lahti med dotter Emma i fredagsmorse,skulle kränga köksinredning värt 5 700 kr för 99 kr, kände mig föranledd att ringa honom och be honom hålla i hatten. Då berättade han att folk köat sedan 05.30! Enligt tidningarnas rapportering under gårdagen gick det hela dock lugnt till. Men köpruschen i Happis med stekpannetumultet som grädde på moset känns helt overklig! Och nej, själv har jag ännu inte besökt Ikea.

4. Love actually på kanal 5 i fredags!
Mnnnmmm. Åh. Det blev ett ivrigt zappande mellan fyran och femman i fredags mellan Idol och denna feel good-rulle, av männen bakom andra feel good-filmer som man lever länge på och bara myser av när man tänker på de... som Notting Hill, 4 bröllop och tre begravningar och Bridget Jones. Andra filmer med samma effekt är Om en pojke och Skruva den som Beckham. Vad är det med dessa brittiska filmmakare och skådespelare som förtrollar och charmar oss så totalt?!

Och så den gånga veckans 3 tråkigaste/mest sorgliga händelser och saker förutom nyheten om att Energimarknadsinspektionen nu väcker talan om tvångsinlösen av Ekfors kraft...

1. Cancer
I hate it. Var tredje svensk drabbas faktiskt av denna djävulska sjukdom, även om oddsen att klara sig ständigt förbättras. Av de som drabbas klarar sig mer än hälften. Just nu försöker jag lära mig mer om olika aspekter av denna snabbt växande sjukdom.

Av kontakter med hälso- och sjukvård samt stödjande instanser som Försäkringskassan har jag hittills desillusionerat upptäckt det många före mig insett: att man måste vara frisk för att orka/kunna vara sjuk. Och att man måste ha skinn på näsan och ordentliga språkkunskaper för att kunna ta vara på sina rättigheter som patient och anhöriga.

Ljuset i mörkret är dock Cancerfondens informations- och stödlinje. Alla ni som är berörda! Ta vara på den möjligheten. Gud, vad de som jobbar där kan, har erfarenheter och vet saker, som vi oupplysta och rädda är för förvirrade att ta reda på eller våga fråga.

2. Mördade män
Som hämtat ur en Bond-film har den regim- och Putinkritiske forne säkerhetsagenten Alexander Litvinenko förgiftats med det radioaktiva giftet Polonium i London. Sprayat över hans sushi, kontaminerat honom, restaurangen, hotellet och hans bostad. Och mordet på Libanons industriminister. Varför? Varför nu? Varför honom? Hjälp! Vad är det för värld vi lever i?

3. Böglobbyns inslag om böglöst land
Usch. Jag fruktade att det skulle bli illa, när jag såg förhandsinformationen. Men inte att det skulle bli så här illa. Och SVT:s chat efter programmet strör salt i såren. Alla här är faktiskt inte homofober. Jag skäms och vill göra bättre. Jag bloggade om det här när Övertorneå blev landets minst homovänliga kommun och nu när jag blivit kommunpolitiker tänker jag inte släppa frågan. Istället undrar jag över form och innehåll.

Vad ska vi göra och hur ska vi jobba? För att i grunden förändra attityder och skapa en öppen diskussion. Hur ska jag med respekt kunna möta de som tycker och tänker annorlunda? Varför är det inte självklart för alla att Det goda livet måste gälla och omfatta alla - oavsett, whatsoever?! Hur kan vi konstruktivt jobba med frågan utan att hänga eller peka ut någon? Visst, kan jag som en läsare då påpekade, skriva en motion till fullmäktige om det, men det känns så otillräckligt. Örnsköldsvik ska med en särskild temavecka, jobba med HBT-frågorna. Det kanske vore nå't?

Det enda ljuset i mörkret var ständigt trevlige och alerte bibliotekspersonalen - denna gång i form av Karin Stridsman. Det kändes som att hon i vart fall höll kommunens fana högt. Men jag vet, nej, det räcker inte. För att ni ska förstå hur laddad och tabubelagd det här samtalsämnet är, kan jag säga att jag inte hört någon diskussion eller ens kommentar om programmet eller inslaget, förutom min absolut närmsta vänkrets. Det blev ett icke-ämne.

Så ni som kan det här bättre än mig, snälla hjälp mig! Hör av er, kom med era tips, idéer och förslag på vad vi kan göra politiskt för att seriöst ta tag i och jobba med frågan!

Balanserad Bildt om Ryssland

För första gången på år och dagar? i hela mitt liv? hörde jag idag en svensk politiker uttala sig nyanserat om utvecklingen i Ryssland. I Maria Persson-Lövgrens reportage från Moskva där hon intervjuade utrikesminister Carl Bildt i dagens luncheko, slog Bildt fast: "Ryssland är, oavsett vad vi tycker om dess interna styre, en betydelsefull utrikespolitisk och säkerhetspolitisk aktör". För visst är det så. Det sägs och erkänns bara alltför sällan i den svenska och västeuropeiska debatten. Han fortsatte med att konstatera att Ryssland är fullt av begåvade människor med talang och välkomnade en dialog med Ryssland.

Jag tror att Bildts åsikter och uppfattningar är vedertagna bland oss som jobbar med ryssar och i Ryssland. Vi har gjort likadana erfarenheter och iakttagelser. Annars tenderar debatten om Ryssland alltför ofta att handla om hur demokratin, yttrandefriheten och mänskliga rättigheter kränks och beskärs. Den bilden är också sann. Men dessa debattörer glömmer ofta bort att Kremls agerande ofta är svårtolkat och motsägelsefullt som Sveriges Moskvaambassadör Johan Molander så koncist sammanfattade bilden på ett seminarium på Luleå tekniska universitet för ett och ett halvt år sedan.

Även om jag varit i Stockholm och Nyköping de senaste fyra dagarna, har jag inte deltagit i Centerpartiets förtroenderåd i Stockholm idag. Någonting som bara susat förbi men som stod klart idag är att vår distriktsordförande Stefan Tornberg, fortsätter att få tungt ansvar i partiet, nu också som ordförande för partiets valberedning. Grattis Stefan!

För mig som inte är insatt i dagens övning, känns målen och ambitionerna som de framgått av dagens nyhetsrapportering, som lovvärda och utmanande. Att parallellt med regeringsmaskineriet klara av att upprätthålla en livlig politisk idédebatt är i sig ambitiöst för Centerpartiet - även om vi är Sveriges tredje största parti efter valet. Lyckas vi med den ansatsen kommer vi långt. Ett viktigt inspel i eftervalsdebatten på samma tema, stod åtta yngre centerpartister förtjänstfullt för på DN Debatt förra veckan (14/11). Bland mycket matnyttigt gillar jag särskilt att Karl Erik Olssons och Rolf Kenneryds insatser, ges ett erkännande som viktiga bitar i pusslet med förnyelsen av politikens innehåll.

