Medborgare i Övertorneå kommun: Bojkotta fackeltågstram(s)et! Döm om min förvåning när jag i senaste utgåvan av Övertorneå-Nytt ser Socialdemokraternas helsidesannons om att de ikväll inbjuder till fackeltågsmarsch "en gemensam protest mot mörkret"?! Jag var tvungen att nu under förmiddagen kontakta kommunalrådet för att fråga vad de sysslar med och dessvärre bekräftade han att detta är på riktigt.
Socialdemokraterna i Övertorneå är skamlösa i denna infekterade fråga. Efter att ha hållit befolkningen i mörker 2,5 år mellan hösten 2006 - dec 2008, hade de mage att när jag förhandlat fram en förlikning, i KS rösta emot uppgörelsen. Det verkar som att många inte tänkt på det: att om Socialdemokraterna haft majoritet där och då, hade befolkningen hållits i konstant mörker i fem år. Nu hade medborgarna i den här kommunen vägbelysning i alla fall 2,5 år innan mörkret återigen lade sig som en död hand och våt filt över bygden.
Och vad gör Socialdemokraterna nu? Jo, istället för att lösa problemet (betala notan till Mikael Styrman) ordnar de protestmarscher mot bl a sig själva och sitt klantiga och passiva agerande?!
Visst, S har en historisk tradition och vana att genom sina 1:a maj-tåg oftast peka på sig själva, men det räcker väl med en symbolisk dag per år?
Jag och majoriteten i KS gjorde upp med Styrman förra gången därför att centrala myndigheter i Sverige i åratals visat sig vara papperstigrar. De har aldrig kunnat komma till skott. De har aldrig värnat oskyldiga medborgare och tredje parts-intressen. Oavsett regering har ansvarig myndighet Energimarknadsinspektionen stått handfallna och/eller agerat på ett sådant sätt som på intet sätt i vart fall hittills hjälpt oss som bor här.
Varför är då lösningen att betala till Styrman?
Jo, därför att han är den rättmätige mottagaren av pengarna enligt det av mig och av KS godkända förlikningsavtalet.
Om någon annan anser sig ha bättre rätt till de pengarna (läs, konkursförvaltaren) får han i en ev framtida konkurs rikta de anspråken mot det ev konkursboet. Det är inte Övertorneå kommuns problem.
Tvångsförvaltaren saknar laglig rätt att göra anspråk på dessa medel. Mig veterligen har han heller inte ens försökt göra det. Hans uppdrag omfattar bara förvaltningen av den elektriska anläggningen. Belysningsnätet är inte en koncessionspliktig verksamhet.
Socialdemokraterna hyste inga betänkligheter när det gällde att ha synpunkter på den dåvarande majoritetens och mitt agerande i Ekfors-soppan. De visste minsann hur man borde göra.
Jag sade det i september 2009: det räcker nu! Nyt se piissa! Jag är trött och less på att vara snäll, storsint och diplomatisk. Jag är trött på en splittrad och passiv socialdemokrati som hellre kampanjar än gör nytta och gör skillnad. Jag är trött på en socialdemokrati som aldrig tittar i backspegeln, som inte är ödmjuk, som inte lär av vunna erfarenheter.
Allt har sin tid. Och nu är det tid att tala klarspråk:
Socialdemokraterna har makten i sin hand att få vägbelysningen tänd. Om de vill. Men just nu väljer de att göra politik och spekatakel av detta, istället för att lösa problemet.
Jag och många med mig skulle tycka att det vore bra om den styrande majoriteten, till skillnad från de arroganta och oansvariga nationella myndigheterna, först och främst satte sina egna medborgares intressen främst.
Att driva kampanj mot och göra politik mot Ekfors, Mikael Styrman och/eller regeringen kan man göra en annan dag, om man nu är så sugen på det. Det löser i vart fall inte det akuta problemet att vi har kolsvart här. Det löste heller aldrig problemen, trots att man kämpade mot byråkratins kvarnar från ledande S-håll under 1980-talet och under senare delen av 2000-talet.
Vad tjänade alla skrivelser till riksdag, regering och myndigheter till? S har ju prövat det. I tjugo, trettio år har de bekämpat bolaget. Trots det har de inte lyckats krossa bolaget. Ännu.
Jag har aldrig påstått att Ekfors kraft och/eller Mikael Styrman aldrig gjort fel och alltid rätt. Jag har nämligen aldrig sett det som min uppgift som kommunpolitiker att driva kampanj mot ortens lokala elbolag eller att vara domare i matchen mellan bolaget/Styrman och nationella myndigheter.