Vårt plan försenades en timme igår. Vi landade därmed inte förrän vid 23-tiden och var inte i säng hemma i Kuiva förrän 01.30. Nu känner jag mig trött och sliten. Ett ledsamt och sorgligt besked ikväll, gör nog att det här inlägget kan vara det senaste från min sida, den kommande tiden.

Fullmäktigedebut och Markusplats

De senaste dagarna sedan min hemkomst från Ryssland och Finland har varit kantade av aktiviteter. I lördags samlades distriktsrådet i Kalix där val av ny gruppledare i landstinget gjordes. Vi kom överens om att av två goda kandidater, välja c-gruppledaren i Piteå kommun, Erik Berg. Dagen efter blev jag själv vald till gruppledare för vårt gäng här i Övertorneå. Det känns stort och spännande. I går var det dessutom premiär för mig i kommunfullmäktige och jag kan summera upplevelsen med ordet: Wow! Fy, vad roligt det var! Som jag har väntat och längtat på att få komma igång. Jag kände mig som en kalv på grönbete och blir ännu alldeles till mig, bara vid tanken på hur roligt det var att få debattera kommunens budget och framtida reformbehov. Och jag är inte den enda nykomlingen. Tvärtom. Flera iakttog i går att det trots allt skett en viss förnyelse bland ledamöterna och det känns också roligt, att vi är några rookies.

Höjdpunkten vid sidan av det politiska livet är annars naturligtvis firandet och mottagandet av Markus Fagervall a k a Idol-Markus vid busstationen i Övertorneå i söndags. Snacka om halleluja-moment! Hundratals människor hade slutit upp för att visa vår hjälte vår kärlek, stolthet och förhoppningar. Han sade att han kände sig överväldigad och det är lätt att förstå när bygdens folk samlat sig och skanderade och applåderade. Pelle Roséns plakat med texten "Ave Markus - vårt ljus i mörkret!" speglade det många kände och lockade till fniss och uppskattning. Herr Häggbo som är en underfundig ordvrängare och historieberättare av det sega tornedalska virket, kom inte långt efter med sitt nyspråk, om vad vi kan kalla området vid busstationen efter denna händelse; Markusplatsen. Så Venedig, släng er i väggen - en ny Markusplats har skådat världens ljus!

Det blev ett bra firande och nu gör vi som Markus uppmanade oss: röstar - så han tar hem det här! På torsdag åker Göran, Peter och jag till Stockholm för att tillbringa ett par lediga dagar där och i Nyköping. Vi ska försöka ta oss till inspelningen av veckofinalen i Idol i Tv4-huset vid Frihamnen.

Idag var det dags för JA-projektets avslutningsseminarium i Luleå. JA-projektet står för jämställdhet i arbetslivet och har varit ett av länets största jämställdhetsprojekt de senaste fem åren. Jag har haft förmånen att sitta i dess referensgrupp och det har varit en mycket inspirerande, givande och lärorik resa att se hur olika arbetsplatser runtom i länet tagit vara på sitt deltagande i projektet och hur de omsatt sina nyvunna kunskaper i aktivt jämställdhetsarbete. Målet för projektet är att Norrbotten ska bli Sveriges mest jämställda län. Dit har vi en bra bit kvar, men de här åren har definitivt gjort att vi kommit några steg längre på vägen. Och ett attraktivt län, är precis som landshövdingen konstaterade i sin inledning, också ett jämställt län.

På väg till Ryssland

Så var det dags för en tjänsteresa till Lovozero och Kovdor i Murmansk län, nordvästra Ryssland. Snart börjar jag köra mot Salla och efter gränspassagen åker jag vidare med Oleg. Kommer inte tillbaka förrän på fredag kväll, så det kan blir lite tunt med bloggande den här veckan.

Om jag hade varit hemma hade jag följt Nordnytts serie om Almi företagsutveckling. Konstruktionen med konsulttjänster och rådgivning och lån- och kredithantering kan ifrågasättas principiellt och särskilt i Norrbotten har Almi varit i blåsväder. Nåväl, kanske kan jag kolla inslagen på webben väl tillbaka.

Tills dess, ha det gott och sköt om er i november.

Klokt om beslutsfattande i nya strukturfondsprogrammet

Den senaste utgåvan av landstingets nyhetsbrev om regional utveckling toppades med ett framsynt initiativ. Kommunförbundet Norrbottens ordförande och landstingsrådet har utifrån det gemensamma politiska organet Tillväxtberedningen skrivit till näringsministern, för att uppmärksamma henne på vikten av att det lokala och regionala politiska ledarskapet, reflekteras i det partnerskap som ska besluta om det nya strukturfondsprogrammet.

Jag hoppas att det norrbottniska kommunkollektivet bejakar regionaliseringstrenden som vi sett i Europa i övrigt de senaste decennierna och börjar formera sig för ett ökat regionalt självstyre. Inför Ansvarskommitténs betänkande på andra sidan årsskiftet är det hög tid att börja finna former för en ökad lokal och regional samspelthet och kraftsamling. Ingen kan, bättre än norrbottningarna själva, veta hur Norrbotten kan utvecklas. Det är hög tid för Norrbotten att sluta bli förvaltade uppifrån, och istället ta vårt öde i våra egna händer.

Ett skäl till att det varit glest mellan bloggposterna den senaste tiden är att vi jobbat på med flytten från Övertorneå till Kuivakangas. Den gångna helgen klarade vi av de sista flyttlassen och urstädningen av huset i Övertorneå. Nu kan vi börja njuta av livet i Övre Kuivakangas till fullo :-) Det känns oändligt skönt att ha flyttat och även om vårt hem är överfullt med flyttlådor och saker överallt, blir det behagligt att bara bo, leva och betala i och för en bostad.

Idag fick jag förresten som nybliven kommunalpolitiker mitt livs första lunta kommunala handlingar. Jag blir alldeles till mig vid tanken på att snart få börja tjänstgöra som förtroendevald. Nästa vecka ska jag på tjänsteresa till våra ryska projektkommuner. Så vid arbetsdagarnas slut i Lovozero och Kovdor kan jag plöja delårsrapport och nästa års budget. Härligt! Äldre och mer erfarna kollegor är nog övertygade om att det är en förstagångskänsla.

Inget maktskifte i Övertorneå. Och om Ekfors - igen

Dagen efter att jag senast bloggade (24/10) fick jag besked av Sven Kostenius, Övertorneå-Alternativet - som varit vågmästare efter höstens kommunalval - att de väljer att fortsätta sitt samarbete med sossarna och vänsterpartiet de kommande fyra åren.

Hade ÖA valt annorlunda, hade vi kunnat bilda en regnbågsallians med fem ingående partier; vi (8 mandat), ÖA (2 mandat), Norrbottens sjukvårdsparti (5 mandat), moderaterna (2 mandat) och kristdemokraterna (1 mandat). Vi hade fått en majoritet med 18 mandat mot sossarna och vänsterns 17. Istället valde ÖA att förlänga det socialdemokratiska maktinnehavet i Övertorneå kommun.

Naturligtvis kan detta kommenteras och tolkas på många sätt. För mig som nu levt med deras beslut i en vecka, känns detta mest som ett pliktskyldigt rapporterande av utgången av de parlamentariska förhandlingarna, för er som inte följt detta via norrbottensmedia. Det här är redan historia. Vi gjorde vad vi kunde, vi initierade förhandlingar, ledde konstruktiva samtal men ÖA kände inte det förtroende och den tillit till oss andra ingående partier.

En av de mer störande inslagen i efterspelet till processen är Haparanda-Bladets artikel i fredags (27/10) där jag blivit kraftigt felciterad till ÖA:s fördel. I Bladet står det att jag förstår "ÖA på ett vis" och hänvisningar till att det hade blivit en knapp majoritet. Det är inte min uppfattning att jag uttryckte mig på det sättet. Istället uttalade jag snarare ingen förståelse för ÖA:s beslut - hade jag förstått ÖA, hade vi aldrig vare sig inlett eller fört samtal.

Nej, visst, kan man med fog ifrågasätta ÖA. Den retorik om förändring och förnyelse som partiet tidigare berömt sig för, har nu fallit platt när man hade chansen och skarpt läge att leva upp till sina påstådda ideal. De nöjer sig med att vara ett lojalt stödparti till sossarna och har blivit en del av det etablissemang de i sin linda sade sig utmana. Men vad har det för betydelse att påstå att de spelat ut sin roll, när de troligen inte har mer långsiktiga ambitioner med sitt parti och engagemang, än över den nya mandatperiod som inleds imorgon?!

Det här är dock vårt minsta bekymmer just nu. Det är bara att gilla läget och komma igen med nya tag. Själv ser jag fram emot att snart få påbörja min kommunalpolitiska bana och jag är stolt och glad över det starka förtroende och mandat jag fått av väljarna. Jag ska göra mitt yttersta för att leva upp till det.

Ett av de större bekymren just nu är naturligtvis Ekfors-frågorna. Ett annat att vår mycket kompetente och betydelsefulle kommunchef Johan Antti beslutat sig för att efter fem år lämna oss. Det blir en svår och stor lucka att fylla. Men för att återvända till Ekfors-frågorna, som de senaste veckorna hamnat i allt större mediafokus. Det är också frågor där min personliga åsikt måhända går emot den lokala folkopinionen. I de många inslag i radio, TV och tidningar handskas journalister och andra medverkande, ofta en smula ovarsamt för att inte säga vidlyftigt, med frågorna kopplade till Ekfors kraft. Det är inte att undra på eftersom det rör sig om flera och olika sakfrågor och tvister och parter, många, långa och komplicerade turer.

Jag har tidigare här på bloggen i en kommentar (10/9) redovisat en del av mina synpunkter. För att återigen kort rekapitulera vad frågorna gäller, måste vi inledningvis betänka att det som nu diskuteras i media i grunden är två olika sakfrågor. Dilemmat i debatten och i mediarapporteringen är att dessa liksom andra sakförhållanden sammanblandas. För det första har Övertorneå kommun och Haparanda stad en tvist med Ekfors kraft om priset på gatubelysningen (och Ekfors valde efter sommaren att inte tända den, vilket skapar faror och olägenheter för oss som bor, lever och färdas här). För det andra är Ekfors kraft föremål för åtgärder inom ramen för lagstiftningen om tvångsförvaltning av elbolag, med i första hand Energimyndigheten som motpart. Nyligen avsade sig Ackordcentralen sitt uppdrag som tvångsförvaltare, efter att Vattenfall efter en period under våren haft och avsagt sig samma uppdrag. För det tredje pågår skatteprocesser mellan skattemyndigheten och Ekfors kraft och dess ägare Mikael Styrman.

Idag hör jag många röster som vill att Ekfors kraft ska bli tvångsförvaltade och/eller ytterst tvångsinlösta. Jag är själv en av många människor som är frustrerade över att gatubelysningen är släckt och att Ekfors kraft fro m imorgon 1/11 höjer nätavgiften med 33%, med hänvisning till bl a ökade kostnader på grund av tvångsförvaltningen. Däremot leder min frustration över dessa förhållanden inte till slutsatsen att jag välkomnar/hoppas på vare sig tvångsförvaltning och än mindre tvångsinlösen av Ekfors kraft. I själva verket vore det djupt tragiskt om det skulle gå så långt och ett nederlag för företagsklimatet i Övertorneå kommun, som redan nu är bekymmersamt. Konflikterna måste kunna lösas på andra sätt. Alla parter har ett ansvar för att se till att det sker så konstruktivt och snabbt som möjligt.

Jag vänder mig mot att beskriva tvisterna som för eller emot Ekfors kraft/Mikael Styrman. Det är inte så enkelt. Ekfors kraft är kommunens äldsta privata företag. Det har emotionell och praktisk betydelse. När stormarna drar över Sverige har vi inga strömavbrott här. När jag bodde i Teurajärvi, som sorterade under Vattenfall, kunde strömavbrott ske ofta och de kunde vara långvariga. Det slipper jag numera här i Övertorneå.

Så visst känns det lite magstarkt när tusentals hushåll ömsom i Jämtland, Västerbotten ömsom i västra Götaland är utan ström, medan åtskilliga regionala och nationella myndigheter ägnar tid och kraft åt lilla Ekfors kraft, som åtminstone levererar ström till sina abonnenter. Vem har egentligen bett att landshövdingen eller näringsministern ska agera i frågan? Jag känner tillförsikt och tilltro till att vi lokalt faktiskt kan komma överens om priset på gatubelysningen.

Vad beträffar nätavgiftshöjningen suger den på ren svenska. Och det kanske är där lagstiftarna ska lägga sin kraft och sitt fokus. Vad är skäligt resp oskäligt på den avreglerade elmarknaden och vart kan missnöjda konsumenter vända sig för att få skäligheten prövad?