Jag har fokuserat på medborgarnas behov och önskemål och löst problem. Det var därför jag en gång engagerade mig politiskt. Det är därför jag fortfarande tycker att bland det finaste som finns är att tjäna medborgarna och bära deras förtroende.
fredag, oktober 28, 2011
lördag, oktober 22, 2011
Att lämna kommunpolitiken i Övertorneå och Norrbotten är en icke-fråga
För 4 veckor sedan fick jag det stora förtroendet av centerstämman i Åre att bli invald i Centerpartiets partistyrelse. Jag kände mig oerhört glad, hedrad, tacksam och stolt över det fina förtroendet och taggad inför uppgiften att få ta plats i vår nya partiledare Annie Lööfs till stora delar förnyade partistyrelse. Gratulationer från Sösdala och Fågelsång i söder till Erkheikki och Gällivare i norr mötte mig.
8 dagar senare, den 3 oktober var det därför med tungt hjärta jag skrev och skickade in min avsägelse till partistyrelsen. Det fanns stora förväntningar, det fanns ett starkt stöd och det fanns förutsättningar att, efter mitt vikariat som tf kanslichef på vårt riksdagskansli, ta plats och bidra till att göra skillnad i partistyrelsen.
Men livet kom emellan. För tre dagar tidigare ringde just vår nya partiledare när jag sprang omkring på Stockholms Central och skulle boxa in mitt bagage inför fredagseftermiddagens hemresa. Tjänstvilligt undrade jag vad jag kunde göra för henne. När hon lite småskrattande förklarade att hon snarare hade något hon ville fråga mig om, höll jag på att svimma. Jag fick gåshud på hela kroppen, kände mig svimfärdig och babblade på om att jag var så glad att jag höll på att svimma på fläcken, men att jag behövde smälta och ta in frågan hemma i lugn och ro, hinna sova, basta och prata med Göran. Hon hade full förståelse för det och vi lovade att återkomma.
Rörd till tårar av lycka kunde jag inte vänta tills jag kom hem. Jag ringde min sambo och min mamma och berättade vad som hade hänt. Under helgen försökte jag fundera på vad som krävs och om jag och vi kan skapa förutsättningar för mig att axla den krävande rollen som näringsministerns stabschef.
Eftersom jag under förra mandatperioden hade förmånen att under 1,5 år (febr 2007 - sept 2008) verka som en av förre centerledarens och näringsministern Maud Olofssons politiskt sakkunniga ansåg jag mig ha en god uppfattning om vad jobbet som stabschef skulle innebära. En föreställning som byggts på av min vänskap med Frank Nilsson, som jobbade som Mauds stabschef efter valet och fram till hennes avgång för en månad sedan.
Jag kom fram till att jag kunde tacka ja om jag ändrade vissa förhållanden i mitt liv. Jag måste frigöra mer tid, kraft och fokus på jobbet. Eftersom jag måste vara på plats på departementet måndag - fredag, var en självklar insikt att avsäga mig en hel del förtroendeuppdrag inom och utanför politiken i Övertorneå, Norrbotten och Sverige. Därför avsade jag mig bl a PS-platsen, ledamotskapet i KS och KS au i Övertorneå kommun, Kommunförbundet Norrbottens styrelse och ordförandeskapet i besöksnäringens regionala destinationsutvecklingsorganisation Heart of Lapland ek för. Sedan den 3 oktober arbetar jag nu som näringsministerns stabschef.
Efter samråd med en av mina närmaste och käraste partikamrater i Övertorneå och politiska bollplank, centerräven Ulf Hannu, bestämde jag mig för att sitta kvar i kommunfullmäktige i Övertorneå och meddela partiet, att jag, trots de andra avsägelserna, gärna fortsätter som gruppledare för vår KF-grupp, om KF-gruppen anser att det är lämpligt.
Jag hade nästan bestämt mig för att sitta kvar i KF, innan samtalet med Ulf. I grund och botten är jag väldigt hedrad över att vara Sveriges näst mest kryssade kommunpolitiker, Övertorneås mest kryssade kommunpolitiker och vårt partis gruppledare här. Det är ett stort och för mig oerhört betydelsefullt förtroende som medborgarna i Övertorneå visat mig och som jag tänker förvalta, leva upp till och inte svika, bara för att mina arbetsförhållanden förändrats.