Nej, hur mycket jag än gillar Maud Olofsson, tror jag inte att hon kan fixa gatlyset i Övertorneå. I ett federalistiskt Sverige byggt underifrån som vi centerpartister tror på, måste också vi lokalt få äga frågan. När vi kommit till vägs ände, uttömt alla möjligheter, upptäckt den befintliga lagstiftningens tillkortakommanden, låt oss då vända oss till lagstiftarna och uppmärksamma de på behoven av lagstiftning. Men låt oss lokalt själva välja tid och form. Tvisterna med Ekfors kraft kan aldrig lösas med landshövdingars eller näringsministrars ambitiösa välvilja eller längtan efter att visa dådkraft i ett till synes låst läge.

Luleå - Umeå t or

Så var det dags för ännu ett sammanträde med Brottsoffermyndighetens nämnd i Umeå idag. Jag tog fina höstbilder hemma igår vid 15-tiden som jag tänkte publicera här på bloggen, men tyvärr fick jag inte med den sladd, som gör att jag kan föra över bilder från mobilen till datorn, så ni får vänta ett tag på bilder av ett allt mer vintrigt Kuivakangas.

I fredags morse fick jag reda på att Simon på Kattilakoski Gastronomi gått vidare som en av semifinalisterna i Årets Kock och det var ju jätteroligt förstås. Nu håller vi tummarna för ännu en aktuell ung man med rötterna och hjärtat i Övertorneå. Den andre jag har i åtanke är förstås den här på bloggen tidigare omnämnde Markus Fagervall, som också var Veckans bloggare på Norrbottens-Kuriren förra veckan. Det känns som att Markus ligger ljusår före sina tävlingskonkurrenter i Idol 2006 med sin scenvana och den självsäkerhet varmed han framträder, utan att för den skull kompromissa med sin jordnära och ödmjuka framtoning. Nu verkar det dock som att Markus verkligen vill vinna Idol och ska göra allt vad han kan för att bli last man standing. Återstår att se, men snälla, alla som gillar Markus, fortsätt att ringa och rösta!

I morse lyssnade jag på Jon och Lena i P4:s morgonprogram och när Jon fick ett uppdrag av Lena att hitta tre norrbottningar i Borås med omnejd och för dessa hålla ett så övertygande tal om Norrbotten att de får hemlängtan, kunde jag inte låta bli att tipsa om Sven i Mark och Cissi i Vårgårda/Skogsbygden (ja, jag gjorde en något extensiv tolkning av vad Borås med omnejd kan betyda:-). Hoppas de blir utvalda, så får vi kanske höra deras ljuva röster i fredagens morgonprogram!

Efter en sen och läcker persisk middag på Zan med Ann-Christine ikväll och latte på Roasters, ska jag nu stupa i säng. Med Alexander Mc Call Smiths ljuvliga bok om Mma Ramotswa - Giraffens tårar. Enda problemet när man läser hans böcker om Mma Ramotswa är att man får så'n lust att åka till Afrika och Botswana. Och det kan man ju i och för sig göra en vacker dag. Men inte nu.

Sveriges bästa skolkommun

Äntligen fick vi positiv publicitet med den hedrande utnämningen för Övertorneås del. Grattis alla som bidragit och bidrar till att vi har Sveriges bästa skolkommun; elever, lärare, föräldrar, övrig personal och berörda politiker! Keep up the good work!

En annan god nyhet under gårdagen var att vår nya riksdagsledamot Stefan Tornberg nu tar över stafettpinnen från nyutnämnde infrastrukturministern Åsa Torstensson när det gäller att företräda Centerpartiet i Ansvarskommittén. Det känns betryggande och glädjande med en stark förespråkare av regionalism, som dessutom kan Norrlands lite speciella utmaningar när det gäller att få ihop ekvationen demografi och geografi. Att vi är glest befolkade påverkar politiken högst påtagligt, såväl i politikens former som i politikens innehåll. Det handlar om en svår balansgång mellan att skapa en demokrati och ett företrädarskap, utan att äventyra legitimiteten och lokal förankring, likväl som att i praktiken försöka att så effektivt som möjligt upprätthålla en struktur med kommersiell och offentlig service.

När jag vaknade till denna vackra dag, där marken vilar under ett vitt frosttäcke, hade jag under natten som gått, fått SMS från två nyblivna föräldrar. Grattis Dharma och Robert till er flicka och grattis också Ulf och Marie - som fått en flicka, vilket jag till morgonkaffet fick syn på i tidningen! Välkomna till världen, ni nya tornedalingar och norrbottningar!

Det var inte så här det skulle bli

med den borgerliga regeringens rivstart. Istället för fokus på politiken och den första borgerliga budgeten, har vi de senaste tio dagarna fått uppleva en ministerkris, ljug och dåliga undanflykter. Det är inte utan att man som vanlig hederlig skattebetalare och gräsrots-politiker blir förbannad när man hör nyutnämnda statsråd argumentera för licensskolkande, anlitande av svart arbetskraft m.m. Barocka uttalanden, som att "det hände i en tid när jag inte visste att jag skulle bli statsråd", har fällts av trängda och hårt pressade ministrar. Nähä, och hur tänker ni då att alla vi andra, som inte planerar för att bli minister ska agera och sköta våra affärer? Man blir bara less och förbannad på de senaste dagarnas hyckleri och dåliga ljug, på att politiken befläckas och ger en bild av politiker som en överklass, som själva ställer sig över de regler och lagar de beslutar om.

Sossarna har givetvis varit skadeglada och inte tvekat att ta till brösttoner. Minnet är kort. Det hade varit klädsamt med en smula ödmjukhet från deras sida, men det verkar vara att begära för mycket. På andra extremen i skalan- där man inte heller vet om man ska skratta eller gråta - finns finska statsministern Matti Vanhanen (c) som i finska rundradions frågestund i söndags yttrade att det vore "sårande och opassande" för journalister att fråga de finska regeringsmedlemmerna om de betalat tv-licens och använt svart hemhjälp. Han menade att man måste utgå ifrån att de följer lagen. En kommentar i dagens Hufvudstadsbladet vore att ett sådant uttalande i Sverige vore politiskt självmord. Öh... ja! Skillnaderna i politisk kultur mellan våra broderländer är ibland större än vi anar och ofta tror.

Jag hoppas att avdelningen skandaler och fifflande ministrar snart är ett minne blott, så den nya regeringen kan börja leverera politik. Budgeten var en bra början och bland guldkornen finns förstås jobbavdraget, arbetsgivarnas avskaffade sjuklöneansvar, satsningar på särskilda boenden för äldre, förlängt bredbandsstöd och stora omläggningar av arbetsmarknadspolitiken. Det blev en bra början och visar också hur man på ett ansvarsfullt sätt finansierar framtida skattesänkningar och genomför eftersatta och välbehövliga reformer.

Idag har två regnbågsallianser sett dagens ljus. En nygammal och en helt ny. I Boden fortsätter Olle Lindström att tillsammans med fem andra partier att regera kommunen. I jämtländska Strömsund tar Karin Stierna och Centerpartiet tillsammans med den borgerliga alliansen och ett lokalt parti över makten och Karin och jag har båda ett förflutet i Centerpartiets ungdomsförbund och hon blir nu nytt kommunalråd. Grattis, Karin och lycka till! För förnyelsens och vitaliseringens skull, hoppas jag att regnbågen sprider sig österut och till vår kommun. Snart får vi förhoppnings veta hur det ska bli med den politiska majoriteten här hos oss.

Hur bra som helst

Vilken fröjd och glädje det var i fredags att äntligen få höra regeringsförklaringen och se ministerlistan! Det här kommer att bli hur bra som helst. Att arbeta politiskt de kommande fyra åren kommer att bli så roligt. För första gången sedan jag flyttade hem till Norrbotten för snart 4,5 år sedan känns det som att vi nu kommer att jobba i medvind med de för Norrbotten viktiga tillväxt- och utvecklingsfrågorna. Regeringsförklaringen var ljuv musik i den delen. En återställare av den skärpta förmånsrättslagen (som ytterligare försvårat kreditgivningen i glesbygden) och införande av riskkapitalavdrag, är bara ett par exempel, utöver all annan fantastiskt bra och välbehövlig näringspolitik, som Maud Olofsson nu får förmånen att driva, på vad som är särskilt viktigt för att förbättra förutsättningarna för näringslivet i den här delen av landet.

Och en regering som lyfter upp Barentsregionen som en viktig utrikespolitisk prioritering är också uppmuntrande och välkommet! Nu får vi bara slåss för att engagemanget går från ord till handling. Sverige laggar efter betydligt när det gäller ambitionsnivån i Barents-samarbetet. Nya regeringen känns överlag jättebra, kul med Andreas Carlgrens comeback i partiet och politiken, kul med Reinfeldts geniala ledarskap och rekryteringen av Bildt. Jag gillade Reinfeldt redan innan utnämningen av Bildt och kan bara uppskatta hans ledarstil än mer efter det smarta draget; att som ledare i en situation där man vunnit allt, vara ödmjuk och ställa sig över tidigare konflikter och meningsskiljaktigheter, till gagn för det gemensamt bästa. Det går inte att bortse ifrån en jämförelse med hur Persson hade hanterat motsvarande situation; han hade aldrig gjort som Reinfeldt. Han har vare sig den ödmjukheten eller den smartness som Reinfeldt i denna situation nu uppvisar.

Nej, det här kommer att bli hur bra som helst. Med nya regeringen, med dess politik. Att dessutom under den kommande mandatperioden få leda Sverige under EU-ordförandeskap är ytterligare lök på laxen och sådant man redan kan gotta sig över!

Helgens tragiska mord på journalisten och Putin-kritikern Anna Politovskaja i Moskva känns djupt oroväckande och olustigt. Hon var en av få som vågade vara öppet kritisk. Vem kommer att våga vara det nu?

Bra vibrationer!

Vad kan få mig att citera en gammal schlangerdänga av Kicki Danielsson förutom ett glatt och utvilat sinnelag?! Jo, idag har jag nämligen äntligen kunnat skicka mejl till Stefan Tornbergs välförtjänta och nya e-postadress; "@riksdagen.se"! Stefan har nu tagit plats i riksdagen och återbördat Centerpartiet i Norrbotten där vi hör hemma - i Sveriges riksdag, efter tolv långa och hårda år utan "egen" riksdagsledamot.

Av gammal vana funderade jag först på vilken av hans gamla adresser jag skulle mejla honom på, innan insikten och glädjen över, att han sedan igår formellt nu är på plats och därmed kan ta sin nya adress i bruk, kom över mig med full styrka. Att jag dessutom hade ett kärt ärende att kontakta honom i gjorde inte saken sämre! Jag har preliminärbokat honom för en aktivitet i mitten av december, som vi förhoppningsvis kommer att ha tillsammans med våra finska partivänner från Pello och Ylitornio. Vi hoppas att vår begivenhet ska krönas med besök från våra lappländska/norrbottniska - och inte minst tornedalska ! - riksdagsmän.

Hösten i Tornedalen - är som vanligt - vacker och njutningsfull. Att landa i oktober, ännu kunna skönja färgprakten från grönt till gult och rött, brunt och svart i alla dess nyanser, att på morgonen andas in den friska och klara luften är en ynnest. Jag har alltid så svårt att bestämma mig för vilken årstid jag gillar alla bäst, och som den tråkige lagom-mellanmjölks-svensk jag är, ser jag förtjänster och poänger i samtliga årstider.

Den här hösten är - som alla valår - en speciell tid. I övermorgon får vi äntligen se Sveriges nya regering. Det ska bli kolossalt spännade och roligt att se hur den ska se ut. Att se om förhoppningar och förväntningar slår in eller går om intet, att se högoddsare och lågoddsare i en salig röra. Det är med stor förväntan och med stora förhoppningar jag kommer att avvakta fredagen.

Hur det än blir, blir det bra. Den borne pessimisten behöver nog inte heller frukta något, det kan ju knappast bli sämre! Ingen statsminister före Göran Persson har förbrukat så många minister som han. Se'n får han säga vad han vill om politisk stabilitet i andra länder. Hans drivkraft att försäkra sig om att ministrarnas makt utgår från honom och ingen annan, har varit avgörande för den rasande takt, i vilken ministrarna kommit och gått.

Äntligen på väg hem!

Efter en sanslös återresa som startade kl 21 i Ayia Napa igår, är mamma och jag nu på Arlanda för att snart gå ombord en SAS-flight till Luleå.