Till saken hör är att jag dessutom sedan i maj återigen känner mig, mer taggad än på mycket länge (dvs 7 månader), att verka som politiker i opposition i Övertorneå under denna mandatperiod. Jag är mycket taggad att under mandatperioden aktivt arbeta för att öka Centerpartiets väljarstöd i Övertorneå kommun och i valet 2014 återta vår gamla position som Norrbottens starkaste centerfäste (också i kommunfullmäktige och inte bara i landstings- och riksdagsvalet). Målet är att återvinna medborgarnas förtroende och frånta den djupt splittrade och passiva socialdemokratin makten. Om det blir jag som för tredje valet i rad får förmånen att toppa listan och vara vår kommunalrådskandidat är en senare fråga men framförallt av underordnad betydelse.
Om S och deras vänsterstyre med V och ÖFA någon gång började tro sin egen retorik och kampanj med personförföljelseinslag, som de med stor ihärdighet och också med stor framgång drev vid förra höstens val, att den dåvarande Övertorneå-Alliansen bara var en enmansshow med despoten Linda vid rodret, kommer de bli besvikna.
Jag kommer fortsätta att arbeta för att fler ska få upp ögonen för att Övertorneå-Alliansen och Centerpartiet är så mycket mer och står för mycket annat för Övertorneå kommun viktigt och värdefullt, än vad enbart en tre äpplen hög, förvisso målmedveten, handlingskraftig och politiskt skolad ung kvinna, under all vaken tid i 1,5 år kan förmedla, genomföra och symbolisera.
Därför är det inte aktuellt att vare sig lämna Övre Kuivakangas, Övertorneå eller kommunpolitiken i Övertorneå och Norrbotten. Till mångas lättnad och tillfredsställelse. Och andras frustration och besvikelse.
Förtroende är inget man har eller får, det är något man förtjänar. Förtroende är till för att förvaltas, gång på gång erövras och levas upp till. Jag kan inte vänta tills förtroendet för kommunpolitikerna i Övertorneå snart ska prövas igen.
Jag kommer här på min egen blogg återkomma om varför jag är så besjälad av att fortsätta med kommunpolitiken i Övertorneå. Jag kommer att återkomma om varför Övertorneå kommun förtjänar en bättre kommunledning. Jag kommer att återkomma om varför det är så viktigt att Centerpartiets stöd i nästa val stärks och att Centerpartiet gör comeback som det parti som bär KS-ordförandeskapet precis som under Harry Grapes tid och min (alltför korta) tid.
Jag kan redan nu säga att det enligt mig handlar om vem som är bäst skickad att ta kommunen i en mer konstruktiv riktning, där kommunledningen aktivt arbetar för att stärka företagsklimatet och bygdens attraktionskraft. Det kommer att handla om vem som presenterar den mest trovärdiga överlevnadsstrategin för Övertorneå kommun. Om vem som har förmåga att kombinera erfarenhet och kompetens med drivkraft och engagemang och ena de positiva krafterna i kommunerna och ta kommunen framåt. Mindre än så är inte uppgiften.
8 dagar senare, den 3 oktober var det därför med tungt hjärta jag skrev och skickade in min avsägelse till partistyrelsen. Det fanns stora förväntningar, det fanns ett starkt stöd och det fanns förutsättningar att, efter mitt vikariat som tf kanslichef på vårt riksdagskansli, ta plats och bidra till att göra skillnad i partistyrelsen.
Men livet kom emellan. För tre dagar tidigare ringde just vår nya partiledare när jag sprang omkring på Stockholms Central och skulle boxa in mitt bagage inför fredagseftermiddagens hemresa. Tjänstvilligt undrade jag vad jag kunde göra för henne. När hon lite småskrattande förklarade att hon snarare hade något hon ville fråga mig om, höll jag på att svimma. Jag fick gåshud på hela kroppen, kände mig svimfärdig och babblade på om att jag var så glad att jag höll på att svimma på fläcken, men att jag behövde smälta och ta in frågan hemma i lugn och ro, hinna sova, basta och prata med Göran. Hon hade full förståelse för det och vi lovade att återkomma.
Rörd till tårar av lycka kunde jag inte vänta tills jag kom hem. Jag ringde min sambo och min mamma och berättade vad som hade hänt. Under helgen försökte jag fundera på vad som krävs och om jag och vi kan skapa förutsättningar för mig att axla den krävande rollen som näringsministerns stabschef.
Eftersom jag under förra mandatperioden hade förmånen att under 1,5 år (febr 2007 - sept 2008) verka som en av förre centerledarens och näringsministern Maud Olofssons politiskt sakkunniga ansåg jag mig ha en god uppfattning om vad jobbet som stabschef skulle innebära. En föreställning som byggts på av min vänskap med Frank Nilsson, som jobbade som Mauds stabschef efter valet och fram till hennes avgång för en månad sedan.