Rutan i cockpit i det plan vi skulle åka hem med igårkväll hade gått sönder och lagningen av den ledde till att vi bussades runt på Cypern kors och tvärs mellan kl 21 och 02.45. Så i natt har vi åkt buss, sovit (de som kunde!) 1,5 h på Hilton i Nicosia och därefter landat på Arlanda kl 08.30. Min första flygbiljett på inrikesanslutningen till Luleå brann inne kl 08.10. Därefter brann den Fly Nordic-biljett jag köpt för 08.40-flighten inne. Fritidsresors lösning var att vi skulle ta betala över femhundra kronor i ombokningsavgifter för att kl 15.30 idag komma iväg till Luleå. Då gick vi till SAS som med humana och förstående medarbetare gjorde det möjligt för oss att åka nu kl 11 till rimligt pris. Helt hysteriskt! När vi landade på Arlanda hade vi ca 20 min på oss att hinna till 08.40 flighten. Då kunde inte gaten öppnas (!) från pir F och vi kunde således inte gå av planet! När det börjar strula och rackla har det en otrolig förmåga att fortsätta så. Trött som tokar och övertygade om "aldrig mer Fritidsresor" återvänder vi nu till Norrbotten. Gud vad härligt att återse Göran och katterna och ta tag i allt som väntar och pockar på ens uppmärksamhet!

Spännande samtal om det parlamentariska läget i Övertorneå väntar och bör skyndsamt inledas. Jag får försöka vila så gott jag kan. Nu krävs koncentration och fokusering!

På pluskontot kan noteras att det tidigare på denna blogg uthängda bolaget Telia, sedan förra tisdagen (26/9?) kopplat in bredbandet hemma i Kuiva. Bravissimi!

Från Svanstein till Cypern

Om någon trodde att min frånvaro på bloggen de senaste dygnen berodde på semester, trodde ni fel. Jag har inom ramen för mitt "civila" arbete på Kommunförbundet Norrbotten tillsammans med kollegor i samarbetspartners och projekt arrangerat Barents Young Entrepreneurs Forum i Svanstein. Daniel och jag liksom Robert och Dharma med kollegor, medarbetare och goda krafter hade fullt upp med att förbereda allt innan gästernas anstormning på torsdag och fredag. Ett drygt sextiotal unga företagare från Finland, Norge, Ryssland och Sverige hade hörsammat vår inbjudan och kom för att diskutera möjligheter och problem med ökat internationellt affärsutbyte och knöt kontakter, skapade nätverk och relationer under två fina dagar i Svanstein.

Förutom konferenspassen hann de morgonpigga och sightseeingsugna med en rask promenad till Kynsivaara mitt i byn för att beundra utsikten under Ann-Sofi Väisänens pigga och sakkunniga ledning. Ann-Sofi har alltsedan jag flyttade tillbaka till Övertorneå varit en av mina idoler och förblir så! Vilken kunskap, vilket engagemang och vilket bultande hjärta för sin hembygd! Jag blir otroligt inspirerad av människor som Ann-Sofi och det är alltid lika roligt när vägarna korsas. Den här helgen gav inte bara möjligheter att njuta av gamla, goda vänner utan också tillfälle till nya bekantskaper. Det är otroligt roligt och givande att i samarbete med andra få lära känna de bättre och tillsammans kämpa mot gemensamma mål. Nu är i vart fall vårt mål för den här gången avklarat. Mission accomplished! Forumet är i hamn och trötta men glada skildes alla åt för den här gången.

Imorgon blir det semester. Imorgon sätter jag mig på planet till Cypern. Om och hur ofta jag kommer att frekventera internetcaféer där jag nu hamnar - vilket jag nu inte har en aning om, vet bara att jag landar i Larnaca sent imorgon kväll - för att blogga, återstår att se. Men bara så ni vet. Var jag håller hus.

46 %

Det vore nå't! 46% är inte stödet något politiskt parti i Övertorneå fick efter dagens s k onsdagsräkning. 46% är den röstningsandel Övertorneå-sonen Markus Fagervall fick i gårdagens omröstning i Idol 2006. Och det var med rätta! Alla är glada och stolta över "Fagge" och nu håller vi tummar och ringer och röstar närhelst han tävlar. Go Fagge! Keep on rockin'

Annars är mitt intryck på den tredje dagen efter maktskiftet att många i länet är livrädda för vad som ska hända. Jag är förvånad över i vilken omfattning och på vilka sätt en del människor nu föreställer sig att Sverige ska bli. Ska jag tro de jag hört hittills så kommer fattigdomen, eländet och armodet att snart lägga sig över nationen. Så här upprörda tongångar får man nästan, gå tillbaka till retoriken vid folkomröstningarna om euron resp EU-medlemskapet för att känna igen; "tillbaka-till-jordkulorna" och undergångsscenarios av allehanda slag tycks förekomma. Med borgarna vid makten kommer man, gott folk, inte att få någon a-kassa, som sjukpensionär kommer man inte att klara ekonomin, och kvinnorna får vackert gå hem till spisen och ta hand om ungaran. Hå, hå, ja, ja. Hur vore det om man kunde vänta och se en smula? Ge det hela en chans?

Och i länets kommuner pratar nu sossarna om hur hemskt det kommer att bli att leva utan sina kompisar i regeringen. I Kiruna är Kenneth Stålnacke rädd för att staten inte kommer att förstå stadsflytten och samspelet med en utvecklad näring. I Piteå hojtar Peter Roslund om att Norrbottniabanan inte kommer att byggas. Nej, det är lätt att instämma i kraven från b la Stefan Tornberg om att Roslund borde avgå som ordförande i Norrbottniabanegruppen.

För övrigt... är jag fortfarande digitalt utslagen av Telia på hemmafronten. Jag har noterat att en av mina favoritpersoner i svenskt näringsliv, Marie Ehrling, slutar som vd för Telia-Sonera. Jag förstår henne. Usch, vilket företag när det kommer till service och kundkontakter! Nej, kära borgare, sätt Telia-Sonera överst på listan över utförsäljningar av statliga bolag. Det kan knappast bli sämre än idag!

Dagen efter

Vilken dag! Det blev inte många timmars sömn i natt efter en omtumlande och historisk kväll. Jag hade svårt att somna och vaknade tidigt av att telefonen ringde. Till skillnad från resten av dagen då mina telefoner gått varma, var morgonens första samtal tillägnat Göran. Hans jaktkompisar är morgonpigga herrar.

Utöver gårdagskvällens stora glädjeämne, står det nu klart att jag kammat hem flest personröster i Övertorneå kommun. (Den vetgirige finner sammanställningen på www.overtornea.se) För det är jag naturligtvis otroligt tacksam. Jag känner mig hedrad, rörd, tacksam och ödmjuk över det stöd och förtroende människor visat mig och som jag också fått uppleva under valrörelsen. Jag ser fram emot att få påbörja mitt politiska uppdrag och kommer att ge järnet för att motsvara de förväntningar och förhoppningar som nu finns på mitt parti och min person. Tack alla ni som stött, trott, peppat och inspirerat i när och fjärran!

Det parlamentariska läget i Övertorneå kommun är mycket oklart. Socialdemokratin gör en mycket blygsam ökning och bryter mot Norrlandstrenden, medan deras nuvarande koalitionspartners Vänsterpartiet och Övertorneå-Alternativet backar. Sjukvårdspartiet ökar något och på onsdag kommer förtidsröstningsresultatet. Det blir en fortsatt spännande och intressant process, där vi som näst största parti kommer att spela en aktiv roll och försöka få igenom så mycket som möjligt av vår politik de kommande fyra åren.

Telia-debaclet fortskrider
För övrigt anser jag att Telia bör... kanske inte förstöras... men nästan. Idag säger de att bredbandsinkopplingen dröjer mellan åtta och tjugo (sic!) arbetsdagar! Som om jag inte redan dessförinnan höll på att krevera av frustration över Telias! September - en månad utan tillgång till dator, e-post och internet hemma. Suck....

Vi blev vinnare!

Nu har jag äntligen fått tillgång till dator och internet och möjlighet att ögna igenom valnattsresultatet. När vi lämnade kvällens lyckade valvaka på Luppioberget kunde vi konstatera att vi blev vinnare. Vi nådde våra mål!
Centerpartiet medverkade till att Allians för Sverige vann valet och att Sverige får en ny regering!
Centerpartiet blir Sveriges tredje största parti!
Stefan Tornberg återtar Centerpartiet Norrbottens riksdagsmandat!
Centerpartiet Övertorneå svarar för den största ökningen lokalt (+4,1%) och får ytterligare två mandat från dagens sex. Vi befäster därmed vår ställning som kommunens näst största parti och Norrbottens starkaste centerkommun.

Över det kan vi alla känna stor glädje och stolthet. Vi är så ödmjuka och tacksamma för det förtroende väljarna visat oss och lovar att göra våra bästa den kommande mandatperioden. Tusen tack till alla som kämpat och jobbat, slitit och släpat så hårt!

Uppåt och framåt...

... så känns valvinden den här gången och därför är det naturligt att vi ikväll intar Luppioberget som plats för vår valvaka. Jag har börjat dagen med att besöka vallokalen i Kuivakangas för att sätta ut partiets namnvalsedlar och lite senare idag ska jag själv rösta i Övertorneå Folkets Hus.

Tyvärr, förvärrades det halsonda till fullskaleförkylning och kampanjandet i Pello, blev det sista tillfälle den gångna veckan, jag kände mig någorlunda pigg. Men vem blir inte det i sällskap av så trogna och alerta partimedlemmar som Svea Lahti, 82 år och Gun Lehto, + 70 år?! Tillsammans med dessa partiveteraner och krutgummor hade jag förmånen att dela ut disktrasor och valmaterial utanför Pellohallen. Ögonblick och situationer är guld värda och det här är folkrörelseparti när det som är bäst. När unga och gamla, sida vid sida, kämpar tillsammans mot samma mål. Alla behövs och alla kan bidra med något. Tack Svea och Gun, för allt vad ni gjort och för att ni är sådana inspirerande förebilder! Vi är så glada för att ni vill och orkar hålla på!

Nej, nu fortsätter nedräkningen. Hoppas att det inte blir så jämt att vi inte ikväll får reda på valutgången. Vi håller tummarna och önskar varandra lycka till!

Valspurt - på gott och ont

Vad är det värsta som kan drabba en politiker med tre dagar kvar till valet? Det finns säkert en hel del. Det jag skulle ranka mycket högt av farhågor och mardrömmar, är det jag råkat ut för nu: halsont. Det började redan igår i bilen på väg hem från blixtvisiten i Umeå. I natt kände jag hur det stadigt blev sämre och i morse vaknade jag tidigt av att det gjorde så ont. Det gör ont hela tiden, det gör ännu mer ont om jag sväljer, och jag har nästan ingen röst!

Om några timmar ska vi kampanja utanför Pellohallen, och jag hoppas att rösten och halsontet ska vara i bättre skick då. Annars går valspurten alldeles utmärkt. Vi har vind i seglen och jag är övertygad om att vi kommer att göra ett mycket bra val i Övertorneå kommun, Norrbotten och Sverige.

Nu är det mindre än hundra timmar kvar till valet och vi ger järnet ända in i kaklet!

Folkligt, festligt, fullspikat på Ebeneser igår!

Och vi var där, Auli och jag liksom partikamrater från Boden, Kalix, Piteå, Överkalix och Älvsbyn och många nyfikna och intresserade lulebor! Vilken succé och vilket segertåg utmed Norrlandskusten. De senaste dagarnas utspel med nationell landsbygdsstrategi, den goda idén med regionala tillväxtkontor och gårdagens rapport med en agenda för Sveriges nye näringsminister de kommande 100 dagarna, känns för mig som partist i en av Sveriges många glesbygdskommuner som ett efterlängtat styrkebesked. Vi har än en gång visat att vi är det enda alternativet i svensk politik när det gäller frågorna om stad och land och kampen för att hela Sverige ska leva.

Nu är det bara några dagar kvar till valet. Jag längtar och ser fram emot söndagen med stor tillförsikt. Vi känner vinden i ryggen och de senaste dagarna har inneburit mycket mediakontakter för att svara upp mot det intresse som visas oss. I fredags var jag med i Sveriges Radio Norrbottens eftermiddagsmagasin Puls och talade om min ambition att bli Övertorneås första kvinnliga och länets yngsta KS-ordförande. Idag sänds intervjuer med mig och min huvudmotståndare, det sittande kommunalrådet Arne Honkamaa, i P4:s program Päiväntiima.

Idag publicerades mitt svar på Tomas Vedestigs osakliga påhopp på min person i fredagens Haparanda-Bladet. Jag tror att jag aldrig tidigare fått så mycket positiv respons på en insändare tidigare. Mejl, SMS och glada heja-rop strömmar till och det är kvinnorna som stöttar och uppmuntrar. Jag är glad, rörd och tacksam för det stöd och den tilltro ni visar mig och vill passa på att tacka er alla för det. Så här långt!

Telia - frustrationsfällan

Som trogna blogg-besökare noterat har jag flyttat. Med en knapp vecka fram till valet kändes det viktigt att snarast få telefon- och ADSL-abonnemang flyttade till bostaden. Det var då startskottet för allt elände med Telia gick. Men det förstod jag inte då. Vad som i själva verket väntade mig var många frustrerande timmar och brustna illusioner.