Jag kom fram till att jag kunde tacka ja om jag ändrade vissa förhållanden i mitt liv. Jag måste frigöra mer tid, kraft och fokus på jobbet. Eftersom jag måste vara på plats på departementet måndag - fredag, var en självklar insikt att avsäga mig en hel del förtroendeuppdrag inom och utanför politiken i Övertorneå, Norrbotten och Sverige. Därför avsade jag mig bl a PS-platsen, ledamotskapet i KS och KS au i Övertorneå kommun, Kommunförbundet Norrbottens styrelse och ordförandeskapet i besöksnäringens regionala destinationsutvecklingsorganisation Heart of Lapland ek för. Sedan den 3 oktober arbetar jag nu som näringsministerns stabschef.
Efter samråd med en av mina närmaste och käraste partikamrater i Övertorneå och politiska bollplank, centerräven Ulf Hannu, bestämde jag mig för att sitta kvar i kommunfullmäktige i Övertorneå och meddela partiet, att jag, trots de andra avsägelserna, gärna fortsätter som gruppledare för vår KF-grupp, om KF-gruppen anser att det är lämpligt.
Jag hade nästan bestämt mig för att sitta kvar i KF, innan samtalet med Ulf. I grund och botten är jag väldigt hedrad över att vara Sveriges näst mest kryssade kommunpolitiker, Övertorneås mest kryssade kommunpolitiker och vårt partis gruppledare här. Det är ett stort och för mig oerhört betydelsefullt förtroende som medborgarna i Övertorneå visat mig och som jag tänker förvalta, leva upp till och inte svika, bara för att mina arbetsförhållanden förändrats.
Till saken hör är att jag dessutom sedan i maj återigen känner mig, mer taggad än på mycket länge (dvs 7 månader), att verka som politiker i opposition i Övertorneå under denna mandatperiod. Jag är mycket taggad att under mandatperioden aktivt arbeta för att öka Centerpartiets väljarstöd i Övertorneå kommun och i valet 2014 återta vår gamla position som Norrbottens starkaste centerfäste (också i kommunfullmäktige och inte bara i landstings- och riksdagsvalet). Målet är att återvinna medborgarnas förtroende och frånta den djupt splittrade och passiva socialdemokratin makten. Om det blir jag som för tredje valet i rad får förmånen att toppa listan och vara vår kommunalrådskandidat är en senare fråga men framförallt av underordnad betydelse.
Om S och deras vänsterstyre med V och ÖFA någon gång började tro sin egen retorik och kampanj med personförföljelseinslag, som de med stor ihärdighet och också med stor framgång drev vid förra höstens val, att den dåvarande Övertorneå-Alliansen bara var en enmansshow med despoten Linda vid rodret, kommer de bli besvikna.
Jag kommer fortsätta att arbeta för att fler ska få upp ögonen för att Övertorneå-Alliansen och Centerpartiet är så mycket mer och står för mycket annat för Övertorneå kommun viktigt och värdefullt, än vad enbart en tre äpplen hög, förvisso målmedveten, handlingskraftig och politiskt skolad ung kvinna, under all vaken tid i 1,5 år kan förmedla, genomföra och symbolisera.
Därför är det inte aktuellt att vare sig lämna Övre Kuivakangas, Övertorneå eller kommunpolitiken i Övertorneå och Norrbotten. Till mångas lättnad och tillfredsställelse. Och andras frustration och besvikelse.
Förtroende är inget man har eller får, det är något man förtjänar. Förtroende är till för att förvaltas, gång på gång erövras och levas upp till. Jag kan inte vänta tills förtroendet för kommunpolitikerna i Övertorneå snart ska prövas igen.
Jag kommer här på min egen blogg återkomma om varför jag är så besjälad av att fortsätta med kommunpolitiken i Övertorneå. Jag kommer att återkomma om varför Övertorneå kommun förtjänar en bättre kommunledning. Jag kommer att återkomma om varför det är så viktigt att Centerpartiets stöd i nästa val stärks och att Centerpartiet gör comeback som det parti som bär KS-ordförandeskapet precis som under Harry Grapes tid och min (alltför korta) tid.
Jag kan redan nu säga att det enligt mig handlar om vem som är bäst skickad att ta kommunen i en mer konstruktiv riktning, där kommunledningen aktivt arbetar för att stärka företagsklimatet och bygdens attraktionskraft. Det kommer att handla om vem som presenterar den mest trovärdiga överlevnadsstrategin för Övertorneå kommun. Om vem som har förmåga att kombinera erfarenhet och kompetens med drivkraft och engagemang och ena de positiva krafterna i kommunerna och ta kommunen framåt. Mindre än så är inte uppgiften.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)