Först ringde jag Telia på det nummer Telia hänvisar till på sin hemsida för att felanmäla ett kabelbrott . Beskedet var att jag skulle ta den felanmälan i samband med flyttanmälan. I samband med att jag någon dag senare anmälde flytten fick jag först köa en dryg halvtimme, som nummer 88 i kön, för att till slut komma fram och meddela flyttningen och felanmäla kabelbrottet. Då kunde vare sig handläggaren hitta vår bostad i sitt register eller notera kabelbrottet. Han kopplade mig raskt vidare till felanmälan för kabelbrott - trots mina högljudda protester om att jag just blivit hänvisad till honom från de! Då jag plötsligt befann mig som nummer 24 i den telefonkön, lade jag uppgiven på luren och gick till de människor som väntade mig.

I torsdags kopplades Telias tekniker så äntligen in telefonabonnemanget. På kvällen när jag var ivrig att köra igång datorn och e-posta och kanske blogga lite visade det sig att ADSL-anslutningen var inaktiv. Jag ringde Telias kundjänst och efter 50 minuters väntetid i telefonkön fick jag besked att de inte visste när ADSL-anslutningen skulle kopplas in och att det normala var åtta arbetsdagar efter att telefonen kopplats in! Hon bad mig återkomma dagen efter för att få reda på när ADSL skulle kopplas in. Så med nya friska tag ringde jag återigen kundtjänst i förrgår morse. Och nej, de visste fortfarande inte när ADSL skulle kopplas in.

Så här sitter jag nu, en vecka kvar till valet utan tillgång till epost och/eller internet hemma! Tack för det, Telia. Nej, ni må tro att Telia efter den senaste tiden inte står högt upp på min favoritlista! Vad är det för ett företag som kan behandla sina kunder på detta vis?! De är omöjliga att nå och när man väl kommer fram bollas man in i olika telefonköer.

Och jag är ändå ung, förhållandevis tekniktillvänd och svensktalande. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad för slags elektroniskt samhälle vi har skapat i Sverige idag. Hur lätt är det, om man som ofta är fallet i te x Övertorneå kommun, är äldre och har finska som modersmål, och behöver göra en så'n enkel grej som att ringa vårdcentralen? Det är inte lätt! Det automatiska bandet som rullar igång uppmanar användaren på svenska (och bara på svenska!) att knappa in sitt telefonnummer. Och det här är bara ett exempel. Så här ser vardagen ut för de som söker kontakt med många vanligen förekommande samhällsnyttiga tjänster som te x Telia, Vattenfall, länstrafiken etc. Inte är det konstigt att institutioner som Apoteket eller mataffärerna på senare år har fått en ökad betydelse som mötesplats för våra äldre. Det är där de träffar vänner och bekanta, det är där de (ännu!) kan få personlig service och mänsklig kontakt.

För att inte tala om den politiska dagliga debatt som jag och andra väljer att också föra på internet via hemsida och blogg! Ett av mina uttalade syften med blogg och hemsida, är dock, måste jag tillstå till mitt försvar, ett försök och ett sätt att nå framför allt yngre och/eller mer teknikvana målgrupper.

Därför kandiderar jag (II)

I dagens (8/9) Haparanda-Bladet (HB) går den socialdemokratiske kommunfullmäktigekandidaten Tomas Vedestig till fläskangrepp på mig. Han anser att jag gjort ett dåligt jobb som projektledare för Expedition Övertorneå (mitt tidigare jobb) och att jag därför är olämplig som kommunalråd för Övertorneå kommun.

Det finns - precis som vid tidigare angrepp med sammanblandningar mellan min tjänsteutövning och kandidatur - massor av saker att säga om det. Det mesta kommer jag att svara på i tisdagens HB. Av utrymmesskäl kan jag dock inte ta upp allt i det genmälet. Därför väljer jag att här på bloggen bara resa ännu en av de många frågor ett sådant angrepp väcker.

Tror Tomas Vedestig att det är därför jag kandiderar till KS-ordf posten? För att jag tror att jag var så en himla duktig projektledare? Well, newsflash! Jag kandiderar och har fått förtroendet att leda mitt parti i det här kommunvalet, för att vi har en tydlig vision för hur vi vill förbättra den här kommunen och massor av konkreta förslag och idéer på hur det ska gå till.

Om han däremot själv kandiderar för att han är en duktig facklig förtroendeman, eller för att Arne Honkamaa kandiderar för att han en gång i tiden var en duktig rektor ska jag däremot låta vara osagt. Jag är övertygad om att väljarna liksom jag själv är fullständigt ointresserade av den saken. De flesta av oss, som är intresserade av politik, är faktiskt mer intresserade av att veta vilka visioner och idéer partierna har om hur samhället ska fungera, när vi tar ställning och går till val.

Två veckor kvar till dagen D!

På ett styrelsemöte i Hanhivittiko vänner i veckan, noterade några av ledamöterna att herrarna på SR Norrbottens tornedalsfinska dagsmagasin Päiväntiima betecknat den här tiden som vvv; vaali,vaali, vaali. Det fnissade vi gott åt, för så känns det ju.

Det är alltid lika förvånande hur kallt det blir, när det börjar regna. Hösten är en av mina favoritårstider och det är rätt mysigt att sitta kura inomhus över en kopp te, medan regnet faller. Björkarnas höstlöv blåser ner över gräset på tomten, bygdens folk rustar och förbereder sig för älgjakt och det enda jag saknar är svamparna. I år uteblev de på grund av torkan och det är synd. Att plocka svamp är skönt, roligt och avkopplande. Luften i skog och mark under hösten är så klar och härlig, lätt att andas. Nej, hösten är en hit.

Nu är det bara två veckor kvar till valdagen. Det känns nästan overkligt när man i åratals arbetat mot ett mål, förberett sig väl, planerat och jobbat och snart är vi där. Det ska bli kolossalt spännande att se hur det går! På det lokala planet, i Norrbotten och i riksdagen.

Debatten om ungdomsfrågor på Frippes i fredagskväll var en bitvis märklig tillställning. En del av mina politikerkollegor talade mer om det förflutna och det som varit, än om det som är och skall komma. På nå't sätt är det lite symptomatiskt. För en del är det alltid lättare att vara nostalgiska och tjata om att det var bättre förr i svepande ordalag, men inte förmå presentera lösningar och tankar om dagens och morgondagens problem och utmaningar.

Vill Övertorneås (unga) medborgare ha politiker som lever i nuet och framtiden, eller sådana som tycks mer förankrade i tider som flytt, som varit och farit. Om två veckor får vi svaret! I can't wait... Jag är ganska otålig och rastlös annars av mig, egenskaper som är dåliga för politiker, men nu längtar jag mer än på länge efter facit, efter väljarnas dom.